Hej!
Idag har min lilla tös på nyss fyllda två börjat ropa mitt namn istället för mamma...
Nån fler som har det så?
Vi har försökt lära henne att mamma heter ***** och pappa heter ***** ifall hon kommer bort och nån frågar eller så.
Men att hon gör så här känns så fel, vill ju att hon ska säga mamma när hon pratar till mig! Kanske går över?
Alla mina barn har gjort det i omgångar. Vet inte om alla barnen gör så kanske.
Men de stora har börjat säga Mamma Malin oftast.
Barn kallar dig det andra kallar dig. Be din man att kalla dig "mamma" när dottern är med, då kommer hon också att göra det.
Min son har varierat, det har gått i perioder. Nu vid 4 säger han alltid mamma och pappa och har väl gjort det ett tag.
Vi fick höra samma grej för ett litet tag sedan. Vår dotter är 2 snart och hade precis upptäckt att vi och alla andra hade namn. Det var bara en fas, liksom så mycket annat. Se till att lägga lite extra tryck på "kom till mamma" och använd namnen lite mindre under en period tycker jag (sedan behöver man VERKLIGEN inte gå så långt att man börjar kalla sin partner för "pappa" så där som vissa gör - det blir så knäppt 
)
Men som sagt, det går nog över. Jag vet själv - det är inte så kul man vill ju vara speciell
Josefine sa också helt plötsligt för någon dag sedan (hon är två år) Annelie kom ska jag visa sak....va snopen jag vart hon har aldrig sagt mitt namn till mig förut..men däremot har hon sagt tack morsan! flera gånger *ler* konstigt vet inte vad hon fått morsan i från måste ha hört det på bolibompa eller något...
Men jag tyckte det kändes lite konstigt när hon sa mitt namn i stället för mamma...
Men måste bara berätta att hon döpte sin lilla mjukis katt till Annelie när hon var 1 1/2 ungefär... jag frågade vad katten hette... Annelie sa hon bestämt....(tror inte hon visste att jag hette det då hon har aldrig kallat mig för det förrens nu) och så har den hetat hela tiden.
Ignorerade lite henne när hon sa mitt namn och då kom det snabbt ett argt mamma!!!
Hon testar väl bara för att se om det funkar... såklart att jag måste svara när hon pratar till mig men jag säger mamma om mig själv när jag pratar med henne och pappa när jag pratar om pappan... Blir nog bra till slut! Kan tillägga att hon inte alls pratar så tydligt heller så det låter så roligt när hon pratar
Det har mina barn oxå gjort i perioder. Dottern hon säger emellan åt "mamma anna" till mig.
Jag förvirrar dem när de säger mitt namn. "Mäh, jag heter ju Gunilla". Då säger de Gunilla och då ändrar jag mig och säger att jag heter Ann. När de säger Ann ändrar jag mig igen och säger att jag heter Rolf. Osv.
Till slut ger de upp och säger "mamma"
Min dotter kallade både mig och sin pappa för våra riktiga namn en period fast sedan gick hon över till mamma och pappa igen. Hon använde namnen för att hon tyckte att det var roligt. Men det klart att man vill att de ska säga mamma och pappa.
Min son har också sagt mitt namn några gånger i treårsåldern. Det handlade väl om att han tyckte det var kul att veta vad vi heter. Han sade även makens namn istället för pappa, och pratade om att "mamma heter Johanna, pappa heter Rickard, mormor heter Maria" osv. Det var inget jag reagerade nämnvärt över, förstår faktiskt inte vad det är för hemskt med det. Sen ändrades det och han sade mamma och pappa igen.
Vår dotter har kallat oss för namnet ist för mamma & pappa strax innan hon blev 18 mån efter det har det gått i perioder hon brukar säga farmor Gunbritt, moster Sandra etc oxå tkr bara det är gulligt.......Visst vissa dgar då hon bara säger Susanne el Peter så säger vi säg mamma el pappa ist Jaaaa-aaa svarar hon då