Trasig själ, vem är jag, vad vill jag? Snälla hjälp mig.

Jag måste få skriva av mig lite.

Jag vet inte hur jag känner för en enda individ längre. jag vet inte hur jag känner för min familj, för maken, för kissarna, vännerna, andra folk jag träffar. jag vet ingenting längre.

Ibland känns det som att jag bara har lust att boka en biljett till ex. USA (ett helt annat land, men samtidigt där jag kan språket) och bara börja om från början. Glömma allt förflutna och börja om på nytt.

Ibland vill jag bryta alla banden med vännerna, bryta kontakten med min familj, lämna kissarna till min familj där jag vet att de har de bra, skilja mig från maken och bara vara. Bara VARA.

Vissa dagar känns det som om jag är beredd att dö för min man, eller kunna låsa in mig i ett rum med bara honom i all evighet. Ibland betyder han nästan ingenting. Ibland känns det som om vännerna är viktigare än alla andra i hela världen. Ibland är min familj allting. Somliga dagar känns det bara som det är kissarna som är någonting att ha överhuvudtaget.

Jag är så förvirrad. Jag vet inte vart jag har mig själv. jag måste hitta mig själv nu.

Jag vill släppa taget om allt och göra en resa för bara mig själv. Ta reda på vem jag är. Känna efter hur jag mår och vad jag vill med mitt liv.

Jag vill inte dö längre, men det känns som om den här resan jag behöver för mig själv, aldrig kommer att bli av. Jag behöver den här resan. Jag är i stort behov av att veta vem jag verkligen är. Är jag den jag är nu? Är det verkligen jag?

jag vet inte...

Det känns som att min hjärnskada ligger i vägen för min verkliga personlighet. Jag känner någonting, men kan aldrig få fram känslan helt. Det finns mycket saker jag vill uppleva, som kan göra att jag hittar "min grej" men jag kan inte göra det pga olyckan.

Snälla någon där ute i världen, berätta för mig vad jag ska göra. Jag känner mig alldeles vilsen i mig själv. Det känns som om jag känner mina anhöriga bättre än mig själv.

Är det så att vara ung? Är det så att vara hjärnskadad? Är det så att vara deprimerad? Vad är vad egentligen?

Jag vill vara ensam och hitta mig själv, men samtidigt så känns det som att jag behöver all "omvårdnad" jag kan få. Jag har några där ute i världen som gör allt för mig, men det funkar inte. Antagligen så är det jag som hindrar dom att hjälpa mig. Jag ber mer och mer om tröst och hjälp, men det räcker inte.

Jag känner mig så ensam, men samtidigt så fasthållen.

Jag har en otroligt trasig själ, det är det enda jag vet.

Finns det någon själ där ute som vet vad jag ska ta mig till?