Orkar inte vara hundvakt
Min granne ber mig passa hennes hund åtminstonde någon gång i veckan. Igår var jag jättetrött och förklarade detta, sa att det vore bra om hon kunde hämta honom så tidigt som möjligt. Hon lovade att komma innan klockan tio men hämtade honom inte förrän halv elva.
Jag har en dotter som är sju veckor gammal och har sovit alldeles för lite den senaste tiden.
Vi har också en katt som måste vara utomhus under tiden eftersom hennes hund jagar katten.
Det känns inte bra med hunden, jag tycker inte om den och litar inte på den. Jag vågar inte lämna bebisen obevakad för hunden är så "på".
Dessutom är den ouppfostrad och lyssnar inte. Den är väldigt "hårdhänt" och jag har allt som oftast blåmärken efter våra möten.
Den har antagligen något magproblem för den ligger här och fiser så man vill spy varje gång den är här. En gång kräktes den på vår vardagsrumsmatta. Den slafsar och sölar alltid ner hela lägenheten. Vi har också hund och vår hund (som är mycket större) grisar aldrig ner så här.
Jag gillar verkligen inte hennes hund men framförallt orkar jag inte passa den, speciellt inte på kvällar. Det är så skönt att bara kunna koppla av tillsammans med min sambo och den där hunden är verkligen ett heltidsarbete.
Vi passade den ibland redan innan bebisen föddes och jag trodde att hon skulle fatta att det kan vara rätt mycket ändå med en nyfödd hemma men hon bad oss vara hundvakt nästan direkt.
Jag tycker själv att jag ger hintar och att hon borde fatta att det bara är en nödlösning att lämna hunden hos oss men hon gör inte det.
Jag frågade en gång om hon inte hade någon annan som kunde passa honom men "då var hon ju tvungen att åka så långt".
Igår när hon kom och hämtade hunden sa hon visserligen "ursäkta" för att hon var sen men tillade direkt att det var guld värt att vi passade hunden. Jaha, kändes det som, det är guld värt för mig att få sova. Jag behöver liksom gå och lägga min samtidigt som bebisen somnar för att bli någorlunda utvilad.
Fan, jag blir arg, men vet inte vad jag ska göra. Kan hon inte bara lära den att vara ensam några timmar!?
Jag kan liksom inte säga nej, det känns så taskigt när hon verkligen ber om hundpassning.
För att ni ska förstå hur bissart det här egentligen är så kan jag tillägga att hon alltså är vår granne, ingen nära vän. Jag känner knappt människan.
Hur ska jag förklara att jag inte orkar utan att vara otrevlig?
Förlåt, det här blev långt men jag behövde få det här ur mig... 
