Mitt lilla knyte...
?som envisas med att ?ova? på mattan i vardagsrummet, jag älskar dig så. Så söt och ihopkurad på golvet, du ser så liten och hjälplös ut där du ligger. Hjärtat mitt håller på att spricka av kärlek. Det känns som om det var igår du bara var en ärta i min mage och nu har du en vilja så större och starkare än dig själv. Du är två år och har en sprudlande upptäckarlust, allt nytt är så spännande, myran på marken, gräset du går på och flygplanet i luften. Livet med dig blir bara mer fantastiskt för varje steg du tar, jag är så lyckligt lottad som har dig, du kommer inte förstå hur vi känner förrän du själv blir vuxen och mamma.
Du ska bli storasyster, lyckan blir dubbel! Men en liten tanke mal i mitt huvud, hur ska jag någonsin kunna älska någon lika mycket som jag älskar dig? Det är en skrämmande tanke, jag vet att den är dum och fånig men det finns där ändå. Det lilla fröet i min mage, kommer det att stjäla av min kärlek till dig? Eller det att få mindre av min kärlek än du? Eller har jag helt tillräckligt med kärlek så att ni kommer få lika mycket var som du får nu?
Mitt lilla knyte, du sover så gott på mattan och jag kommer snart att hämta dig och lägga dig i din mjuka säng. Imorgon när du vaknar kommer jag att sucka och stöna, låta dig se på tv medan jag försöker stjäla en liten stunds sömn till, men du ska veta att jag älskar dig mest av allt jag någonsin har älskat.
Din mamma
