Småhundar som skäller

"finn" spetsar skäller mycket.iaf alla jag träffat på.kanske ouppfostrade?fast vissa raser kanske skäller mer,som finsk spets.

Jag har en dvärgpudel.
Han skäller aldrig på andra hundar.

Han skäller om någon ringer på dörren eller är utanför dörren och låter.

Små hundar har en tendens att dra på sig en massa felbeteenden just för att de är små och ägarna inte riktigt förstår och inser att det fortfarande är just en _hund_.
Sätter man en skällig yorkie (för att ta ett exempel) brevid en rottis med samma benägenhet att skälla - nog tusan är det rottisen de flesta reagerar på, kommenterar och blir rädda för. Just för storleken. Detsamma med utfallsproblematiken. Alldeles, alldeles, alldeles för många låter sin lilla vovve hållas (många tycker det är "sött", skrämmande nog), men tar vi rottisen istället - hur rädda blir folk då? Då måste man plötsligt ha stenkoll på sin hund istället. Just på grund av storleken.

Hund som hund - alla kräver de fostran!

köttbullelydnad: så kloka ord... nu slapp jag skriva ihop något för jag kan inte skriva det bättre än vad du skrev

Så har jag en 49 kg schäfer och en 9 kgs tax oxå så jag upplever ju detta ofta att folk enbart reagerar på Schäfern om han så bara tar ett steg emot någon men taxen tycker de jag ska låta göra vad han vill (nu är vår tax from som ett lamm och ingen ettertyp men...) men våra hundar är hundar och behöver båda en fast kärleksfull hand oavsett storlek.

Vissa raser ÄR ju mer benägna att skälla än andra, men de flesta små sällskapsraser hör ju absolut inte till dom. Där är det bristande socialisering som är problemet och en ledare som hunden inte kan känna sig trygg med.

Skallet i sig framkallar adrenalin hos hunden och hos slentrianskällaren "kickar" hunden på sitt eget skall. Det blir en ond cirkel som måste brytas med annan stimulans och tillräcklig aktivering. Just skällande på andra hundar är inte så svårt att jobba bort som man kanske kan tro.

Har erfarenhet av många dvärghundraser. Det är väldigt rasbundet vilka hundraser som har lätt till skall. Som duktig ledare kan du dämpa detta en aning. Har du dock flera stycken är det nästan omöjligt tyvärr.

De dvärgraser som har nära till "bjäbb" är framförallt pomeranian. Det är en spets, och de flesta spetsar har nära till skall, då de är avlade för att vakta/larma.

Andra dvärgraser som är skälliga av sig är malteser, yorkshireterrier, chihuahua, bichoner, tibetansk spaniel. Sedan finns det alltid individuella skillnader.

Nu har jag på "äldre dagar" läst på och skaffat en dvärgras som iprincip aldrig någonsin skäller. Jag har sex hundar och de säjer max ngt någon gång per vecka och det är Japanese chin. Läs gärna mer om den rasen på:

www.JapaneseChin.nu

Köp en Basenji så slipper du skällandet

Just spetsar har väl större benägenhet till att skälla också har jag läst...jag och sambon var inne på att köpa japansk spets ett tag, men fick varningar att de skäller väldigt mycket, de ha väldigt lätt till att ta till skallet. Sen är det ju en fråga om uppfostran också.

Jag har en jappe och hon skäller nästan ingenting. Däremot vaktar hon huset och skäller 1 gång om någon knackar på dörren (vilket jag uppskattar). Hon skäller aldrig på andra hundar när vi är ute, och är väldigt försiktig vid kontakt.

Hade en tibbe innan och hon var likadan. Inget skäll i onödan, bara när det plingade på dörren.

Finsk Spets är ju en spets, det är dessutom en trädskällande fågelhund och har låg skalltröskel....Så den rasen ska man nog undvika om man vill ha en hund som inte står och skäller..

Sen tycker inte jag att det är en liten ras, snarare medelstor.