Kanske OT.
För 2 år sen pga näringsbrist (står nog om det i min press) hamnade jag på sjukhus och straxt efter det la alla mina muskler av.
Jag hamnade mot min vilja (är svårt att uttrycka en vilja när man inte mindes vad man ville från minut till minut) på rehab.
Efter 1 månad där ville jag stanna där resten av livet och inte komma hem igen.
Jag fyllde 29 när jag var på rehab och en 29 åring som hade behov av hjälp med allt är inte roligt att vara.
Jag kunde inte göra något själv. När jag var hemma på helgerna de första månaderna så fick mitt nuvarande ex hjälpa mig ut sängen, toa, mata etc.
Jag ville inte ha hemtjänst.
Men tillslut måste man acceptera saker och ting. Rehab hjälpte mig till att kunna gå igen men jag blir aldrig helt återställd.
Arbetsterapi och sjukgymnastik är bra och även om man inte accepterar sin sjukdom så kan man behöva träna och göra saker.
Hoppas din mamma mår så bra hon kan.