I dag missfall i vecka 13...

Jag har också fått missfall i vecka 13. Just när man började känna sig säker... Det känns SKIT, rent ut sagt...

Beklagar massor. Hoppas du snart mår bättre och att du snart blir gravid igen. lycka till. Styrkekramar till dig.

Usch jag förstår dig.. skickar en stor kram!
Jag fick missfall i v8 OCH i v13. Det var tvillingar men bara för att göra det hela ännu jävligare så satt ena graviditeten i äggldaren (den i v8) så det hela slutade med en operation

*kramar om*

Har du varit på ul för att få det bekräftat?

Beklagar så otroligt mycket, precis som du säger så kommer det just när man börjat känna sig säker.
Jag skrapades förra helgen och var då i vecka 12. Hade inte berättat på jobbet, men jag fick höra nu att folk hade börjat skvallra lite eftersom jag hade på mig samma byxor som när jag väntade vår son.
Inte blev det bättre när jag i veckan fick kallelsen till rutinultraljudet, på tok för tidigt. Sköterskan jag talade med om avbokningen avslutade glatt med "ja men då hoppas jag vi ses snart ändå!"

Ta den tid du behöver hemma, jag ägnade mig själv åt att tokskrubba allt som jag inte orkat städa när jag var trött av graviditeten. Prata mycket och skriv av dig ilskan och sorgen du känner.

Fick mf i v10, men fostret va i v6. Å de gjorde ju så jävla ont!
Massor av kramar till er allihop.
Även om det låter omöjligt, så får man inte sluta tro att tiden läker alla sår och att det går bra nästa gång. Det gjorde det för mig.
Men nu väntar jag på att bli gravid igen, och rädslan för mf är stor.

Tack för era ord!!

ja jag var inne i dag på KK och fick det bekräftat..
När jag låg där i gynstolen och bara grinade och han berättade att det var missfall så känns allt som i en dimma, det är som att det har hänt för jättelänge sedan men det var i dag.
Jag är helt slut efter denna jävliga och mycket märkliga dag.

Det konstiga är att jämfört med den andra graviditeten så har denna inte alls känts likadag, jag har haft en underliggande känsla av att något inte varit bra, det fick jag bekräftat i dag...fy och usch..

Det låter som en bra idé att börja skrubba och städa det som man inte orkade när man var gravid...
Men det känns ju verkligen som någon drar undand en matta under fötterna på en och man faller handlöst.
Kommer ni försöka bli gravida snart igen eller ska ni vänta lite?

Känner så väl igen mig i det du skriver, det är så overkligt det som hände på akutmottagningen och jag kan fortfarande tänka samma tankar som jag hade innan mf, och sedan inser jag att jag inte är gravid längre.
Jag visste från första början att något var fel. Trots att jag var på VUL och såg hjärtat slå så kände jag så starkt att något var fel så jag faktiskt hade en tanke att jag skulle avsluta graviditeten bara för att slippa smärtan av att förlora barnet senare i graviditeten.

Jag kan knappt vänta tills vi får försöka igen, och om jag hinner sluta blöda helt så lutar det åt att vi försöker innan nästa mens.
Läkaren som utförde skrapningen sade 3 månader, men samtliga andra läkare har sagt att man inte blir gravid igen förrän kroppen är redo. Det där med flera månader är mest för att "själen ska läka", och ärligt talat är jag för arg och besviken för att bry mig i hur jag mår.
Här ska tillverkas barn om det så är det sista jag gör!!

Det är samma här, vi kommer försöka så fort det går.
Problemet för mig är tyvärr att jag har så glest mellan mina äl, förra gången tog det 10 månader innan jag hade äl efter att vi tog ut spiralen så det känns lite jobbigt, men å andra sidan tog det sig då på första försöket.
Vi måste kämpa på! i Dag är jag bara hemma och tycker synd om mig själv, kände inte att jag var mogen alls att gå till jobbet.... Har du några barn sedan tidigare? Jag har en son på 3,5 år, han är såklart underbar!!

Beklagar verkligen.

jag har själv fått 2 mf i vecka 13 och ett i vecka 11 så jag förstår dig. har dock inga barn sedan innan ngn av oss.

Vi har en son sedan tidigare och nu är han dunderförkyld så jag har en god anledning att hålla mig hemma från jobbet. Det är skönt att ha någon att ägna uppmärksamheten åt så man inte hinner tänka så mycket på missfallet.
Kan det ha varit spiralen som gjorde att det tog så lång tid för ÄL att komma igång? Det kanske blir annorlunda den här gången?

Hej,

jag skulle göra ett CUB-test igår (v 13) och fick reda på att fostret tydligen inte blivit mer än 8-9 v. Hela världen föll samman. Jag har två fantastiska söner sedan tidigare och har aldrig haft missfall, och kunde aldrig tänka mig att det skulle göra så ont. Jag ska in för skrapning på torsdag och är lite orolig. Någon som vet om man har mycket ont efteråt och om det tar lång tid innan kroppen blir som vanligt? Eftersom detta är tredje syns det väldigt tydligt och alla vet om det...börjar gråta varje gång någon säger något och vet inte när jag ska orka gå till jobbet..

Beklagar verkligen sorgen och jag är i samma sits. Väntade 2:a barnet och fick i fredags reda på att fostret inte lever, skrapades i lördags....
Tycker dock det varit skönt att folk vetat om att jag var gravid, ryktet om missfallet gick ju rätt fort och alla är så omtänksamma och fattar varför man är nere.

Nu är det bara att köra på igen...även om jag kommer vara sjukt orolig nästa gång man blir gravid.

Lycka till och många kramar!

Anonym(Ledsen): Beklagar sorgen, vilken chock att få ett sådant besked när man har planerat en spännande och lycklig upplevelse,
Efter skrapningen ska man normalt varken ha ont eller blöda särskilt mycket, men det verkar vara rätt individuellt.
Värre är det med det känslomässiga, det kan ta tid att orka möta omgivningen igen. Jag skulle tro att det är som vilken sjukskrivning som helst, men kolla det med jobbet och försäkringskassan.
Hör efter om du kan få tala med någon genom t.ex. MVC, det kan hjälpa.
Kramar!

Om ni vill vara med och prata om vad som har hänt och planera för en ny graviditet så finns en ny tråd om det här.
www.familjeliv.se/Forum-11-238/m37278117.html
Jag ger inte upp och nu hoppas jag att det kan bli ett barn i juli istället för april!