• MissSweetSkane

    Att avliva eller inte???

    Vår familjehund som bor hos mina föräldrar blir bara sämre och sämre. Hon är en Schäferblandning och är 13 år.
    Läget för henne i dag är att hon har blivit väldigt svag i sina bakben. Vi märker inte att hon har ont men hon är väldigt svag. Har jättesvårt att komma upp i bilen och halkar lätt på golven hemma. Vi tror att svagheten i bakbenen kommer ut av nervinklämningar i ryggraden och detta skulle i så fall även förklara varför hon börjat "bajsa på sig". Hon verkar inte kunna hålla sig längre och inte känna när det kommer.
    Det är inte alltid hon vill gå ut men ibland vill hon och kan då gå ganska långt. Hon är fortfarade glad och "pigg", sugen på "godis".
    Min bror har nyligen skaffat en liten hundvalp och de busar tillsammans och verkar ha jättekul.
    Hon är även döv.
    Detta är hennes status idag och nu till frågan, när tycker ni att det är dax att avliva en hund?
    Jag kan inte vara objektiv när det gäller min egen hund och det känns hemskt. Har alltid sagt innan att när en hund inte kan vara hund längre är det tid men... Har ju väldigt svårt att tänka mig dagar utan Ebba men det viktigaste är ju att hon har det bra. Vi ska till vetirenären nästa vecka för en bedömning men jag vill gärna höra vad ni tycker. Berätta gärna om era erfarenheter kring detta om ni har några.

  • Svar på tråden Att avliva eller inte???
  • PixieApa

    Usch, vad svårt. Jag ser inte fram emot den dagen jag måste ta ett sådant här beslut.
    Prata med veterinären kanske? Har hon inte ont är det väl synd att avliva henne? Har hon väldigt ont är det nog tyvärr så att du kanske måste avliva? Usch, jag vet inte

  • Pikaur

    Ställ er frågan - är det ett värdigt liv eller är det ett värdigt avslut?
    Det är ett tufft beslut att fatta, och jag förstår absolut känslan av att inte kunna vara objektiv.
    Hade det gällt min egen hund hade jag sett till hur hans liv ser ut (ålder, besvär, ev smärtor etc), lyssnat på vad veterinären har att säga om det (ev rehab o dyl) och sedan fattat ett beslut - även om det är tufft. Det är verkligen ingenting man vill vara med om, men ändå frivilligt utsätter sig för den dagen man skaffar den där söta lilla valpen.

  • caroline 32

    Jag har själv två gamla hundar och den ena börjar bli lite döv. De är i och för sig 10 och 11 år men jag börjar förbereda mej på att krämporna börjar komma mera och mera.
    Det är oerhört sorligt att ta bort sin hund men samtidigt ser jag det som en förmån. Man kan slippa se dem lida, sätta stopp när de inte orkar längre.
    Jag hade avvaktat vetbesöket men jag skulle ställa in mej på att ta bort hunden. Om hon har svårt att resa sig och gå över golven samt bajsar på sig skulle jag i alla fall tycka att det var dags.

    Det är ju något man vet från dag 1 att djuren inte lever resten av vårt liv och det är jobbigt att tänka på. Man får minnas allt roligt man haft tillsammans och känna glädje i det.

    Lycka till !

  • sanna77

    Från att vår hund började ha det som du beskriver ovan tog det två månader, sen gick det inte längre, han kunde i princip inte resa sig. Det är säkert som du säger, att han har en skada i ryggraden. Så länge hunden är glad och pigg och äter bra kan ni kanske vänta? Har ni gett värktabletter? Jag tror inte att ni kommer att behöva fundera så mycket på det, ni kommer att se när det absolut inte går längre.

  • novaliam

    Jag hade också inväntat det kommande vet besöket, men samtidigt ställt in på det värsta. När hundens värdighet försvinner så är det dags att börja fundera över om det inte är dags att avsluta. Hundar är ju sådana att de inte visar smärta i första taget (de flesta i alla fall) så hon kan mycket väl ha ont utan att ni kan se det. Men som sagt, kolla med vet. De brukar vara duktiga på att ge råd, men sen är det upp till dig att ta det jobbiga beslutet.
    Lycka till!

  • Shagwell

    Det där får vara något mellan dig och veterinären. veterinären kan ju bara råda utifrån det han/hon ser på en undersökning. Hon/han vet ju inte hur vardagen ser ut och hur hundens liv har förändrats.
    Det är väl tämligen rätt vanligt att man tar beslut om avlivning när hunden inte riktigt fungerar längre. Kanske hellre att man tar farväl medans benen bär än att man får bära in dem till vet för sista vilan?
    (huvva gråter när jag skriver detta, har en hund om 11 år som förvisso är pigg som en unghund men vet att allt kan hända)

    Många kramar och tankar går till dig!

  • LiCaNo

    Mkt svårt beslut, men tänk dig själv.... tycker du det är värdigt för en hund med en så högaktningsvärd ålder som 13 år (gammalt för att vara så stor hund) som kunnat sköta sig hela livet och som nu inte ens kan hålla tätt? Min gamla schäfer blev också svag i baken och vi hjälpte henne upp och ner i bilen sista tiden, gick på medicin osv, men när det blev värre och hon hade svårt att "kröka rygg" när hon skulle uträtta behoven var det liksom dags. Hon blev 11,5 år "bara", men det var fina år och det är dem jag vill minnas. Inte hur dålig hon blev på slutet.
    Tycker som "Pikaur" här ovan, det ska vara ett värdigt avslut också.
    Behåll inte hunden enbart för din skull, se till att hunden får ett värdigt slut och att ni kan se tillbaka på den fina tiden.

Svar på tråden Att avliva eller inte???