alkoliserad svärfar, ska han träffa barnen?

snälla, någon kan väl kommentera

ingen som kommer i närhetan av alkolister som kan ge sin syn?

Jo, jag har haft och har nära kontakt med missbrukare, både som anhörig och numera även i mitt yrke. Jag kan ge dig min syn på saken.

Som anhörig så känner man ofta att alkoholisten är en svikare, svag och kan inte förstå varför alkoholisten "väljer" spriten framför familj, vänner etc. Helt naturligt att man tänker så för det är ju så det verkar. Ofta dyker tankar upp som "han kan inte älska mig/sina barn/barnbarn på riktigt för då skulle han inte välja spriten före". Ofta infinner sig känslor som att "eftersom han inte älskar mig och väljer spriten så är jag inte värd något"

Riktigt så fungerar det dock inte i verkligheten då ett beroende(oavsett vilket) i de allra flesta fall inte handlar om att kunna "skärpa sig" eller att bara välja bort spriten. Beroendeproblematik är mycket tungt och kommer oftast ifrån något problem långt tillbaka. Som missbrukare är man också rädd för att bli av med sin "drog" då den konstigt nog är en trygghet i tillvaron och så mycket som är "tryggt" skulle försvinna om man tog bort den. Att man hamnade i beroendet från början var ju att man inte klarade av den verklighet man levde i för att den gjorde för ont(oftast). Skulle man då sluta så skulle man ju kastas tillbaka till det "onda". Nu är det väl inget som alkoholisten direkt funderar över sådär konkret, men i det undermedvetna tror jag mycket bottnar i detta. Tror att du/ni skulle kunna få mycket stöd/information från någon anhörigförening som också skulle öka er förståelse för problematiken.

Nu till hur jag skulle hantera situationen med barnen för tillfället. Jag tycker INTE att man ska bryta all kontakt för barnen med svärfar. åtminstone inte om han är en normal, vettig farfar när han är nykter som barnen kan ha glädje av. Jag skulle låtit dem umgås när han är nykter. Barn kan ha glädje av att träffa människor även sporadiskt, det behöver inte vara fel. Eftersom de är så små så kan de ju inte förstå problematiken bakom varför farfar ibland kommer och ibland inte, men i nuläget räcker det med att förklara att han är sjuk och sedan förklara på vilket sätt när de är stora nog att förstå det.

Att tänka på för att barnen ska slippa bli besvikna upprepade gånger är att inte göra upp fasta planer typ "på lördag kommer farfar och ska ta med er till badhuset" för att sedan se deras besvikelse när han då inte dyker upp eftersom han ligger däckad därhemma. Istället kan man förklara att eftersom farfar är sjuk ibland så kan vi inte alltid träffas som vi vill, men om farfar mår bra i helgen så kanske han hälsar på en stund.

Egentligen behöver det inte vara så komplicerat utan tänk som om han faktiskt hade en medicinsk sjukdom som gjorde att han inte kunde träffas så ofta och att ni inte alltid visste om han skulle vara dålig. Inte skulle ni väl då skära av kontakten med honom?

Jag tycker inte du ska berätta alla planera för barnen.
Då slipper dom besvikelser,låt dom få överraskningar istället.

Tycker anonym ovanför skrev bra,instämmer.

Håller med om att låt det bli en överraskning om han dyker upp.
Man kan inte be en alkoholist välja, det funkar inte så. Att ta ifrån barnen sin farfar är inte heller bra även om relationen inte är som ni önskar. När man pratar med en aktiv alkoholist så pratar man inte med människan utan med sjukdomen.Han skiter inte i er för att han har bättre saker för sig men jag förstår att det är så det känns. Återfall är mer regel än undantag så det får man vara beredd på.

Men om man själv befinner sig i en kris som TS gör med alla sina känslor, då tycker jag att det är bättre att bryta ett tag.

Mitt äldsta barn träffar min mamma sporadiskt. Barnet är 14 år och vet att mormor har problem med alkoholen. Jag har valt att inte ha kontakt med min mamma mer. relationen är alldeles för infekterad och ingen lösning finns i sikte.

Problemet med alkohol är (hittills) inte så allvarligt att hon däckar, kissar ned sig eller kör bil. Hon dricker ett antal glas vin varje kväll,vilket jag och barnet diskuterat.

Relationen mellan min mamma och mitt barn är ganska ok.

När det gäller yngre barn som dina TS, så tycker inte jag att det är konstigt om du bryter en tid.

Jag förstår resonemanget om att beroendet är en sjukdom, men jag köper det inte rakt av. man kan inte i någon mån välja om man har cancer eller ej. En alkoholist kan välja att söka hjälp för sina problem. Ett sätt att tvinga alkoholisten att söka hjälp är att sluta hjälpa till och bli medberoende.

jätte bra skrivit av dig pia men jag känner mer för inlägget här ovan av fundersam.
Vi är i en kris i vår familj som gör att jag mår totalt kasst av denna situationen. Jga hr sedan tidigare fått konstaterat att jag behöver seratoninhöjjande medicin för att må bra. jag äter denna. Men detta är för mäktigt för vår familj o jag håller på att bryta samman. idag fick ajg ett utbrott på ungarna o allt handlar om att jag e så labil pga allt runt svärfar, e sååååå rädd att han sviker igen. man e ganska trött påa lla svek man varit me om under dessa 10år sambon hopaps jun nu o jag förstår att ahn vill hopas o tro att det är över m alla svek, men de e jag som står vid sidan om o mår dåligt. Jag kan bara inte lita på svärfar o hans ord. Jga vet mycket väl att man inte kna tvinga en alkolist att ta hjälp, de måste vilja själva,men å andra sidan som fundersam sa att de har ett val, de har inte den cancersjuka eller diabetikern eller nån annan sjuk. men VILL alkolisten så finns de hjälp att få! o i de ser jag att de skulle vara en sporre att hålla sig nykter för att få träffa sina barn o barnbarn o ha en normal kontakt. tydligen tänker jag fel.... ska idag prata m min psykolog som jag går hos pga en fobi, får lägga fobin till sidan idag o diskutera mina känslor knner jag för annars tar jag barnen o flyttar t mina föräldrar ett tag så sambon o svärfåa får sig en rktig relation innan barnen blandas in. o de där m att barnen inte förstår.... jag har en tänkare till5 åring som ifrågasätter varför farfar inte kommer o alla andra kommer ju osv, varför kom inte farfar på lillasysters kalas, de e synd om henne, när kommer hon få sin paket osv.... de e viktiga saker som kretasr i deras små huvud o nu kan jag inte ens bemöta dem ordentligt uytan blir arg för minsta lilla, de e inte vad jag vill mina barn, ajg vill vara en bra o förstående mamma, int en som e arg o sur

Anonym (svärdotter) skrev 2008-11-19 10:45:08 följande:

Om du gör det för din skull,ok.. Men tro absolut inte att det komemr få han att sluta dricka! Det kan därimot bli mycket värre och att han fortsätter fast värre.. Då har han ingen alls.. Jag förstår dig till fullo! Vet att det är ett riktigt dilemma, men man kan tyvärr inte pressa en alkolist att sluta dricka. Jag vet, min mamma är och har vart alkolist sålänge jag minns. Berätta för barnen att farfar är sjuk! Det är faktiskt en sjukdom, och barnen behöver veta varför farfar gör som han gör!
Barn förstår mer än vad man tror,jag lovar..

Gör bara barnen en otjänst igenom inte berätta varför farfar sviker dom.. Då kanske dom akn förstå att det inte är utav elakhet utan att det är sjukdomen som talar.

jag har en far som är alkolist och dricker i perioder, han mår uruselt, jag har idag valt att inte ha någon kontakt just nu vi har inte talats vid på tre veckor nu,och jag känner ett lugn i min själ´att det var rätt beslut av mig jag måste sätta gränser för mig själv och skapa en rellation där jag mår bra, och min familj och barn att ha det på hans vilkor går inte han vet inte vad rellaioner är ge penagr och skryta hur duktig man är det är inte något för mig jag vill ha äkta vara. vi ska snart ha barn nr 2 jag har inte kraft och ork att hjälpa honom idag tidigare har jag försökt att få honom att gå på AA m.m träffa likasinnade endast de kan förstå honom och det slutar i..just ingenting jag får acceptera att det jag gjort är bra nog och släppa allt dåligt samvete. vet att han just nu behöver mest stöd o hjälp, än någonsinn men jag orkar inte och jag är trött på att vara förälder åt min förälder, vara den starka m.m jag är inte det ibland vill jag få vara liten och krypa upp i knät och vara liten. nu är mina barn små och de träffar sin morfar så sällan så han är ingen nära för dem men när de blir större så ska jag förklara varför morfar är som han är... inget konstigt med det de ska inte behöva växa upp med "elefanten" i rummet, det man inte talar om...
lycka till trådstartaren det kommer att lösa sig du måste hitta ert sätta som funkar så du kan känna ro
m¨ånga kramar till dig och alla andra som lever med detta
britt