Min dotter vill bara vara med sin pappa

Hejsan... har en situation som är precis densamma här hemma men dem senaste två månadern ahar det blivit lite bättre men jag får knappt göra någon ting utan det är pappa, pappa , pappa... jag har också varit mycket ledsen äver o känner ff mig sårad ibland men vet att hon inte älskar mig mindre för de...
Ha tålamod, jag tror det vänder, det har börjat vända här hemma nu =) o jag får tom lite mys i soffan om kvällarna o det var lääänge sen

Tyvärr är det nog så . Det kommer sen en period bara du duger . Ibland ( inom psykologin tror jag ) så kan vissa barn inleda "förhållande " med pappa o ser mamma som rival . Tills dom inser att mamma älskar mig lika mycket . HUr gammal är barnet ?

Dus kriver att du tagit hand om henne mer än pappan för han varit sjuk. Kan det vara anledningen till att hon nu vill vara med pappa så mkt hon kan. Jag skulle nog tro det ivfl att det inte har med dig att göra, utan mer hennes sätt att kompensera mer tid med sin pappa. Barn är så speciella och förstår mer än vad man tror, och dom har ett speciellt sätt att visa olika känslor på. Hon förstår ju inte att d blir sårad av detta, för henne handlar det om hennes känslor att vilja vara med sin pappa.

Och även detta skulle förändras snart kan jag tänka mig, försök att inte ta det som att det är dig hon inte vill vara med, utan att hon har ett behov av pappan nu som hon inte hade nära sig förut. Jag vet lättare sagt än gjort men barn är barn, därför måste vi vuxna föröska förstår bättre.

Vänta lite.....fram till året hade sonen bara pappa i tankarna, sedan båda till 1,5 år. Och nu vid 2 år är det mamma. Ha tålamod, det går i faser!

Å tack för era svar! Jo jag har också hört det här med oidipus-sydromet och också tänkt att det kan vara så. Men just nu gör det ont ändå, jag får försöka tänka att det går över, min tjej är snart 2. Hur gammal är din tjej åsajo79?

vår tjej blir 2½ i dec =)

Vår dotter var jättemammig första året när jag var hemma. När pappan sen var hemma, slog det över totalt. I tvåårsåldern var hon så pappig att hon kunde stå och skrika efter honom på balkongen när vi var ensamma!

Nu när hon är lite äldre 3,5, är hon fortfarande pappas flicka. Hon har dock blivit väldigt duktig på att uttrycka sina känslor. Hon kan verkligen tala om att hon tycker om en och det är klart roligt att hör men det inleds ofta med att hon BARA tycker om pappa och att mamma bara tycker om lillebror. Slug är hon på utspel!

Att de är pappiga och mammiga i perioder är inget vi rår över och det har inget att gör med hur mycket våra barn tycker om oss . Det är bara uttryck för preferenser vem de helst är med för tillfället. Är det så att hon "´bråkar" eller "trotsar" dig? Det gör de ju med de, de känner sig tryggast med !

Min äldsta son har varit pappig från första dagen.. aldrig gått till mig om pappa vart i närheten. Jag vet hur tufft det är, jag har lipat många gånger över detta.

Nu har jag en 9 månaders grabb som är mer mammig och jag får ÄNTLIGEN känna den där känslan alla pratar om..

MEN äldsta sonen och jag har mycket bra relation..men får han välja, väljer han alltid pappa och kommer nog alltid göra.

Tack för era svar! Skönt på ett vis att höra att andra har liknande erfarenheter, det är så lätt att bli blind ibland och svårt att inte bli ledsen när vi sitter i soffan alla tre och tjejen kramas med pappa och puttar bort mig när jag vill kramas med henne.
Bara hoppas att det snart jämnar ut sig lite mer. Jag tycker att hon är bråkig mot mig, bråkigare än mot pappa...

penni - det är det jag är lite orolig över också, tänk om det alltid kommer vara såhär?