Intensiva Älskade Ungar 6 **Barn som är HighNeed eller Spirited**

jag glömde numrera om i rubriken men välkomna ändå

Tack för gb inlägget
Undrade var tråden tagit vägen

Vad roligt med en ny tråd!
Jag jobbar just nu med en familj som har en liten bebis och har fått ett helt nytt perspektiv på vad det kan innebära att ha ett spädbarn. Detta barn kan sitta flera timmar i en babysitter och le, utan att säga ett pip eller "kräva" någon underhållning alls. Jag börjar mer och mer inse hur olika barn kan vara och hur intensivt vårt barn var (och fortfarande är).

Vi har haft 2 lugna veckor med Ella nu. Hon har haft feber i ca 2 veckor och då är hon lugnet själv. När hennes feber är sådär runt 38-38,5 så är hon som "vanliga" barn. Hon kan sitta i knät en stund. Leka lugna lekar själv på golvet mm mm.
Men sen i tisdags så har hon haft 40 graders feber, har inte ens gått ner under 39 med alvedon och ipren. Så nu är det inte mycket med henne, hon sover hela dagarna.
Men idag fick vi i alla fall penicillin och bricanyl så förhoppningsvis ska hon både bli piggare och andningen ska bli lättare.
Har varit 3 gånger nu på 2 veckor för att inhalera adrenalin och få kortison till henne.

Här är vi på gång in i en "stökig" period då tösen skriker och är arg för allt som inte är som hon vill Jobbigt men mankan skratta åt henne med.

Hon har också skrämt mig (var hemma själv), blev rejält arg väldigt fort och tuppade av direkt, inget skrik ingenting, bara drog in och på utandningen tuppade hon av. Fick kramper, varade kanske 20 sekunder, men i dåläget så trodde jag hon fick panik och började sparka. Men i efterhand fattar jag att det var affektkarmper. Så nu är man lite rädd för att hon skall tuppa av igen, men man kan inte låta henne få som hon vill heller bara för rädslan att hon skall tuppa av igen.

Men man väljer sina strider lite bättre nu

Dagarna går ganska bra här men läggningarna är en utdragen pina *suck* stackaren har jättejättesvårt att slappna av

Hej igen och tack för tråden MuminMy!

Här går livet på, dottern, 4 år och 3 månader är intensiv, lugn, intensiv, lugn... det går verkligen upp och ner det där...
Men det som är lite krångligt just nu (och det har det iof alltid varit) är nattningen, klädbestämmandet och de arga skriken. Jag blir tokig av allt emellanåt. Ok, jag vet att alla barn är trotsiga och har en egen vilja och det ska de självklart ha (annars vore det ju tråkigt...) men med tanke på att hon som spädbarn var highneeded och nu är spirited så blir ju allt mycket starkare liksom. Samtidigt som hon är såååå känslig och fin och gullig och har all empati man kan önska sig så blir hon helvild när man måste bryta hennes pågående aktiviteter vid t.ex. måltiderna, läggdags och likaså allt som oftast på morgonen när man ska dra iväg till förskolan.
ALLTID talar vi i god väg om för henne vad som gäller och vad som ska ske, men det blir ändå alltid ett stressmoment på mor´narna när man har tider att passa. Hon "ska bara göra det här" först, eller så ska hon "bara byta kläder" fastän man sagt till henne typ en halvtimme innan man ska iväg.

Något som däremot är roligt är att hon börjat äta mycket bättre nu! Hon som alltid krånglat med maten börjar nu smaka på det mesta och även om hon inte äter upp det som hon smakat på så har hon iaf smakat det. Sen brukar hon äta åtminstone en hel portion av maten, ibland till och med två, det förekom ju inte förut. Så det går ju framåt iaf!!!

En liten rapport från mig det här...
Må väl alla!

Intressant att höra hur det går för alla andra nu när barnen växer och blir äldre.

Här går det bra, Kaylin är väldigt intensiv som person än men är ganska bra på att göra av med energin själv. Hon älskar allt pyssel och kan sitta hur länge som helst med småsaker. Hon har inte fyllt 3 år än men lägger lätt 50-60 bitars pussel tex.

Min stora pojk har kommit in i en period där han inte vet hur han ska handskas med sin energiska personlighet. Han är inte direkt intresserad av sport eller andra aktiviteter där han får utlopp för sin energi och detta resulterar i att han blir stökig i skolan och sur och tvär hemma.
Jag tar tacksamt emot tips här.
Han var dessutom utredd för hjärntumör nu under sommaren och hösten så när beskedet kom i början på oktober att han inte har en tumör så kanske mycket hände inom honom. Vi pratar väldigt väldigt mycket, men så klart ligger det kvar mycket inom honom som han kanske inte kan sätta ord på.
Lillan är så olik de andra barnen eftersom hon är så mycket lugnare. Busigare  än de andra också men lugn på etthelt annat sätt.

Mamasnest: Kanske ni kan komma fram till något om ni försöker få reda på mer vad han gillar? Typ "ensam eller i grupp" "ute eller inne "boll eller vatten"  Sätt upp ett antal sådana frågor som han får besvara (ni kan ju göra det hela familjen som en kul grej) och sedan tittar ni på svaren och ser om det finns något som passar in?

Vi har försökt med allt och nu har han faktiskt börjat spela basket 1 gång i veckan vilket är en början. Kommer snön blir det ju lite att göra även för en 11-åring.

På söndag ska jag och han gå igenom hela hans rum och kasta allt gammalt skräp som han inte använder längre, då kanske vi hittar gamla intressen som kan komma igen?!