13 åriga tjejer som bråkar

vist barnen är stora men låter som om att detta kan vara en uppgift för skolan om dem går i samma klass att dem försöker hitta en lösning. och vrf skall du hålla dig i bakgrunden när din dotter blir mobbad till en viss grad?

Jag håller mig i bakgrunden eftersom jag känner flickorna väl och så även deras föräldrar.Det har ännu inte gått så långt att jag anser att man borde blanda in skolan, men visst har jag tänkt tanken.Jag är stolt över min flicka som både har mycket empati och stort hjärta. Dessutom är hon klok.Tack för din tanke.Jag ska ta med mig den.
Jag är rädd att om jag skulle dra upp det här så blir det kanske pajkastning och sandlådenivå. Det vill jag inte heller.

Oj oj, det där är JAG du beskriver för några år sedan!! Dom är i den ålden då det bråkas mycket. Lärarnas lösningar var alltid att sätta sig ner med våra gäng, höra vad som hade hänt den här gången och sen skulle vi lösa det genom att prata.
Orkar verkligen inte tänka på alla timmar vi satt där!
SÅ mycket slöseri på tid som kunde ha gått till skolan.

Det som förändrade allt var när jag hade utvecklingssamtal coh fick höra från en av lärarna som brukar vara med när vi bråkade att, jag skulle vara mera självisk. SJÄLVISK!? tänkte jag...ett ord som var helt dimmigt hos mig. Men när jag fick höra det så gick det upp ett ljus för mig och jag insåg att, det sänker mig bara att medla mellan kompisarna så jag får sluta. Det där är DERAS bråk. Inte mitt. Sen så försvinner vissa kompisar efter högstadiet och andra stannar kvar. Jag vet att din dotter är rädd att gänget ska splittras men hon kan inte ge hela sin tid till det.

Säg till henne att hon måste vara mera självisk, den lilla meningen hjälpte för mig. Kanske det kommer hjälpa för henne också!

Tack för dina kloka tankar Bev. Jag hoppas att hon lär sig vara mer självisk. Hon borde verkligen tänka på skolan i stället, vilket hon faktiskt gör, men jag vet att det inte är lätt. Ha det bra!

Ungefär det där hände mig för bara 2 år sen , (jag gick i sexan, nu går jag i åttan), och vi var också 4 stycken som var med varann väldigt ofta. Om vi bråkade var det oftast de mot mig eller två mot två.
Jag tycker att du ska prata med henne om det, jag ville ha någon att prata om det men mina föräldrar visste inget om det. Du skriver att du inte vill lägga dig i för mycket, men lite måste du hjälpa för att hon ska känna sig trygg. :)

Be henne också våga säga emot sina kompisar mer om de säger taskiga saker, jag vågade nästan ingenting när de var taskiga mot mig, så det var ju oftast jag som blev ensam. Jag gav dej inte så mycket råd men hoppas det hjälper dig lite på traven..
Hur gammal är hon förresten?

ps: nu är jag och två av de andra tjejerna kompisar igen, den fjärde har förändrats totalt och vi känner henne knappt längre, men i den åldern jag är i händer det ju som sagt mycket :) !