Är de alltid bara jag som träffar på konstiga människor på stan?

Hehehe
Jag har varit med om att två människor vid två olika tillfällen har varit säkra på att de kände mig och båda kallade mig Hanna
Grejen är att jag varken heter Hanna eller kände dem.

Kanske är lik någon som heter Hanna

Nej här är en till.. Bla annat en dam som började berätta om sin dotter bara sådär att bero på..
Hon var tydligen vuxen men hade inga barn och det skulle antaligen dröja också..
Hennes namn mins jag inte med damens namn var tydligen ovanligt och alla stavade och uttalade det fel.. tillochmed myndigheter.. hrm..

en annan kom och berättade att soc hade slarvat med hennes utbetalning och att hon inte hade någonstans att bo snart och bla ba bla..

Detta utan att jag ens TITTAT på dom innan jag förstår inte varför dom berättar det för mig?

Nej, det är inte bara du... Träffade en yngling vid busshållplatsen igår. Han frågade mig vilken buss som gick direkt in till stan. Förklarade för honom att i den här förorten, så går det inga bussar direkt in, man måste byta. Först förklarade jag det muntligt. Sedan gick jag över till att peka på tidtabellerna. Ynglingen förstod inte. Han lade huvudet käckt på sned och sa: "A, men asså, de e svårt, för jag bor ju inte i den här förorten." Käre värld! Man kan väl läsa busstidtabeller ändå (om man inte har t ex dyslexi eller väldigt dålig syn, och det hade inte han, för han bar på en Metrotidning)!

Suck. Var kommer alla dessa härliga människor ifrån?

Kom på en grej
Var på lekplatsen med sonen och kommer då fram en annan mamma med sin son,pojkarna leker lite smått och då säger mamman till mig "de verkar ju trivas jättebra ihop"Kanske du skulle kunna sitta barnvakt nästa helg" ?

Ähh ehh nej,det kan jag inte fick jag fram.

-nähe,så synd nu när de verkar kunna leka ihop och jag har ingen annan barnvakt.Min pappa är död och kan inte fråga min mamma för hon ligger i skiljsmässa och har psykiska besvär.

Jaha,ja det låter ju tråkigt sa jag

Hon babblade på om väldigt privata saker,till mig som var en total främling

haha ser inte att jag är den enda som råkar ut för sånna människor!

Men uschvad otäckt!

en sak till kom jag på då jag väntade sonen var i 7 mån ungefär. Det syntes att jag var gravid. hade inte knäppt min jacka.
Står och väntar bussen då kommer det fram en man som RAGGAR på mig! Han frågar om jag är gift, eller om jag är singel!

Jag sa : Jag jag är gift(visade förlovningsringen) OCH gravid!! Ser du inte ens det?!
Vem raggar på en gravid kvinna??!?!
Han typ log och gick förlåt sa han med usch.

Sen ann annan gång började en gubbe prata med mig vid busshållplatsen om att han skulle till doktorn för han hade ett sår URRK, man vill inte håra sånt!!!!!

Nu när jag tänker efter så träffar jag konstiga människor vid busshållplatsen hahaha

Hehe, lustigt, jag blir glad om någon främmande börjar prata bara sådär på gatan och speciellt gamlisar, de är ju så söta - kanske känner sig ensamna tänker jag

Och en gång så fick jag ett recept på kåldolmar, när jag väntade på bussen. Bara sådär. Av en man som på 70-talet jobbat som kock, men nu så var det lite och så med jobb och hans mamma hade börjat bli sjuk och...

Men jag har faktiskt testat receptet, som han så pedagogiskt förklarade - otroligt gott! Jag vet inte, jag såg väl ut som om jag var väldigt sugen på 70-tals kåldolmar?

Haha, fan vad bra

*räcker upp handen*

Här är en till, har råkat ut för många (o)roliga människor, tror att de dras till mig av någon anledning. Kollegorna på jobbet har iaf kul åt alla historier

Just den personen gjorde mig faktiskt riktigt glad! Det var fredag, jag skulle hem från jobbet, det var sommar och fint väder... Och så kom denne man, som såg ut som medlem i ett bikergäng (komplett med skägg, skinnväst, buff och solgrajjer).

Vad lärde jag mig av Kåldolmsmannen? Förutom att laga kåldolmar? Jo, att inte vara så fördomsfull. Och att det _kan_ vara trevligt när folk börjar "spontan-prata" med en - men bara om jag är på humör!