Antidepressiv medicin under graviditet?

Jag väntar bebis i februari o är inne på dag 3 med antidepp medicin. Har oxå velat fram o tillbaka om jag ska börja ta medecinen o tillslut bestämmde jag mig. Jag måste ge det en chans att bli bättre innan jag ska föda igen. Märker ingen förbättring än men dom säger ju att det kan dröja 1-2 veckor o att man kan känna sig sämre innan medicinen ger efekt, vilket jag tror stämmer lite för idag har jag mått piss. Men bebisen mår nog bra i magen för än så far den omkring som vanligt vilket är skönt. Känner som om den här deprissionen tar min graviditet ifrån mig, den som jag skullle njuta av. Men jag har ju ätit antidepp förut, dock var jag inte gravid då o jag vet att medicin fungerar, vill bara att det ska hända snabbt. Jag är lika rädd som du för att bebisen ska ta skada, men jag har läst om fler som ätit antidepp här på familjeliv under graviditeten och det har gått bra för dom så jag tröstar mig i det o hoppas på att både jag o bebis mår bra den dagen då det är dags att få ut den lille. Lycka till.

Tack för ditt svar!
Vilken medicin tar du? Läkaren sa till mig också att man kan mås ännu sämre precis i början med medicinen, på vilket sätt har den gjort dig sämre? Är lite orolig... Är du sjukskriven?
Jag har aldrig tagit någon form av antidepressiv medicin förut så jag vet ju heller inte hur jag kommer att reagera på den. Men man måste väl prova. Har barn sedan tidigare och orkar inte ta hand om min dotter som det är nu.
Min sambo ska hämta ut medicinen åt mig idag...

Jag hade uppe några trådar om detta ämne för några veckor sedan, kolla dom så kanske du får lite mer info.

Inte för att vara dum men när jag var gravid, vilket visserligen är drygt 3 år sedan, fick jag höra att enbart Anafranil var ok av de antidepressiva att ta under senare delen av graviditeten och amningen. Jag hade Fluoxetin som jag lyckades trappa ut helt runt v 13 har jag för mig och det var helt ok. Mitt barn har inte visat några som helst tecken på att vara påverkat av det heller men å andra sidan tog jag inga antidepressiva mediciner efter v 13 i graviditeten eller under amningen. Lycka till!

Jag ät Cipramil under min senaste graviditet Jag trappade ur medicinen från vecka 35 för att bebis inte skulle få några utsättningssymtom.

Det är svårt att forska kring antidepressiva mediciner och graviditet, men den senaste forskningen visar att det inte finns någon ökad risk för skador på barnet.

Jag har börjat äta sertralin sen helgen som varit, lider mest av panikångest men som lett till deprission oxå. Mår just nu väldigt dåligt, känner mig mera deprimerad o har mera ångest en tidigare, men samtidigt dom timmarna på dagen som ändå är okey, så tycker jag att jag mår bättre än innan så jag tror att medicinen börjar ge lite efekt. Kan ju dröja ca 2 veckor innan man märker någon förbättring. Har oxå ett barn sedan innan som jag inte riktigt orkar med på samma sätt som innan. Berättade för min mamma i dag om hur allt låg till och fick ett enormt stöd. Jag som annars känner mig lite skamsen för att jag är deppig o måste äta medicin. Och på tal om medicin så resonerar jag så att en läkare skulle aldrig skriva ut något som är farligt för barnet. Däremot så sa han att det finns begränsad forskning ang ssri prepart vi graviditet. Det finns inga studier på missbildning, spontan abort kan finnas en ökad risk de 3 första månaderna. Men nu är vi mitt uppe i vår graviditet o barnet ska bara växa, så det som det fanns risk för av lite abstinensbesvär under de första dygnen då barnet föds. Jag försöker lita på det, ihop om att börja må bra igen snart. Håller tummarna även för dig. Du är inte ensam om det är till någon tröst.

Glömde säga att jag inte är sjukskriven, tycker att det är rätt så skönt att jobba, det skingrar tankarna lite.

Jag hade bestämt mig för att börja ta medicinen. Men efter att min sambo läst upp vad som står i bipacksedeln vet jag inte om jag vågar! Risk för att skada sig själv den första tiden ökar! Hjälp! Tänk om man blir helt oberäknelig och gör något dumt och mycket, mycket farligt. Jag har ett barn som älskar mig ju! Blev helt livrädd! Visserligen sa läkaren att man kan må sämre första tiden, men att det står så specifikt i bipacksedeln...
Så, frågan är ju... hur dåligt kan man egentligen må jämfört med innan. Kan man liksom ändra beteende och göra det man inte skulle göra annars. Jag mår ju dåligt redan som det är.

Jag förstår att du har det jättejobbigt. Alla läkemedel har biverkningar, det som står i Fass är biverkningar som finns rapporterade Det betyder inte att du kommer att råka ut för biverkningar.

När du mår dåligt så gör bebisen det också.

Det finns många rapporter som visar att barn till mammor som har varit deprimerade under graviditeten och inte ätit någon medicin har påverkan på barnet i magen. Tex så finns det studier som visar att blodtillförseln till barnet minskar, halten av cortosol som är ett stresshormon är högre.

Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med en barnläkare, om du är orolig hur barnet kan påverkas av medicinen.

Sen undrar jag om du har någon psykolog, kurator att prata med?

Kram

Jag vet att det inte är säkert att jag kommer råka ut för det som står, men risken finns och jag blev orolig att man kanske blir sämre och gör sånt som man annars aldrig skulle göra. Om man blir förändrad liksom...

Jag vill ju inte att bebisen ska må dåligt, och om den gör det om jag inte tar medicinen så är det ju dumt att inte ta den bara för att skona bebisen. Så jag tänkte ju prova... men så stod det så läskigt i bipacksedeln.

Jag går till mvc-psykolog. Eller, har varit där två gånger och ska dit igen nästa vecka. (Har tid varannan vecka) Men det är inte hon som föreslagit medicin och inte hon som skrivit ut den, utan det har mvc-läkare gjort (också hon som sjukskrivit mig). Psykologen jag går till tror jag inte hjälper mig faktiskt. Jag känner överhuvudtaget att jag blir lite missförstådd eftersom det faktiskt är fysiska graviditetskomplikationer som har utlöst allt detta. Jag har haft värkar sedan vecka 13, även om det bara är ett par om dagen så känns det jobbigt, som att kroppen vill föda ut barnet eller nåt. Den enda som bekräftat mina värkar och visat förståelse är en läkare som undersökte mig på gynaktuten efter blödningar i flera dagar och samtidiga värkar. Därför känner jag att medicinen inte kommer att göra att jag mår bra ifall de fysiska besvären kvarstår. Däremot kanske jag kan må bättre.