Här kan du få läsa om mitt vändningsförsök, kopierat ur min tidigare graviditetsdagbok.
v37+5; Bm besök på fedagen den 10. Allt varkade jättebra tills bm skulle känna läget på bebis. Hon verkade misstänksam å sa att hon inte visste riktigt hur den låg, men troligen i säte . Hämtade en annan bm som blev lika fundersam. Efter ett telefonsamtal fick vi tid på Antenatalavdelningen på NÄL för ultraljud den 13/9 kl 8:30. Fick med mig tensen hem. Känner mig lite ledsen å nerstämd! Varför har du vänt på dig nu busbebis? Jag vill ju inte ha snitt!!! Hoppas det går bra på måndag...
13/9 Antenatal/NÄL kl 8.30. Eftersom min bm i fredags fattade misstankar om att bebis vänt sig till säte hade vi fått tid för UL och ev vändningsförsök. Två barnmorskor kände på magen men var osäkra. Först efter 10 min med UL hittade de huvudet under mina högra revben. Alltså säte. Var fastande sedan kl 00.00 då man alltid är det vid vändningsförsök ifall det skulle uppstå komplikationer, har hittills aldrig hänt något på NÄL...
Fick köra en CTG kurva i ca en halvtimme, visades sedan in på ett rum där vändningen skulle göras. Fick bricanyl -det mår man inte bra av. Man blir skakig, lite illamående och får hjärtklappning. Tänkte endast på att andas lugnt, det var ingen större fara. Ett nytt UL gjordes för att finna den enklaste vägen att vända bebis. Sedan lyfte bm upp rumpan ur bäcknet och jag stålsatte mig för smärtan som jag trodde skulle komma. Men det var mest ett obehag. Hon masserade bebisen runt. Rumpan uppåt längs vänstersidan och huvudet nedåt på högersidan. Kände huvudet mot mitt högra höftben, mysko!
Var forfarande skakig då jag åter visades över till rummet brevid för att köra en CTG kurva till för att se att allt var bra därinne. Å det måste det ha varit för bebis somnade ganska snabbt. Måste ha varit en pärs för stackarn. Fick en spruta innan jag åkte hem för att jag är rh negativ. Vid stora påfrestningar mot livmodern kan tydligen, teoretiskt, kroppen börja bilda antikroppar mot barnet (fast det är första) å det vill man ju inte. Mådde hur bra som helst vid hemgång.
Öm i magen och underlivet efteråt. Minskar mer å mer å mer... Det hela tog ca 3,5 timmar. Men de hade tre vändningsförsök (två av tre lyckades!) den här morgonen oxå. Ca 50% lyckas och för förstföderskor är det mycket ovanligt att barnet vänder sig tillbaka till säte igen. Så det hoppas vi att bebis inte gör, vill ju inte ha snitt!