En dag på en genusförskola.

De dagliga rutinerna ser inte särskilt annorlunda ut jämfört med andra förskolor. Det är aktiviteter, utflykter, lek och rutiner som mat, vila etc. Skillnaden är att man har en större medvetenhet kring genusfrågotr och låter detta genomsyra och styra verksamhetens utseende i större utsträckning än en traditionell förskola gör. Miljön utformas på ett annorlunda sätt och andra saker i fokus, man har ett genomtänkt förhållningssätt genetemot barn & föräldrar...

Men hur påverkar det verksamheten? Kan du ge exempel?

Låt mig komma med ett exempel på vad som antagligen INTE förekommer...
Personalen säjer inte till mamman att hon är så bra på att märka alla kläder trots att hon alltid påpekar att det faktiskt är pappan som gör detta. Eller förutsätter att alla beslut om barnen tas av mamman. Eller antar att alla misstag, såsom att kläder fattas eller är för små beror på pappan.

Andra saker tror jag är att man inte skrattar åt pojkar som kommer i syrrans klänning (har hört och sett det hända... både personal och andra föräldrar som kommenterade en liten pojkes kläder :-0 (inte min son))

En dag på genusförskolan:

Separata pojk- och flickbord vid måltider. Ibland placeras en pojke vid flickbord för att lära sig. Ingen flicka placeras vid pojkbord.

Dags för rast. Flickor och pojkar för sig; flickorna ska tränas att komma ut snabbt, pojkar ska tränas på att prata medan de klär på sig. Flickorna uppmanas att komma ut först, för att först få välja leksaker.

Fri lek? Nej, barnen får välja mellan ett urval av lekar, de måste leka med varje sak innan de får leka med samma igen. Flickor får leka utan pojkar med "pojkleksaker" med en fröken, pojkarna får leka med fröken i aktiviteter där samtal och dialog är viktigt.

Lek ute. Återigen uppdelat i grupper, flickor får springa omkring och röra sig fritt medan pojkar samlas i grupp och tränar samarbete. Uppdelning av cyklar i pojk- och flickdagar; oavsett om cyklarna är upptagna eller inte så får inte det andra könet vara med.

Kompensatoriskt arbete. Flickor tränas i att ta plats, skrika genom att använda magstödet, matas med exempel där kvinnor har manliga yrken och där flickor är modiga; pojkar tränas i att föra dialog och samtala, visa omsorg och hjälpa mindre barn, matas med exempel där män har kvinnliga yrken och visar känslor.

Detta är bara ett exempel från verkligheten. Ingen av dessa aktiviteter är fel i sig, men det blir jävligt fel när dessa aktiviteter enbart riktas till en grupp i form av flickor eller pojkar.

Fickor tränas i att ta plats, inte pojkar. Pojkar tränas i omsorg, inte flickor. Exemplen med att låta en pojke sitta med vid flickbordet för att lära sig "rätt" samtalsteknik och att flickor uppmuntras att gå ut först på rast samt ta leksaker först är rätt absurda, visar tydligt att flickor är mer värda och att pojkar måste anpassa sig.

Varför är det fel att träna pojkar i att ta plats? Hur ska de klara sig i framtiden om de ständigt får påpekat att de inte ska ta plats samtidigt som flickor tränas i det? Är det någon som på allvar tror att detta leder till jämställdhet och att vi anses lika värda?

Jag uppmuntrar alla som är intresserade av genuspedagogik att ta reda på grunderna till denna, att ta reda på mer om sk kompensatoriska aktiviteter och på vilket sätt man separerar och bemöter barnen.

Okej, det där lät riktigt illa...trodde inte det gick till så..trodde mer att flickor och pojkar skulle behandlas exakt lika och leka tillsammans och att ingen skillnad skulle göras på pojkar och flickor...men så är det tydligen inte. Nu försöker man med ombytta roller, att flickor ska bli som pojkar vanligtvis och är och tvärtom...illa illa illa är det enda jag kan säga.

Var har du fått detta ifrån? Det stämmer inte särskilt väl med mina iofs bristande erfarenheter.

Fast jag tyckte inte riktigt det var som du beskrev det, DrKejs.
Och jag ser inte heller den barnsyn du beskriver ute på förskolor med genuspedagogik, att barnen skulle vara tomma ark som sedan socialiseras till ett kön. Den barnsyn som jag propagerar för och som jag har sett på de förskolor med uttalad genuspedagogik jag varit på, har en barnsyn som är i linje med läroplanen; barnet som individ. Det innebär att barnet självklart föds med vissa egenskaper, men de behöver inte vara könsstereotypa. Förskolan ska bemöta varje barn som individ, och stärka det enskilda barnets självkänsla och identitet. Då kan man inte ha traditionella könsramar. Ett barn medf stark självkänsla blir inte "vilset" så som du beskriver.

fy vad otäckt!!