Jag längtar efter beröring .... visst är det nåt som ska vara självklart i ett förhållande??

Han kanske tycker att du ger honom så mycket uppmärksamhet att det räcker? =/ Prova att inte kela med honom i 2-3 dagar, då kanske han saknar det och börjar ta initiativ. Annars är det ju inte så bra =/

Här behöver ni nog sätta er ner och prata massor.

Vad längtar du efter?
När känner du dig mest älskad?
Hur ser dina behov ut?
Vad skulle du vilja ändra på?
Den andras bästa egenskap?
Vad skulle den andra kunna bli bättre på?

Dina förväntningar om SMS och beröring måste ju på något sätt komma fram till honom. Han kanske går och väntar på andra kärleksbekräftelser från dig som du inte vet om. Kanske kommer han aldrig att skicka SMS ( han är inte den sorten) men han kanske kan visa dig kärlek på ett annat sätt.
Kan ni inte få till bra samtal själva, ska ni absolut söka hjälp via familjerådgivning.
Du vet ju precis vad du längtar efter och ni måste kunna prata om det utan att skuldbelägga varandra. Er varadg har tagit över och har inte lämnat så stor plats kvar för kärleksbevis, det går att förändra!

Sådär är min karl också, jag bara gav o fick inget tillbaka. provade att låta bli honom länge men det hjälpte inte ett skit...

Frågde varför han aldrig rör mej, vilket han nekade till. Men han sa att han skulle bli bättre... men vadå? Sånt ska väl komma spontant om man tycker om nån eller???

Till slut tröttnar du på allt och blir likadan.... sån blev jag iaf, man orkar inte längta efter den där spontana pussen eller kramen längre.....så nu lever vi ett liv tillsammans utan pussar/kramar/kel/gulliga sms....

Det är skittrist....

Prata med honom om att du vill att han ska pussa och krama mer på dig. Han kanske innerst inne känner likadant som dig men vill inte röra runt eran tillvaro och väljer istället att vara helt nöjd med de som är.

Vet han om att hur du känner? om du sagt det till honom så vad säger han då?

Svara er alla på samma gång.

Vi har pratat om det här många gånger , och det blir bättre i ett par dagar , men sen är det samma visa igen.
Det är verkligen jättetrist....

Han säger (när vi pratar om det här) att vi kan ju inte ha det på detta viset om du ska känna såhär. Men där tar det stopp. Jag har även frågat om det finns nåt jag kan göra för att det ska bli bättre , men då säger han att problemet ligger inte hos mig.

Så igår kontrade jag med att fråga om det finns något HAN kan/vill göra åt detta bekymmer....då säger han att det är bara såhär han är , och att han nog inte kommer kunna ändra på sig. Han säger inte ens att han vill försöka ändra sig. Vad menas med det.

En gång föreslog jag att vi skulle vara särbos ett tag , då sa han. - Och vad tror du kommer bli bättre av det?

Ehhh...men nåt måste vi ju göra när en av oss inte mår bra.

Och jag vill ju att han ska röra mig för att HAN VILL och inte för att jag sagt åt honom.

Hur mycket det än skrämmer mig så undrar jag ibland om det vore lika bra att separera.

Känner igen detta. Man tror kanske det bara är killar som är såna men även tjejer kan agera på samma sätt. Precis som sign ? så tröttnade jag och slutade att ge och efter x antal år utan beröring, kärlek och prat så är vi nu separerade...
Tror också ni behvöver ta en tredje part som hjälper till att prata igenom detta.
Även du sign ? bör nog fundera på att göra något innan det är försent...

Har det alltid varit på det sättet? Eller har det kommit nu i efterhand efter att ni fått barn. Om han var så innan är det ju svårt att "få en gammal hund att sitta"...
Om inte så låter det ju lite märkligt..precis som du säger, älskar man någon så vill man ju röra vid personen, kramas, pussas o allt därtill. Det kommer ju dessutom spontant då

Självklart vill jag försöka göra något åt denna otroligt jobbiga situation , men han är lite svår att prata med då han gärna sluter sig och blir tyst. Så en tredje part vore nog nåt.

Det har inte alltid varit så här...men 2 år har det nog pågått.
Jag blir ju ledsen , frustrerad och irriterad , och det gör ju att även småsaker kan få mig att gå i tusen bitar. Dessutom är han ju väldigt sällan hemma , han jobbar 7-16 mån-fre. Måndagar , onsdagar och torsdagar hinner han bara hem från sitt 7-4 jobb , slänger i sig maten och beger sig till jobbet igen och är inte hemma förrän ca 21. Däröver jobbar han var tredje helg (fredag och lördag 18.30-23.30) Söndagar har han oxå oftast fullt upp....
Det låter säkert jättebökigt men han jobbar 50% åt kommunen och övrig tid är han egenföretagare (ljudtekniker , inspelningsstudio + att han spelar i ett coverband)

Företaget tar mycket av hans tid , han startade företaget när vi varit tillsammans 2 år och lovade på heder och samvete att det inte skulle bli mer än ca 50%....men men.......

oj så svammligt detta blir *suck* jag blir så trött

Jag förstår dig till fullo, för här är det exakt likadant!
Och man blir så fruktansvärt ledsen och osäker. Man går och suktar efter lite kärlek, lite beröring. En kärleksfull blick ibland. Det enda man begär är ju att få känna sig trygg i sitt förhållande. Få känna att det verkligen är mig han älskar.
Vi har inte varit tillsammans så länge. Träffades för två år sedan ganska precis. Men allt har gått fort. Tror o hoppas att vi bägge var väldigt kära i början. Jag kunde inte få nog av honom, och det verkade som att han inte kunde få nog av mig heller. Ville krypa under skinnet på honom. Jag har barn sedan tidigare. Han flyttade in hos oss mars 07, och nu i maj fick vi en dotter tillsammans. Sista året har han varit helt frånvarande. Vill inte ha sex. Tar aldrig på mig. Och när jag berättar hur ledsen o osäker han gör mig, blir han helt kall och förstår inte säger han. Tycker att han ger mig allt han förmår...eh?!
Jag blir tokig snart. Det räcker liksom inte med att han säger att han älskar mig..om han aldrig visar det. Ord räcker inte..

Vad gör man? När man öppnar sig o verkligen försöker få honom att förstå. Och han ibland säger att han ska bättra sig, men det bara håller ett par dagar. Sedan samma visa igen. Och precis om ts säger..man vill ju få ömhet spontant, inte på beställning!!