rädd för själva förlossningssalen. se till att inte hinna in?
Första förlossningen gick på 8 timmar och enligt pappren var den jättebra (typ perfekt). Så upplevde jag en verkligen inte.
De fyra första timmarna var jag hemma och då var det helt ok. Den biten kan jag tänka mig att göra om. Jag lyckades sova en stund mellan värkarna och rörde på mig då jag var vaken.
Tiden från det att vi kom in minns jag bara som ett enda långt helvete. Allt som skulle mätas och kollas och dessutom så otroligt låst fysiskt. Att ligga i den där sängen igen bävar jag verkligen för. Bedövning var det aldrig tal om (inte ens när det skulle sys efteråt hade jag bedövning för den tog inte)
Nästa gång hoppas jag att det går så fort så att jag måste föda hemma. Att vi inte hinner in. Jag överväger tom att mörka för min man och låttsas som att det går bra och att vi inte behöver åka även om det gör överjävligt ont. (han är livrädd för att vi inte ska hinna in) .
Jag upplevde inte att det var någon hjälp att vara på förlossningen, snarare tvärt om. Hemma var jag fri att göra som jag ville, röra mig som jag ville, och ingen som skulle köra upp en massa fingrar där nere mitt under värkarna för att se hur öppen man var eller fästa elektroden på barnets huvud osv
Kan nån tala om vad man har för nytta av förlossningspersonalen om allt löper som det ska?
