Hur tas ett gynekologiskt cellprov?

Har själv gjort 3st. Det är som en vanlig undersökning så tar dom en liten borste på tappen bara så dom får ett prov. Lycka till

Vissa har sagt att det är obehagligt, andra har sagt att det knappt känns. BM sade at det kan kännas lite obehagligt, sticka lite, men jag kände typ ingenting....

Vet inte vad du ska ställa in dig på, för det är ju dumt om du oroar dig i onödan, men trist om du blir överraskad om DU tycker att det gör ont... men du kan ju ha med det i bakuvudet - vissa tycker inte det känns alls, andra tycker det gör det.
Håll tummarna för att du intet ycker det känns...

Har gjort 2 eller 3 st. Det kan göra lite ont när dom för in instrumentet, spektrumet eller vad det kallas. Men berätta att det är första gången och att du är lite nervös så kommer dom vara väldigt försiktiga och förstående.

Har du någonsin testat för klamydia? Jag tycker att det känns lite på det sättet. Jag får liiiite, liiite mensvärksliknande smärtor men det är allt. I övrigt är det som en vanlig gynundersökning. Säg att du har haft problem med att genomföra gynundersökningar på grund av smärtor så är de försiktiga. Jag skulle tro att det gick bra hos den privata för att den gynekologen hade bättre handgrepp, och jag tycker mig ha märkt att när man går på MVC/kvinnokliniken är de i regel bättre än vad de var på ungdomsmottagningen. Nu är det iofs ett tag sedan jag gick dit...

OM det skulle strula får du göra om cellprovet, och i så fall, be om lugnande som du kan ta innan undersökningen så att du kan slappna av.

---

När jag gjorde cellprovtagning sist hade jag precis flyttat tillbaka till min barndomsstad. Jag bytte om, lade mig i stolen, och hon började undersökningen. Så hörde jag, någonstans mellan mina ben, "Jag känner igen dig!"

Så tittade hon upp. "Visst är du dotter till NN och NN?" Ganska dråpligt.

Tack för era svar, vad gulliga ni är som tar er tid att
svara!!

Det är ju bara så himla lätt att oroa sig i onödan och det gör ju bara saken värre. Men jag får ha i tankarna hela tiden att det görs för att e.v hjälpa mig.

En annan sak jag har problem med är att jag skäms så över min kropp, föraktar min kropp något oerhört. Och jag tycker det är riktigt obehagligt att lägga sig där i stolen (Ja, vem tycker inte det...) och visa min kropp på det sättet... Men ja, det är ju deras jobb och de är ju vana att se olika kroppar... men ändå...

Nu har inte jag just ditt problem, men däremot så är jag tandvårdsrädd, d.v.s. fobisk tandläkarskräck. För någon månad sen var jag tvungen att gå akut, och var helt i upplösningstillstånd över det, men då hittade jag en tanke som hjälpte mig. Kanske kan den vara till hjälp för dig också? I alla fall så bestämde jag mig för att det skulle gå bra. Och med bra menade jag att jag skulle känna att jag hade kontroll, för det är en stor del av min rädsla, att man tappar kontrollen och de bara gör saker som man inte ser men som känns obehagliga. Så jag bestämde helt enkelt att det var jag som bestämde över situationen. Om det kändes för obehagligt, så skulle jag avbryta och gå därifrån. Och då skulle det bli en bra upplevelse i alla fall, eftersom jag skulle ha kontrollen.

Jag tror att det kommer gå jättebra för dig. Kom ihåg att andas! In genom näsan och ut genom munnen.

Haha, ja, det var så lagom kul då - man är ju rätt utsatt, ligger med rumpan i vädret och känner sig liten - men nu ser jag det komiska i det.