Rädd för sex...

Hej! Känner igen mej även om jag är inte rädd för sex. Det är klart att man inte alltid vill. Det går i vågor och visst kan jag tycka om min pojkvän jättemycket utan att vilja ha sex på ett tag. Ibland kan mensen kännas som en 'frizon' för att man får pusta ut.

Det är klart att du duger! Han har ju uppenbarligen tålamod eftersom han väntar vid din sida. Upp med hakan & se inte saker så långsiktligt.

Varför gillar du inte sex? Kanske kan ni göra saker på nytt & spännande sätt? Sexleksaker? Ta in på hotell?

Oj vad jag känner igen det där! Jag känner mig ständigt som värsta skurken i vår relation eftersom jag alltid säger "nej" och "stopp" och sluta". Blir kinkig för minsta lilla och tycker att det mesta är obehagligt - om det inte är jag som börjar.

Har grubblat och grubblat över vad som är fel med mig och har slutligen kommit fram till något som jag i alla fall TROR är ett steg i rätt riktning.

Jag har för höga förväntningar. I kombination med att jag har för LÅGA förväntningar.

Alltså - såhär: Jag förväntar mig (på något plan) att ALLA kyssar/smekningar ska vara himlastormande och fantastiska - så där som de är när man är nykär. SAMTIDIGT som jag förväntar mig att kyssen jag är på väg att få INTE kommer leva upp till min förväntan. Resultatet blir att jag ställer in mig på att bli besviken innan min älskling ens hinner börja! Vilket ju gör att det inte känns särskilt lockande att bli kysst/smekt.

Eftersom jag har kommit på mig själv med att tänka på dethär sättet har jag nu aktivt försökt ändra på mitt sätt att tänka. Försöker till exempel tänka sexuellt om min sambo, försöker hitta pirret när vi kramas osv.

En annan viktig aspekt som i alla fall ställt till det för mig är att jag har svårt att få orgasm, vilket har gjort att jag känt mig misslyckad när vi väl haft sex och det inte "blivit nåt". Kyssar och kel blev för mig upptakten till ytterligare ett misslyckande - istället för bara kyssar och kel. Föga tändande liksom...

Men det börjar ändra sig, sakta men säkert :) Jag har dessutom turen att ha en sambo som jag kan prata med, förklara för och som förstår. OCH som är fullt nöjd med sex en gång i månaden, bara vi kramas mycket :)

Mitt råd är alltså: tvinga dig att tänka på ett annat sätt! Hjärnan är rätt lättlurad, även om det tar lite tid :) Och ta absolut hjälp av en kurator/terapeut om du känner att du inte klarar att reda ut det själv! Livet blir så trist när man låser sig på den här punkten - för plötsligt känns det som om hela livet kretsar kring sex, och kring att lyckas eller inte.

Kanske låter kostigt, men kanske mental träning hjälper?! Man LÄR sig att tänka påett visst sätt, eman delar upp tankarna i små etapper och behandlar det så att man serdet man vill. Viktigt är att göra det med vägledning, för annars kan det knasigt nog bli fel. Men visst, man kan göra som föregående inlägg också, men om det inte hjälper så tror jag på detta. (Det får ju t ex idrottare att ta guldmedaljer och våga trotsa sina inre hinder.)

Jag känner igen mig, men är inte rädd, snarare mindre intresserad. Man kan nog rota djupt i detta och komma på något bra svar. Kanske är det för att jag i tonåren tyckte att sex och kel var ett bra sätt att visa uppskattning på. Att man hade attraktionskraft och att man ville visa den andre att man tyckte om honom. Eftersom jag känner mig älskad nu "behöver" jag inte ha sex för att få uppskattning. Kan det vara så "enkelt"?! Dessutom tror jag att många tycker om förändring och omväxling, det lite okända är ju ändå spännande och då blir det lätt väldigt upphetsande. Jag har gärna sex, men behöver inte ha det mer än nån' gång i månaden. (Och det hjälper knappast att man vet att medeltalet är ca 3ggr/v,då får man ju lätt prestationsångest...)

Ombyte, nyheter.
Bekräftelse och uppskattning

Tror att mycket av våra problem beror på detta?

Skulle kunna ha varit jag som skrivit ditt inlägg trådstarten! Jag känner igen mig precis!

Vi har löst det genom att titta på erotiska filmer tillsammans och samtidigt.. du vet... Jag glömmer då bort att vara "rädd".

Kram och lycka till!

Hej alla, trådstartaren här igen. Tack för alla råd och uppmuntringar! Jag försöker tänka som flera utav er föreslog, nämligen att hjärnan måste kunna omprogrammeras på nåt sätt... Men jag har försökt så länge och ändå känner jag ingen konstant "harmoni" om ni fattar vad jag menar.

Jag tror att mycket utav mina låsningar beror på tidigare upplevelser. När jag var yngre trodde jag på nåt sätt att jag var tvungen att "behaga" killar genom att ha sex. Det gällde både pojkvänner och några enstaka one-nights. Det måste ju bero på nåt slags mindervärdeskänslor att man tror man måste ha sex för att göra dem glada, typ... Det är bara så frustrerande för nu har jag världens underbaraste pojkvän/fästman/sambo och nu kan jag inte släppa loss.

Ja, jag är nog inne i en liten depperiod för det brukar inte vara så här illa. Jag blir bara så ledsen på mig själv för att jag inte verkar kunna släppa sånt som hänt förut och kunna släppa loss i nuet.

Kanske borde gå och prata med nån professionell för att få ordning på tankarna. För jag tror också att det är så som flera av er föreslagit; att hjärnan är inställd på "fel" tankar helt enkelt. Och det borde ju gå att omprogrammera den till en normal, sund inställning till sex.

Är det nån som har provat terapi för liknande problem??

Hej, jag har haft det precis som du!!

Jag har till slut hittat en kognitiv terapeut som hjälper mig med det här. Det krävs inte så många samtal för att få hjälp att ändra på din inställning och på hur du agerar i olika situationer. De är mycket duktiga med att få dig att förstå hur du brukar handla, och ge dig övningar och tips att prova.

Sök på KBT. Gå till någon som brukar behandla samlivsproblem.

Jag känner igen det de skriver ovan om dubbla känslor, förväntningar, vill känna massor men vågar inte känna efter för att jag är rädd att bli besviken.

För mig bottnar mycket i mitt "duktig flicka"-beteende, mitt kontrollbehov. Min lösning är att inte känna att jag måste vänta tills jag känner 100 procent lust, utan ändå göra sexiga saker. Då kommer oftast lusten strax efter.

Prova att läsa erotiska noveller. Köpa nya lyxiga mjuka underkläder. Som någon sa, tänk på din partner som sexuell varelse då och då, och dig själv!

Ha det bra, och kom ihåg att sex är bara en liten del av ett bra, givande förhållande. Dessutom är det något som kommer att fortsätta komma och gå i perioder i livet.

KRAM!

Trådstartaren här; Tack för mysigt svar ovan. Skall försöka hitta en bra terapeut. Och jag är nog också lite av en "duktig flicka" med höga krav på mig själv, vad jag än tar mig för... Perfektionist kan man nog också beskylla mig för att vara.

Kram & Tack alla som svarat hittills!

Kan du rekommendera ngn bra terapeut?? (Bor i Sthlm)

Hej!
Jag känner igen mig så himla väl.
Ibland när vi ligger och myser innan sex känner jag att jag tappar koncentrationen och börjar tänka på annat typ jobb. Det är väldigt svårt att bli upphetsad då. Vill inte att det ska var så här. Speciellt nu när vi bestämt oss för att försöka skaffa barn kan det kännas mer som ett måste än ngt man verkligen vill.

Har någon tips på erotiska filmer man kan se tillsammans? Jag har funderat mer och mer på att ta in nya saker i vårt sexliv men är blyg och vågar inte börja med leksaker. Tänkte att film skulle vara bra. Jag blir väldigt upphetsad av erotiska scener i filmer.

Det här var en "rolig" tråd, dvs jag känner också igen mig! Vilket i sig naturligtvis har varit ett problem ett tag, men det har blivit bättre och bättre.
Enda skillnaden mellan mig och iaf ett par av er är att jag endast haft s*x med min nuvarande sambo (varit tillsammans i typ 9 år, från att jag var 18). Jag har alltid sett sex som något så stort och att det måste vara perfekt och så, så där har nog mitt stora problem varit.
Jag har iaf en underbar sambo och vi har också diskuterat detta ganska ofta. Erotiska filmer kan jag också rekomendera som förspel eller under tiden (var emot detta från början, men det ÄR upphetsande)! Sedan kan det ibland vara upphetsande att tänka på sin partner som någon annan - antingen en snygg kändis eller någon man bara sett på stan, eftersom man som sagt kan göra ganska mycket med tankarna!
Lycka till där ute!

Jag brukar ibland tänka på den dag i framtiden vi faktiskt har sex för att göra barn. Den tanken brukar göra mej ganska gosig & tänd...

Jag tycker också, konstigt nog(!?) att det känns mer lockande att ha sex om man gör det för att få barn... Mer ändamålsenligt och ändå romantiskt på nåt sätt. Är det konstigt?

En till som känner igen sig... Det här förhållandet, med min man, är det som jag har varit minst tänd i, och det ändå fast jag aldrig haft ett särskilt upphetsande sexliv. Med ett undantag: precis innan jag träffade min man hade jag ett otroligt destruktivt förhållande (psykiskt sett) och gud! jag var som en fyrverkeripjäs hela tiden! Men allt annat runt var bara sk*t.

Lite självanalyserande kan jag säga att jag antagligen tänker för mycket. Som någon annan här sa tidigare, så försvinner ofta tankarna bort på något annat även om jag var tänd till att börja med. Andra gånger tänker jag så mycket på att verkligen vara upphetsad, att jag helt tappar bort det.

På senaste tiden har jag inte velat att min man rör klitoris. Det känns bara... löjligt! Jag vet inte om han har tänkt på det här, för vi har ganska mycket sex -- det är nästan alltid ok att ha lite "traditionellt" sex även om jag inte är jätteupphetsad. Det brukar funka bra och ligger på samma njutningsnivå som att få en massage eller håret tvättat hos frisören -- skönt, men man får knappast orgasm av det!

Orgasm har jag inte heller svårt att få om jag får göra det själv...

Usch. Vad trist det här låter!

Kanske så här ibland: Fös oss som behöver bekräftelse och vill visa att vi är något att ha: Har man det bra och litar på sin man så behöver man inte bevisa att man är bra och duger i sängen, man får bekräftelse ändå eftersom man har det bra ihop på övriga plan. Undermedvetet och detta gäller inte alltid!