Iller och småbarn?

Hej!

Har du haft iller förut eller har erfarenheter av iller? Vi har tidigare haft två illrar (som tyvärr har dött båda två av ålder och sjukdom) och har även vänner som är illerägare. Våra illrar var väldigt väluppfostrade, vi tränade dem stenhårt när de var valpar, precis som man gör med hundvalpar. Det krävs mycket tid och engagemang. Illrar som inte uppfostras tillräckligt och/eller är uttråkade kan bli jobbiga, uppmärksamhetskrävande och bitiga små krabater.

Våra illrar var lösa hemma, de gick på kattlåda och sov ibland i vår säng och ibland på andra sovplatser i huset. De kan vara rätt vilda av sig när de är uppspelta och vill leka och kan nafsa till när de är i farten. Som vuxen är det bara är gripa tag i nackskinnet och tillrättavisa med ett starkt -Fy! Det är ju svårare för ett litet barn.

våra goda vänner har en dotter som är åtta månader. Det har fungerat bra tillsammans med deras två illrar. Nu kanske det är annorlunda i och med att de är vana illerägare och har haft de här två illrarna i flera år innan, uppfostrat dem osv.

Nåt annat att tänka på är att det ofta är bättre att ha två illrar än bara en. De håller varandra sällskap, leker ihop och sover ihop. En ensam iller kräver mycket mer uppmärksamhet, räkna med att spendera flera timmar om dagen sammanlagt på att hålla ordning på var illern håller hus, leka med den osv. Illrar är tidskrävande!

Illrar är bland de härligaste husdjur man kan ha! Om vi skaffar husdjur igen ligger iller högt på topplistan. Men jag skulle nog inte skaffa någon ny de närmaste åren i och med att vi ska ha en liten bebis om någon vecka. Det räcker för oss ett tag framöver

jag har inte barn, och ingen iller just nu heller, men jag har haft två stycken.

det absolut viktigaste är att _inte_ köpa en iller från djuraffär utan från en registrerad uppfödare! illern ska ha stamtavla och många generationer tamillrar bakom sig för att bli den där härliga kompisen man vill ha. en djuraffärsiller kan vara uppfödd på farm och inte haft kontakt med människor överhuvudtaget som liten, det borgar knappast för en bra relation. sen också som jogobella ovan skriver att t*r*ä*n*a med valpen är viktigt för att underlätta åren framöver.

vad jag kan tänka mig blir ett "problem" med en iller som husdjur i en småbarnsfamilj är just bitandet. en iller har ett mycket hårt bett, hårdare än en hund eller katt, som måste "tas ur" dem redan som små. de måste fås att förstå att en människa inte tål lika hårda bett som kullkompisarna under lek, illrar har väldigt hårt skinn själva och tål riktigt hårda tag, t o m ormbett. en valp som inte blivit tränad kan växa upp till att bli en bitis och reflexmässigt använda sig av hårda bett som försvar om den blir hårt hanterad, men en valp som fått lära sej att vara försiktig kommer bara att markera att den vill vara ifred - utan att bitas.

illrar är underbara husdjur, verkligen fantastiska små personer, men de kräver också mycket arbete. om ni inte kan tänka er att behöva städa undan efter små "misstag" (alla blir inte 100% rumsrena hur mkt man än tränar), hitta matgömmor överallt, leva utan blomkrukor (gräva i jord är det bästa som finns), stå ut med attt de snor saker och gömmer dem (mina älskade nappar och andra gummisaker), allmänt lever rövare och hittar på hyss konstant, så ska ni fundera lite extra. tycker ni som jag att det är värt det, go ahead

milimina:

jag skrattar högt för mig själv när jag tänker tillbaka på vissa episoder som du beskriver så bra. Ser framför mig en illers sköna uppsyn när den blir påkommen med huvudet och tassarna i blomkrukan med ett ansikte som fullkomligt lyser "shit, nu kom matte på mig, vad tusan ska jag göra nu?!?" samtidigt som de plirar oskyldigt på en med jordig nos. Eller när man hittar mobiltelefonen i vattenlåset under badkaret. Eller när en liten illerfröken på 800 g snabbare än blixten hoppar upp på vardagsrumsbordet, stjäl tre tortillas som är tre gånger större än henne själv och springer iväg med dem i munnnen för att gömma under sängen De är ju så jäkla roliga och mysiga! Vi har sagt att det nog inte blir några större problem för oss att barnsäkra huset nu när bebisen kommer, eftersom det redan är illersäkrat med allt vad det innebär...

Illrar är helt underbara och man får så mycket tillbaka av dem!

jogobella,

hahaha jag döööör!! jotack, kommer alltför väl ihåg alla påhitt de hade för sig - och det finns inget som ser oskyldigare ut än en iller som blivit påkommen med bus!

det finns många galna historier att berätta, men den i särklass sjukaste var när vi funderade över varför den lilla fröken vinglade så när hon gick... det fick sin förklaring när vi såg att hon snott choklad från en ask på rumsbordet - bitar fulla av SPRIT! hon hade bitit hål i dem och slickat i sej likören på en kvart, medan vi var i köket och städade undan. det var inte så mycket att det var farligt, men uppenbarligen tillräckligt för att bli ostadig! hon sov rätt gott den eftermiddagen. *skrattar så jag gråter*

eller när lillpojken snodde en _hel_ ost ur kassen när vi handlat, som vi sen hittade under diskbänken liksom bakom skåpen, tillsammans med tre äppelskrutt (han älskade äpplen), massor av smörgåsbitar, potatisar, diskproppen, några leksaker och ett gäng matkulor!

ja herregud de är underbara!

Tack för svaren!
Idag ska jag åka och kika på 2 iller-killar utanför Köping! =)
De är 1 år, och kastrerade. De har aldrig bitit! =)
Kanonsöta av det jag sätt på bilder!
Så får väl se om man kommer hem med 2 illrar ikväll, håller på att iller-säkra här hemma nu! =) Mycket som måste fixas..

Lycka till! Men att de a*l*d*r*i*g har bitit, inte ens som valpar, det låter nästan lite för bra för att vara sant... Spendera lite tid med dem i deras nuvarande miljö och kolla noga in illrarnas beteende och hur de nuvarande ägarna handskas med dem. Fråga mycket!

Ja precis!
Vi får se om vi tycker om varann! =)
Ska bli kul att åka å kika iaf!

längtans tider,

va skoj! kan du inte sätta in bilder på dem i galleriet isåfall? vill gärna se

Ja, gör det! Jag vill också se bilder

Klart jag kan!
Gör det imorgon isånnafall! :)
Nu är jag rastlös.. vill åka å titta NUUU!!! ;)

Blev det några illrar? Det är nog ett bra val att ta hand om en vuxen iller när man har en bebis själv eftersom de kräver väldigt mycket uppfostran för att bli trevliga!
Själv har jag en 1-årig illertjej som är världens snällaste å busigaste och bebisen skulle kommit 1 juli...så snart har jag både iller och bebis och jag hoppas att det ska funka bra!

Det som jogobella har skrivit stämmer såå bra! När man kommer på dem i blomkrukan som man glömt flytta och på bordet, speciellt eftersom min iller inte får va på bordet men står det nåt gott (godisskål eller vindruvor) där så bara måste hon sno det och då e hon snabb som blixten..=)
En illerhane vi hade ett tag gjorde en inte lika kul grej..han bet sönder slangen till diskmaskinen och heela köket va fullt av vatten...oops...

vill också veta hur det gick...

Här är en illerägare också. 4 st kottar hemma, full rulle kan man minst säga. Enda problemet jag kan se med iller och barn är, som det även nämnts tidigare, bitigheten. Illrar har ju liksom alla andra djur ínstinkter som tex om man gör en hastig el ryckig rörelse framför dom så kan dom hugga. En vuxen kan ju förstå det beteendet medans ett barn inte gör det.
Men med lite sunt förnuft och aldrig lämna iller och barn ensamna så går det mesta.
Lycka till!

Det blev ingen iller nu..
Jag var å kikade och de är verkligen kanonfina/mysiga! Men vågar inte riskera att ha en hemma, ifall han skulle bita min lilla dotter, Linnèa.. Hon är ju bara 8 månader strax, så...
Det blir nog jobbigt att ha grindar överallt, för om några månader blir det väl full rulle här, när Linnèa kryper runt/börjar gå.. senare i livet, när man flyttar till hus, då blir det nog en iller! =)