ingå en relation med en tjej/kille med barn?

Nu har jag barn själv men ja det skulle jag kunna bara man älskar varandra så får man allt annat på köpet oxå. men skulle han inte vilja ha fler barn så skulle jag nog tveka. låter dummt kanske.

Nej det skulle jag akta mig väldigt noga för. Eller snarare så här jag tycker man ska tänka över det väldigt noga om man är mogen den sitsen. Man styr inte vem man blir kär i men man måste inte heller agera utifrån sin förälskelse. Står du ut med det faktum att hans barn (om han är en bra och ansvarstagande pappa som kan knyta an och sedan upprätthålla bra relationer till sina barn) alltid kommer att finnas med i bilden, att hans barn tar mcyket tid och engagemang i anspråk. Kan du stå ut med att din första graviditet (om det nu blir så) kommer att vara hans tredje (eller nåt) osv osv. Det finns många sidor med att vara "bonusmamma". Även om man inte är det i början så är det vad som väntar i någon mån om man har ett långt förhållande. Och då gäller det att inte vara en svartsjuk typ som förpester livet för några barn. Tror man inte att man klarar av att vara reko och schysst och stå tillbaka för hans bar så ska man nog leta vidare efter någon annan. "Kärnfamiljslycka" får man inte med någon som redan har barn.

Har varit tillsammans ett tag med en tjej som hade ett barn + ett på väg i magen,dock inte mitt.
Hennes före detta satt inne för misshandel av henne när hon var fyllechaffis en gång,när han kom ut så sökte han upp henne och frågade om hon hade lust att köra han runt på stan när han skulle supa,då gjorde hon det,då stack jag

Har träffat en kille nu som har 3 barn. Han är en underbar pappa som alltid finns för sina barn. Har dock inte träffat barnen än. Jag är den första efter att han separera med mamman till barnen. Vill känna att det är riktigt rätt, så man inte blir en människa som kommer in i barnens liv och sen försvinner. Jag är bara 21 men inte skrämd av situationen.

Nej.

Har precis avslutat ett förhållande med en kille som hade ett barn. Dt skrämde mig inte ett dugg. Det enda som var jobbigt var är jag skulle träffa hans ex första gången. Hon ville ju gärna se vem det var som hans son pratade om. Vi fick en öppen och varm relation med varandra. Vi hade till och med familjemöten *s* där vi pratade om hur vi kunde hjälpa varandra när det var körigt.

Väntar nu dessutom barn med exet och det är ju då en fördel när jag vet hur han förhåller sig både till sitt barn och till sitt ex och vad han tycker är vikgigt i föräldrarollen. hur han resonerar runt sin papparoll och vilka värdering han har som förälder.

Men man får vara beredd på att man inte kommer i första hand. Barnet/barnen kommer ju förhoppningsvis alltid i första hand och man får också vara beredd på att ha en relation med mamman. Man blir ju faktiskt en familj tillsammans, vare sig man vill eller inte när man väljer att ha ett förhållande med en ensamstående.

Jag kan varken säga bu eller bä... jag själv träffade en kille som hade två barn sedan innan (9 månader och två år). Jag trodde jag visste vad jag gav mig in på. Jag ville inte ha egna barn, men jag älskar barn så det kändes som om det var perfekt.... och det har iofs blivit perfekt :) Men om jag satt i sitsen igen skulle jag tänka mig för väldigt många gånger... då är det inte pga barnen som jag skulle ta den extra betänketiden för utan för att man dessutom måste kunna hantera barnets mamma och få ihop en vardag med den personen. Det tog många år innan vi hade hittat vettiga nivåer på hur vi skulle ha våra roller.

Nu har killen (numera min man) och jag varit ihop i nio år. Barnen är underbara, men fortfarande är det ibland jobbigt att hantera diskussioner som kommer upp med Xet. Nu hör ju till saken att hon säkert också tycker det är jobbigt så jag försöker inte kasta någon skugga över henne utan bara belysa att det med att umgås med barnen är en sak och att ha ett förhållande till sin makes X är en annan sak.

Tess

Jag har gjort det för 9månader sig. Jag ångar inte en sekund av det, Älskar man personen så kan man ju inte göra något åt om hon har ett barn sen tidigare eller 10. Älskar man henne så gör man. Mitt liv har förändras så mycket under dom här månaderna, men är så lycklig så jag ångrar inte att Jag träffade henne...

Jag har för en månad sedan inlett ett förhållande med en fem år yngre kille. Han bara köper mina två barn rakt av (9 och 1). Han pratar med min nio åring om tvspel och bär min ettåring när jag inte kan. Han bara gör det. Inga frågor, inga krav. Han kan heller inte vara nog mycket hos oss och när jag sa till honom att jag var imponerad över hur mycket han orkade vara med mig när barnen var här så svarar han bara "ja, men annars skulle jag ju nästan aldrig få träffa dig".

Min son fyller år och han sa att han så gärna ville köpa en extra fjärrkontroll till hans tvspel så att de kan spela tillsammans. Jag smälter.

Han tvingas dessutom träffa mitt ex som hämtar den lilla varje morgon och det känns kymigt för mig iaf. Men då går han bara in och tar sin morgondusch.

Han har nästan ingen erfarenhet av barn sedan innan heller, men det känns så naturligt när han är med dem. Jag frågade vad som var mest oväntat med livet som förälder och då svarade han "att det blir så snabbt smutsigt och stökigt". Ja, det kan jag ju hålla med om.

Jag är så glad att det finns de killar som kan tänka sig en tjej med barn. Jag skulle inte tveka, utan se det som ett plus om HAN också hade barn. För att han skulle förstå bättre då.

Jag har dock erfarenhet av två ex som tyckte att det var krångligt med barnet som inte var deras. (min son). En av dem bråkade med sonen som en bror och båda skvallrade för mig om vad den andra gjorde. (jag blev tvåbarnsmor direkt )Den andra bråkade med sonen och hotade med att lämna mig om inte sonen uppförde sig bättre. Till slut gjorde han det och då blev allt bättre för oss.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli ihop med någon som har barn sedan tidigare, bara han vill ha fler barn (för jag vill ju gärna ha egna *ler*).

Det gäller att komma överens med killen och barnets/barnens mamma om vad som gäller. Som bonusmamma skulle jag nog helst vilja vara bara som en kompis och en bra förebild, killen och mamman får stå för uppfostringsbiten.

Jag skulle aldrig bli ihop med någon som har barn sen innan.