Barnuppfostran förr och nu?

Det ärrätt bra att ha rutiner och fasta regler kring vardagliga saker.
Man slipper tjafs och gråt och skrif och ständiga diskussioner om allt hela tiden.

Tex i matkön.

Vet barnet att det inte är lönt att tjata,så slipper man den konflikten,och kan ta itu med andra trevligare saker istället.

Man kan låta barnen bestämma om "mindre " saker.

Tex.
Vill du ha den rosa tröjan eller den röda?

Inte om han vill ha kläder överhuvudtaget!

Då känner barnet att det OCKSÅ får bestämma om lite allt möjligt.

Men i vissa saker så är det mamma eller pappa som bestämmer.

Och det gör man för deras eget bästa.

De får bestämma när DE blir vuxna.

Så har det fungerat bra för mig.

Man får rida ut utbroooen och vara tålmodig,konsekvens lönar sig.

Barnen blir trygga av det,istället för att inte veta VAD som gäller från den ena dagen till den andra!

ursäkta alla missade bokstäver,en blöt hund i knät

Kanske var det lydigare barn förr men hur gick de tillväga för att få barnen till det?

det är väl ingen som vill tillbaka till 1800 talet,men som det är nu i många hem,där barnen bestämmer över föräldrarna mer eller mindre,har det inte blivit trevligare ungar direkt!

Jag och min man uppfostrar på helt olika sätt.
Jag vill att det ska räcka med ett nej, och då ska barnen veta att det är just det som gäller. Min man är mer för att disskutera. På ett sätt kompleterar vi nog varandra rätt bra, eftersom det är han som får barnen att förstå varför nej är nej.
Inte helt otippat är jag uppfostrad med "Nej, och det ifrågasätts inte" medans mannen är uppfostrad genom disskussioner.
Det vi däremot är helt överens om är att barnen ska följa det vi säger.