Min dotter på nästan fyra år är mkt blyg i vissa situationer t ex i möte med människor som hon inte känner (och även ibland med de hon känner). Hon vill t ex inte säga hej/hejdå. Det känns nästan som om hon är ouppfostad men så är det ju inte. tycker att det är jätteviktigt att vara artig. Både jag och min man var blyga när vi var små så det ligger väl lite i generna. Hoppas detta är övergående... Nån som haft ett blygt barn som sedan blivit "bättre"?
Min äldsta har äntligen börjat hälsa ordentligt och hon är 6 år. Hon har alltid varit blyg men det har börjat lossna lite. Jag har inte gjort något stort av det utan sett till att jag själv är noggrann med att hälsa och titta ordentligt på den jag hälsar på. Bara för att hon ska se mig göra det som jag vill att hon ska göra.
Det är ju många barn som är sådana och alla som har barn vet nog att det inte beror på ouppfostran...
Barn som är för framfusiga kan ju också lätt uppfattas som ouppfostrade i sådana fall.
Min 4åring är också lite blyg men jag försöker uppmuntra honom fast inte tvinga honom att vara mer framåt. Tror att det är viktigt att de känner sig trygga hemma och att man inte gör nån stor grej utav det hela. Låter honom ta det i sin takt och inte hela tiden påpeka att; Oj, blev du blyg nu!? (Så gör ibland barnens farmor.. grrr...)
Jag tror att man mognar och lär sig hantera sin blyghet även om det kanske alltid kommer vara där som ett personlighetsdrag. Det vi som föräldrar kan göra är att hjälpa barnet så det inte blir som ett handikapp utan att de känner sig accepterade som de är.
Vår 4 åriga tjej vågar inte gå över till grannbarnen för att leka utan ber MIG eller pappa följa med. Vad ska man göra åt detta? Allt går bra när hon häl leker men innan hon kommit så långt är det en process. Lillebror på 3 år tar efter henne. Vi försöker säga att hon är duktig kan själv och att hon ska få en sak om hon gör det själv är det fel? Vill inte hon ska vara så blyg för jag vet att det kan sätta Sina spår i framtiden.
Det är synd att du frågar om någon varit blyg och sedan blivit bättre? För att vara blyg är ju inte att vara sämre..
Kolla runt omkring dig bland vuxna, det finns blyga i alla åldrar. Och kanske kommer din dotter att vara den försiktiga som inte klättrar högst, skränar mest eller håller anföranden för hundratals personer. Men det finns så mycket annat som "ängvält"-personerna inte klarar som din dotter kanske är superbra på? Den som inte gapar mest lyssnar så mycket mer, lär så mycket av andra, förstår kanske mer om andra?
Om hon står med dig när ni säger heldå till gästen kan ju du säga "Hej då från mig och [dotterns namn]" så hon ser att hon är delaktig även om hon inte vågar säga det (kanske för att alla vuxna stirrar bara på henne då och det kanske är alltför läskigt?)