Hur nattar ni eran 1-åring? Tips och råd sökes!

melle är snart två år och somnar tryggt i mammas/pappas famn

Kanske låter det grymt, men ni kan testa att verkligen vara ute ur rummet 5 min eller längre innan ni går in! Nu hinner hon inte komma till ro och somna själv innan ni är inne igen! Går man in för ofta funkar inte 5mm lika bra för då uppmuntrar förälderns närvaro barnet att kämpa sig vaken!

Jag personligen tycker ni ska testa att "vara hårdare". Gå bara in snabbt var 5:e minut och stanna inte hos henne. Visa bara att ni hör och bryr er men att hon ska sova.

Det är inget bra alternativ att hon som nu skriker 1.5 timme innan hon somnar (och då ändå när ni är där). Det hon lärt sig av er metod är uthållighet, inte att ni menar allvar med att hon ska sova själv. Ni måste nog genomföra 5mm på allvar... Kanske måste hon få bli hysterisk och lyckas lugna sig själv.

Ylva (13 månader) somnar också i mammas eller pappas famn. Vi håller henne tills hon precis somnar in sen lägger vi ner henne i hennes säng. Det funkar hyfsat, ibland får vi plocka upp henne igen och söva om, vissa kvällar flera gånger.

Det viktigaste är att hon är sömnig. Vi byter till pyjamas och borstar tänderna och sen får hon vara uppe ett tag till, när hon börjar bli gnällig och gnugga sig i ögonen är det dax att söva.

Max (15 mån) somnar för det mesta själv. Vi lägger ner honom i sängen drar i speldosan klappar lite på ryggen säger -God natt !! och går ut.
Men har har haft perioder när han vill att vi ska vara inne i rummet innan han somnar och då har vi vart det. Oftast räcker det att jag eller min man ligger på vår säng men i bland vill han bli klappad eller "buffad" på rumpan för att komma till ro.
Han brukar resa sig upp för att kolla om vi är där ett par ggr men sen somnar han i lugn och ro.
Orolig sömn och svårig för de små att komma till ro är ju vanligt vid "utvecklingsfaser" som kommer och går hela tiden. Jag tror mer på att det är viktigt att man visar att man finns där och att hjälpa dem att komma till ro.

Jag slår på cd-spelaren med mamma mu på repeat, han får sin lilla flaska o snuttelejonet o sen somnar han själv... de dagar han inte vill det brukar jag sitta inne hos honom o pyssla med nåt själv medans han hörjar på en stund i sängen tills han somnar.

Hon kan inte vara för liten för 5-minuters metoden? Förstår hon när man säger godnatt och går ut. Eller hon kanske är för stor?... De flesta som jag hört om som använt sig av metoden har gjort det på 6-7 månaders.

Jag instämmer totalt med Cillagbg:

Vår Leo (15 månader) somnar själv i egen säng precis som sin storasyster. Är han övertrött kan det bli lite mer jox och gnäll men annars så somnar han inom några minuter.

/Gun

Min Sara har alltid varit svårsövd, dag som natt.
Hon är nu 13 månader och jag har sedan hon var ca 11 månader äntligen kunnat lägga henne på kvällen utan hysteriskt skrikande (oftast i alla fall, det har naturligtvis gått upp och ned som allt annat).
Vår rutin:
Efter gröt och tandborstning byter vi blöja och läser en saga (Sara bläddrar helst själv i en bok). Så släcker jag ljuset och kramar henne medan jag sjunger en kort sång. Lägger henne sedan i sängen (en låg barnsäng med en madrass bredvid där jag sover, ingen spjälsäng för oss) och sitter bredvid tills hon somnar.
Det är mycket benviftande och rullande fram och tillbaka först. Hon sätter sig upp i början flera gånger också, då lägger jag ned henne och viskar att det är dags att sova. Ibland kommer en kort protest som reaktion, men vanligen inte något hysteriskt skrik i alla fall. Hon somnar ofta efter 15-20 minuter av detta.
Naturligtvis är inte varje natt lika, ibland bara *måste* jag hålla om henne när hon är jätteledsen eller övertrött, någon gång får jag hålla en hand på ryggen eller om hennes hand så hon känner mig, men oftast somnar hon till slut utan någon aktiv handling från min sida.
(Vi ska däremot inte tala om hur svårt det är att få henne att sova dagtid...)

Personligen tycker jag inte om idén att gå ifrån ett barn som skriker även om ändamålet är gott.
Barn går ju igenom olika faser så ibland får man försöka ändra på sina rutiner. Ni skulle kunna försöka ändra på något runt nattningen eller ändra tiden till en halvtimme senare t.ex.
Vore det jag skulle jag nog se om det gick att få henne att somna genom *lite* mer aktiva saker från min sida innan jag tog till "hårdare" metoder. Ett par (extra?) vaggvisor, lite längre nattningsritual eller något sånt.
När det gäller sovmetoder är dock allas åsikter väldigt olika och det är ni som känner ert barn bäst. Ta gärna till er tips men lyssna främst på er egen känsla.
Lycka till!!

Så här ser våra rutiner ut för Eric, 18 månader. Dom har sett likadana ut väldigt länge nu, så därför svarar jag.
Han äter ibland kvällsgröt, oavsett om han gör det eller inte, så badar han varje kväll och det gör han runt ½7-7. Sen får han på sig pyjamasen och vi gosar lite. Äter välling i mammas/pappas famn i soffan och sen är det bara att lägga ner honom och han somnar av sig självt. Ibland vägrar han släppa taget om flaskan, så då får den följa med in i sängen. Sen sover han hela natten, i eget rum, till ca ½8 då pappa väcker honom för dagis. Om det är helg, eller om han är ledig från dagis så kan han sova längre, men han lägger sig aldrig senare än 8.

När vi ville ha in rutinerna så körde vi samma metod som med storebror, han fick helt enkelt skrika sig till sömns. Jag vet att det låter hemskt och att jag fått höra mycket negativt, men vi provade alla möjliga "kurer" och ingenting fungerade. Så då fick det bli skrikmetoden. Första kvällarna var hemska, men han förstod vinken ganska snabbt, det var ingen idé att han skrek, det kom ingen iallafall. Vi körde även den metoden när han skulle sluta äta på nätterna.

Lycka Till!

Leo fyller ett år om några dagar och han somnar alltid i min famn. Ibland när jag sitter still i soffan, ibland får jag bära honom till sömns. Han behöver närheten så jag skulle aldrig lämna honom att skrika.

Eftersom ts frågade måste man väl få svara? I andra trådar om 5mm får man ju inte andas om man inte håller med

Mappe: Det låter som att våra barn är väldigt lika på sovbiten. Tim höll på precis som Sigrid för några veckor sedan, men efter ca 3 veckor lugnade det ner sig och nu är det ungefär som det var innan... Jag gjorde precis som ni gör och tillslut somnade han av utmattning. Men som sagt det gick över av sig självt, nu räcker det om jag sitter i rummet 3min sen sover han. Hoppas att det bara är en period för Sigrid oxå.
Skickar en styrkekram, för jag vet hur "jävligt" det är...

Jag vet ju inte vad ni provat, men ville trösta med att ettåringar ofta har en period med knackig sömn. Viktor har haft någon form av extrem separationsångestfas och gråtit som att nån hällt syra på honom så fort jag eller pappa lämnat rummet på dagtid, och han har iofs varit lättsövd (om vi tajmat rätt) men sovit oroligt och kastat sig av och an och drömt en massa.

De senaste dagarna har han blivit svårsövd och beter sig lite som du beskriver och eftersom vi är övertygade om att det är en fas bland alla andra så gör vi inte så stor affär av det. Jag skulle personligen inte lämna ett barn som skulle sova skrikandes, eftersom jag inte tror att det ger någon bra signal till barnet. Jag vill att barnet _alltid_ ska kunna känna att jag finns tillgänglig om man är arg eller ledsen. Viktor tror jag suklle bete sig precis som Sigrid om vi försökte oss på att låta honom skrika sig trött.

Vi kör helt enkelt på minsta motståndets lag här och gör som sagt inte så stor affär av det eftersom vi inte för ett ögonblick tror att det är något som kommer bestå. Såhär gör vi:

Vi äter middag sent så att vi vet att han är riktigt mätt och sedan ammar jag oftast för att toppfylla lite. Efter middagen är det blöjbyte och tandborstning och sen börjar avläsandet på trötthetstecken. Viktors tecken är att börja pilla sig i håret bakom öronen. Tajmart vi rätt på det somnar han på 5-10 minuter medan vi ligger bredvid, tajmar vi fel blir det som du beskriver med Sigrid. Då går vi upp igen och låter honom leka lite eller mysa i famnen framför tv:n och så försöker vi igen om en kvart. Att brottas i sovrummet i timmar känner vi bara skulle skapa frustration och kanske också ilska och då går det i allafall inte att få barn att sova. I princip kan man väl kanske säga att vi har slutat försöka så mycket och det är skönt. Mer avslappnat, ingen frustration och ingen ledsen Viktor. Oftast räcker det med 1-2 omnattningar och han somnar kanske en halvtimme senare än det "var tänkt". Det känns inte som något problem eftersom det är frustrationen som tar kål på mig och min braiga föräldrabit, så jag försöker undvika att hamna i situationer som jag vet gör mig frustrerad.

Hur ni ska göra beror helt på hur ni känner att ni reagerar på situationen. För oss är "slapphänt-metoden" den bästa, för den passar våra och våra barns personligheter bäst.

Sonen och jag börjar sova samtidigt. Vi har tagit bort sidan på spjälsängen så vi samsover nästan... Det har vi gjort sen dag 1. Han brukar somna på 5-10 minuter oftast av sig själv. Har tyvärr inga tips att komma med för jag har inte ännu börjat med att få sonen att somna själv (ensam alltså).

Tack för alla tips! Jag hoppas att detta är en övergående fas. Igår t ex somnade hon lätt.. när pappa nattade henne. Jag har börjat jobba så det kanske är det det handlar om. När jag väl är hemma så får jag inte lämna henne. Hon vägrar blunda och när jag går ut blir hon knäckt. Vad vet jag. Vi får se hur det går ikväll.
Det är väldigt intressant att läsa hur ni har det så kom gärna med fler tips!

Vi har det som du. Hugo får välling i vår famn runt 20.00-tiden. Sedan lägger någon av oss Hugo (tretton månader) i sin spjälsäng, pussar på honom, ger honom sin "Mamma Mu" och sjunger "Vargsången" för honom. Beroende på hur trött han är så somnar han på mellan 5-20 minuter.

Men...vi kan inte gå ut ur rummet så att han hör det. Då blir han ledsen, ställer sig upp och gråter. Vi försöker ändå inte att vända i dörren, utan väntar i fem minuter innan vi går in igen. Då lägger han sig ner själv i sängen och blundar på en gång. De få gånger han inte gör det säger jag med mjuk röst: "Lägg dig ner, älskling". Då lägger han sig faktiskt ner och gosar ihop sig i kudden.

Det är ändå STOR skillnad mot för två veckor sedan då vi inte kunde lägga ner honom alls i sin säng. Han skulle bara vaggas, gungas och gås med och det var BARA pappa som gällde vid nattningen. I början när vi tog "fem minutare" så skrek han gällt och ilsket. Nu gråter han mer trött och lite mer för sig själv, för att det SKA gråtas. Han är inte alls så otröstlig längre.

Nu jobbar vi på att kunna gå ut ur rummet innan han somnat. Det fungerar bättre och bättre på så sätt att vi kan sitta vid fotändan av vår säng och titta ner på honom i sängen och sedan gradvis flytta oss bakåt. Nu kan vi till och med lägga oss i sängen och sova själva medan ha försöker somna. Själva skriket kommer om han blir medveten om att vi lämnar rummet, genom att det knakar i golvet eller liknande. I dag kunde jag däremot gå ner ganska så oförsiktigt. Han suckade lite i sin trötthet, men jag har ännu inte hört något från honom så jag skulle tro att han har somnat.

Jag skulle nog antingen råda er till att pröva att inte kliva in till henne så fort, eller så justera sovtiderna i övrigt så att hon är tröttare när hon går och lägger sig (dock inte övertrött). Det kanske var det hon blev när hon fick minskad sovtid på dagarna tidigare?

Det är så svårt att råda egentligen. Utgå från det ni tror att ER dotter blev trygg av. Jag skulle nog ändå säga att om det tar en och en halv timma för henne att somna på kvällen, trots att hon lugn och trygg ligger där med er i rummet dessutom, så är hon nog inte tillräckligt TRÖTT. Kan ni lägga henne senare en period?

Somnar hon likadant på dagarna också? I sin säng, med någon av er två bredvid er?

Vi försöker att ha samma rutiner för Hugo på förmiddagsluren, att jag lägger honom i sängen, försvinner bakåt i sängen ur hans åsyn och sedan går. Det går lättare att göra det på dagarna än på nätterna. På så sätt kan det vara bra att få henne att koppla ihop sängen med sömnen!?

Det tog bara en vecka för Hugo att göra den kopplingen. Vi hade ställt ner "Minis" spjälsäng i deras lekrum (Hugo ska få en lillebror i september). Han hade aldrig sovit i den, men han visade klart och tydligt genom att börja klättra på kanten och titta bedjande på mig, att han ville att jag skulle lyfta in honom i sängen. När jag väl gjort det så somnade han på under fem minuter.

Jag ÄLSKAR att han har kunnat somna i sin egen säng. Och det gör mig inget att sitta bredvid honom en liten stund. Det är ju ungefär samma tid det tar som att läsa en bok när de blir lite äldre. Däremot är det ju lite tufft att behöva sitta i en och en halv timma. Sååå kan ni ju inte ha det. Det är ju också tuffare att söva om den lilla om han eller hon vaknar mitt i natten om han eller hon är van vid att ha någon hos sig.

Om ni verkligen är intresserade av att få henne att somna på egen hand i egen säng så kör 5 mm på riktigt, vilket innebär att ni inte får klappa henne på kinden eller ta i henne på annat sätt. Ledsen att behöva säga det, men enligt eckerberg mfl som tagit fram 5 mm så är det sådant som är grymt mot ett barn, inte att låta henne skrika. Genom att du går in och klappar henne på kinden bekräftar du hennes rädsla för att vara ensam och varje gång du då går därifrån blir hon rädd igen.
Går du istället in och endast pratar med henne i lugn men bestämd ton förmedlar du att det inte är något farligt att sova i sin säng.

Är du intresserad av 5 mm kan du beställa broschyr på www.eckerberg.se den kostar 40:- inkl frakt. Det finns 2 olika broschyrer beroende på hur gammalt barnet är.
Har du några frågor så är du jättevälkommen att fråga mig. Vi har haft fantastiska resultat från 5 mm