• Calles matte

    Hur mycket måste man acceptera?

    Min mans 16-åring har ett enda intresse - onlinespel på datorn. Han spelar från det han vaknar tills dess att han går och lägger sig, med avbrott för den lilla tid han är i skolan förstås. Det låter kanske som en ganska harmlös hobby men problemet är att när han spelar så sitter han med headset på och "pratar" med sina kompisar som också spelar. Pratar är väl kanske fel ord för han SKRIKER verkligen (och det är inga vackra ord...). Detta pågår alltså från det att han kommer hem från skolan och ofta fram till 03-04 på natten, men minst till kl 00. Killen har ett eget rum i källarvåningen men vårt hus är tyvärr ganska lyhört så man hör honom i hela huset i alla fall. Stänger han dörren om sig så dämpas ljudet något men man hör honom fortfarande tydligt (och jag lovar att det är inget trevligt att lyssna på!).

    Vi har självklart försökt gång på gång att prata med killen om att man måste visa varandra hänsyn och inte störa. Har också haft åtskilliga diskussioner om att han måste stänga dörren om sig när han skall spela. Trots detta så blir det ingen förbättring alls. Han glömmer bort sig "i stridens hetta" och sitter och skriker mitt i natten trots att man varit och sagt till honom max 5 minuter tidigare att det är folk i huset som försöker sova. Stänga dörren klarar han heller aldrig så vi får springa ner och stänga om honom så snart han har varit utanför sitt rum.

    Han har vid ett antal tillfällen lyckats väcka sin lillebror (snart 2 år) mitt i natten med sitt gapande och jag upplever det dessutom som extremt stressande att alltid ha detta "bakgrundsljud" när man försöker koppla av på kvällarna. Ibland funkar det ju att ha tv:n på så dränker man det mesta ljudet men det är inte alltid man vill behöva "dränka ljudet" ibland skulle det vara så otroligt skönt att bara ha det tyst.

    Vi skall få en bebis till i december och jag oroar mig lite för hur det kommer att gå att få denna bebis att sova och slappna av om det ständigt är en massa gap och skrik i huset. Känner dessutom att om JAG skall orka med ännu en omgång med nattamningar osv så är det viktigt att jag också kan få koppla av ibland vilket jag tycker är jättesvårt när man hela tiden blir störd.

    Vad skall man acceptera egentligen? Jag är osäker på om det är jag som överreagerar. Vissa saker får man ju "leva med" när man har tonåringar i huset har jag förstått, men detta känns lite för mycket för mig. Och om man nu inte skall behöva acceptera detta, vad kan man göra åt det?

  • Svar på tråden Hur mycket måste man acceptera?
  • LAACY

    min pojkvän var likadan för något år sedan men är mycke bättre nu då han har ksaffat jobb och jag också ska få bebis i december. när han gapar och svär och skriker och blir arg på spelet så brukar jag bara dra ut internetsladden tills han lugnat sig. har varit tillsammans sen vi var fjorton ocjh då var han mycke värre, men jag drar ut sdladen varenda jag hon börjar, och då har han börjat tänka sig för varje gång han blir arg så jag inte ska dra ut sladden mer, nu spelar han som tur är några kvällar på nån helg ibland. Men de kan vara svårt för dig då du är styvmamma, men säg till pappa eller så. sonen verkar ju inte kunna sköta att hantera de,

  • Majsan70

    Låter som att ni inte pratat igenom o efterlevt hur ni vill ha det hemma hos er?

    Vi har inga regler, men barnen vet vad som förväntas av dem o vad som är rimligt. Har han inga tider? Är det verkligen OK att sitta uppe mitt i natten?

    En sak som är ganska säker är att det tar tid att förändra ett beteende när det väl varit accepterat och är inkört så att säga.

    Men prata prata prata.

  • krammia

    Jag tycker att detta är en "strid" din man ska ta. Är ju hans barn. Ni kanske kan göra något så att det inte låter lika mycket tex ljudisolera hans rum!

  • Bevabus

    Ta ifrå honom det han pratar i tills han lär sig att dämpa sig. Min syster spelar också spel o pratar med kompisarna sådär, men har dörren stängd och skriker inte.
    Undrar också det Majsan skrev, får han verkligen sitte uppe så sent?

  • Calles matte

    Ja visst är det en strid för min man att ta, och det är också han som får ta den, jag bara stöttar honom. Dock fungerar det ju inget vidare alls och det är därför jag (vi) behöver lite tips på hur man skall se på saken. Min man är också osäker på vad man bör acceptera och inte. När killen är hemma hos sin mamma får han bete sig hur som helst så därifrån har vi inget som helst stöd, snarare tvärtom. Där sitter han och skriker hela nätterna trots att han där till och med delar rum med sin lillasyster, som behöver sova...

    Vi har pratat igenom detta hur många gånger som helst. Satte oss senast igår kväll med killen och talade om för honom att det inte funkar att ha det så här. Bad honom även att själv komma med idéer om hur vi skall komma till rätta med problemet eftersom vi kommer att behöva ta till åtgärder om det inte blir bättre (typ införa datortider eller koppla ifrån internet eller liknande). Han lyssnade, hade visserligen inga idéer om hur vi skulle göra men höll sig hyffsat "lugn" under resten av kvällen igår i alla fall. Tyvärr kommer det nog inte att vara så länge den här gången heller för det brukar det inte göra.

    När det gäller tider så har han egentligen bara de kraven på sig att efter kl 22 skall det vara tyst i huset (fungerar inte) och han skall lägga sig i så pass tid att han orkar upp till skolan dagen efter (han har inte försovit sig en enda gång denna terminen så detta får man nog anse funkar ok även om det inte blir så många timmars sömn...). Inte lätt att ställa andra krav på en 16-åring som i sitt ena hem får göra precis som han vill.

  • Bevabus

    Jag rekommenderar att han ska lägga sig kl 22. Han inser inte själv hur mycket sömn han faktiskt behöver med tanke på hans ålder. Jag vet själv hur det är.
    Ibland går datorn framför sömnen och då måste föräldrarna finnas där och säga åt en att gå o lägga sig, tills den dagen då man lär sig det själv.

  • Calles matte

    Kan hålla med om det, men det finns inte en chans att vi får honom att acceptera att gå och lägga sig kl 22. Kanske hade varit en sak om vi och hans mamma hade samma krav och regler men när han får göra precis som han vill i det ena hemmet och har regler i det andra så blir det svårt. Så fort vi försöker ställa hårdare krav så sticker han nämligen till sin mamma istället och då får vi en massa konflikter med henne eftersom hon inte vill ha honom där "extra".

  • Bevabus

    Så himla drygt när en av föräldrarna inte bryr sig ett skit om regler! Avskyr såna människor!!!

  • Majsan70

    Jag måste bara få säga att det visst kan gå att ha olika regler i de olika hemmen.

    Bara man är tydlig med vad som gäller i det hemmet ni bor i. Betona respekten för andra människor och att det är Ni som sätter reglerna för hur ni vill ha det i ert hem o mamman i det andra hemmet.

    Att bara skylla på att mamman inte har regler o inte bryr sig, håller inte i mina ögon. För hade pappan verkligen velat och ansträngt sig så hade han kunnat jobba in ett annat beteende hemma hos sig.

    Men som jag redan sagt att nu är beteende inkört så det kommer ta TID innan ni kan förändra det.

  • vonnan

    Att sitta o spela till kl 03-04 låter lite väl länge. Dra ut internet sladden senast 24:00 är mitt tips.
    Min älsta son bodde hemma tills han var 23 och jag stängde av internet för honom en kväll när han satt och skrek Hora till någon, visade sig sen att det var till en kille men det spelar ingen roll, jag har små barn hemma oxå och tolererar verkligen inget sånt språk innom mina väggar.
    Jag tror oxå att man kan ha olika regler i de olika hemmen, om man motiverar varför man har dem så kan han nog förstå och kanske uppskatta att ni bryr er om honom. Tror att ungdomar i vissa fall "söker" gränser.

Svar på tråden Hur mycket måste man acceptera?