Lämnat men ångrat?

Jaa, efteråt har jag ångrat hundra miljoner att jag och mitt ex gick isär efter sex år tillsammans, mest för alla dessa "om" som finns och alla saker vi nu aldrig kommer få reda på.

Jag har sörjt varenda barn vi aldrig fick, alla saker vi aldrig gjorde, jag har sovit i hans t-shirt vaknat och letat efter honom på nätterna.

Men mer och mer har jag insett att det var det enda rätta att göra som det var då. För hur mycket jag än älskade honom, för det kommer jag alltid att göra, så älskar jag mig själv så mycket mer när jag är utan honom.

Jag lät honom inte gå för att jag inte älskade honom, jag lät honom gå för att jag insåg att om vi försökt lappa ihop det och det inte funkat så hade jag ramlat så hårt att jag slagit ihjäl mig : )

Så svaret är JA!! : )

Ja!

Det blev till slut helt omöjligt att leva ihop.
Han var på jobbet mer än han var hemma
Jag fick dra hela lasset med hemmet
vi tappade bort varandra
slutade prata
blev som främlingar

Nu sitter jag och tänker att vi kanske hade kunnat rädda det.
Jag är fortfarande kär i honom så givetvis ångrar jag mig.

Men det behövs mer än en persons kärlek och vilja i ett förhållande.

till Anonym (är där)

Han håller på att jobba ihjäl sig, antagligen för att slippa ta nåt beslut eller ansvar.
Han säger att han vill att det ska vara vi, han säger att han älskar mig, men jag får aldrig nåt konkret svar på hur det ska ske eller när.
Han vill inte anstränga sig för att ändra på nåt
Jag står inte ut som det är nu

dött lopp alltså!

Jag har ångrat och ångrat. Haft dåligt samvete, skyllt allt på att JAG borde ha försökt mer.

Vi har försökt om och om igen, efter en massa uppehåll. Han har bott här några dagar, en vecka...Sedan har jag slängt ut hans bagage och honom, arg och ledsen. Det är bra några dagar, sedan börjar han balla ur, bråk och tjafs från min sida efter att han inte hjälper oss här hemma, men ägnar tid åt annat.

Jag älskar honom och han älskar mig säger han, men det GÅR bara inte. Han gör INGENTING hemma, och betalar nästan ingenting. Försöker jag få honom bidra med pengar får jag höra vad han betalat för ett år sedan, plus att jag bara tänker på pengar!

Jag har försökt att prata med honom massor gånger. Vi har en åtta månaders dotter ihop, jag har tagit hand om henne helt själv hela tiden. Han har inte hjälpt till det minsta. Sex har vi inte det heller. När jag förde det på tal sa han: ja, just det, jag kommer ihåg att ni tjejer måste rengöra hålet där nere emellanåt annars blir ni galna.......

SKULLE JAG FÖRSÖKA MED HONOM EN GÅNG TILL SKULLE JAG GÅ UNDER.
Och ingen vet, om en vecka kanske han bor här hos mig igen :(
Ursäkta, blev ett långt svar som gled iväg. Finns mycket att säga.
När jag läser mitt inlägg ser jag bara en patetiskt, osäker tjej. Som verkar gilla problem och att strula. Så........ JA, jag har ångrat mig en miljon gånger.

Anonym (ÅNGRA?) skrev 2008-11-24 19:02:24 följande:

Du ville jag skulle berätta mer?

Jo, jag älskar mig själv mer utan honom därför att han gärna vill vara den som leder. Han talade om för mig hur jag skulle göra, etc.

Det funkade så länge jag var ung och vag i konturerna, så att säga. Lite osäker och identifierade mig utifrån honom. När jag sedan skaffade mig ett jobb jag trivdes med och kände att jag åstadkom saker så kändes det som om han försökte kontrollera mig.

Medan han å sin sida blev stött när jag började säga ifrån för han tyckte ju att han bara menade väl.

Sen var det väl de vanliga sakerna också... vi jobbar för mycket, ägnade inte varandra tillräckligt med tid så vi växte isär när vi kom över tjugofem.

Den sexuella spänningen finns kvar, det var aldrig det som var vårt problem. Han har ett nytt seriöst, jag är singel för ögonblicket efter en flirt med en äldre kille. Och jag tänker nog faktiskt vara singel ett tag :) tills jag kommit på hur jag ska lyckas vara mig själv i en relation och inte kompromissa bort den JAG är denna gången : )

Hmm....jag har typ gjort slut med alla mina killar i alla mina relationer och sen ångrat mig och alltid gått tillbaka efter ett tag eftersom kärleken funnits där men det andra inte funkat. Jag är uppenbarligen den typen som inte kan göra slut och sen stå fast vid det om kärleken finns kvar. Jag lämnade pappan till mitt barn till slut efter många många år, men då hade vi gjort slut säkert 20 ggr innan. Men annars har jag alltid gått tillbaka eller väntat på att de ska kontakta mig igen och så fort de gjort det så har jag fallit tillbaka. Så det blir till slut oftast så att det blir han som får lämna.

hmmm har inte lämnat men ska, flyttar ut på måndag med min lilla dotter på 4 mån :( kommer nog att vara det jobbigaste jag kommer att göra i mitt liv men det minsta nu som jag känner är tvivel, mer smärta för att jag vet att det finns kärlek, vi älskar varandra men vi är prioriterar olika, han företaget som vi alla lever utav (inkl hans 2 barn från förra förhållandet som har varit i mitt liv i 6 år och kommer att sakna dem varje sekund)
visst han har  byggt upp allt vi har men jag fanns alltid där vid han sida, jobbade ihop oavsätt vad och hur jag kände. bar på jobbet tredje dan efter förlossningen! tog hand om barnen vilket var självklart för mig, var en flickvän. älskarina- styvmamma, affärskvinna, vän och mamma till vårt barn men han kunde aldrig aldrig aldrig förstå att vi behövde honom och allt annat var meningslöst utan honom... vi var  viktigast!!! men jag funderar hela dagarna hur det kommer att vara han vet inte att vi flyttar på måndag, jag lämnar allt o vet att detta kanske kommer jag att ångra men jag har inget val vill finnas där för mitt barn. kan inte leva i en familj där vi alltid saknar våran pappa :(

Anonym (vi5) skrev 2008-11-24 23:05:31 följande:

nej han kan inte jobba hemifrån!!
han vet att vi lämnar  honom men han har inte tid att tänka på det???!!!
imorse så frågade jag om han hade betalt ut löner (30 anställda) nää säger han är det lön idag!!?? det slutar med att jag säger åt han att han får komma med det så får jag göra det hemifrån!! lämna iväg mitt barn och göra klart jobbet!!
han har fått så många chanser så det inte är sant... kan man åka iväg på sin kusins bröllop och vara borta 7 dagar  utomlands och lämna mig och 3v bebis hemma så kan man väl fan vara hemma med familjen en halv dag i veckan eller gå från jobber 2h tidigare!!! jag och barnen har kommit i andra hand hela tiden och fått acceptera allt så nu får han faktisk göra som han vill... kommer bara att sakna de två barnen som inte e mina!!!

Okej.. ja... det känns som ni är klara med varandra.

Lycka till Anonym (vi5)