Erfarenheter av att byta stad?

Det bästa är väl att flytta nu medan barnen är så små, Det blir svårare desto äldre dom blir och rotar sig. Vi har funderingar att flytta från Stockholm till Luleå. Men våra barn vill absolut inte flytta. De vill gå kvar i sammma skola säger dom. Nya vänner och kontakter får man alltid. Om inte annat genom barnens kompisar.

Jag flyttade helt själv i min ungdom till en helt främmande stad, ville bort från småstadsidyllen till en större stad. Jag var ju då helt själv men det tog cirka ett halvår innan jag började knyta kontakter och få ett kontaktnät i den nya staden.

Nu har ju du din familj med dig så jag tror inte att det blir några problem, dessutom lär du ju känna folk om du också får ett jobb. Sedan är ju barn fenomenala på att skaffa kompisar så där har du ju ett plus, att lära känna andra föräldrar i din nya omgivning.

Jag har bytt stad flera gånger och det har bara varit kul. Har man intressen som man kan utöva så lär man ju känna nya människor. Likaså när man har barn och när man får nytt jobb!

Klart att man kan känna sig ensam ibland då släkt och gamla vänner brukar vara långt bort, men har man bara ett öppet sinne så brukar det lösa sig. Det finns ju telefon...

Skulle det absolut inte funka så kan man ju alltid flytta tillbaka.

Ja, i början kände jag mig ensam. Jag tyckte verkligen att det var skit jobbigt, men det gick faktiskt över ganska fort.

Då jag hade barn när jag flyttade, så blev det en naturlig beröringspunkt. Jag gick till öppna förskolan och träffade andra i lekparken. Så det var inte så jobbigt. När jag började jobba, så blev det än mer sociala kontakter.

Hej!
Jag är i nästan samma situation. Mannen har fått jobberbjudande i annan stad som skulle innebära flytt.
Jag är nu mammaledig och har inget jobb att gå tillbaks till.
Själva flytten är jag inte så emot. Men det som känns lite jobbigt är att svärmor bor i den staden. Hon är snäll, men kan vara lite väl "påig". Mannen är yngsta sonen så hon är bara liiite överbeskyddande, ja ni vet väl hur svärmödrar kan vara

Sen skulle flytten innebära att vi kom längre ifrån mina föräldrar. Jag är enda barnet och dottern då enda barnbarnet...så då kommer vi ju träffas ännu mer sällan...

Tack för era svar. Det som vi är bortskämda med nu är att vi har våra föräldrar jättenära och får mycket hjälp med barnpassning. Det skulle man i princip helt bli av med ifall man flyttade.

Jag ber er tänka till ordentligt innan ni flyttar ifrån barnpassning. Jag och min man bor en en annan stad än våra förädlrar och vi ångar det så. Vill flytta. Tycker det är jättejobbigt att inte ha nån "självklar" barnvakt.

Jag menar inte att vara pessimist utan att ni skall tänka till iannan vad som är viktigast för er.

Klart ni skall flytta! Om det är en sådan jättechans så tror jag nog ni skulle ångra det resten av livet om ni inte provade. Fungerar det inte så flytta tillbaka. allt är möjligt!

jag har flyttat flera gånger och min erfarenhet är att det tar ca ett år innan man ens kan säg om man trivs eller inte. Det tar lite tid att komma in i et nytt ställe.

det är klart att det kan vara jobbigt utan barnvakt men sådant brukar lösa sig. Föräldrar brukar vara mkt villiga att resa och hälsa på barn o barnbarn. Lycka till!