Polisanmälan om misstanke om misshandel mot barn

Sånt här ska tas på allvar. Prata med soc, polisen har inte så mkt makt när det gäller sånt här, prata med läkare med. När en jag kände blev misshandlad, så tog de bilder hos rättsläkarn.

Ok då tar jag kontakt med soc också. Ja jag anser att alla sådana här misstankar är allvarliga.

Då han inte har några märken och vi bara sett blåmärken som lika gärna kan vara från barns lek så har vi inga sådana bevis.

Utan det är egentligen barnets egen utsago och beteende som har föranlett vår anmälan.

Om du möter det här barnet i tjänsten (förskola eller annat) så är du ju tvungen att kontakta Socialtjänsten med en anmälan ang det här.

Om det är privat och ni har gjort en polisanmälan kommer den automatiskt gå vidare till Socialtjänsten också, men det allra bästa är att kontakta dom också nu direkt utifrån barnets säkerhet.

Första gången ringde vi till soc. Soc ringde mamman och mamman sa att "nä, hon säger samma sak till mig, att det är pappa som slår henne". Utredningen las ner innan den ens börjat.

Andra gången ringde vi polisen när dottern ringt helt hysteriskt och gråtit om att mamman slagit henne och dragit henne i håret. Polisen åkte ut, men fick sätta sig ner och förklara för barnet att man faktiskt inte kan ringa polisen om det inte hänt nått.

Barnet säger att mamman gör illa henne jämt, mamman säger att dottern ljuger. Soc gör inget och polisen säger att man inte får ringa om inget hänt...

Så ja, vi har slutat anmäla. Det tjänar ju inget till.

Ingen aning. I vårt fall ringde de mamman samma dag och la ner allt direkt då de ansåg att det inte låg några misstankar om våld, utan snarare vild fantasi hos barn.

Anonym (undrar) skrev 2008-11-25 14:49:07 följande:

ok ja vi har inte hört någonting och får inte heller tag på den som håller i det och allt började för ett par veckor sedan.

om man har gemensamvårdnad och allt läggs ner återgår allt till det normala då? med gemensamvårdnad med allt vad det innebär eller finns misstanke kvar?

Hej igen

Kan bara berätta att vi anmälde både till polisen och soc.

Polisen talade med dagis och social-tanterna (de som mamman snurrat runt sina fingrar och där det är så synd om henne). De fann inget som tydde på att misshandeln hade ägt rum.
Jag trodde faktiskt att man talade med pojken. T ex tillsammans med en dagispersonal frågade runt händelsen för att se om han upprepar samma sak för dom. Men icke.
Soc har inte hört av sig alls. Men antar att dom liksom polisen inte tar i det.

När man är inne i soc-systemet så verkar det som om man är mer säker än om man står utanför. Skulle man missa något eller göra nåt galet så kan man åka till kontaktpersonen och gråta ut och skylla på det galna exet som spökar, det förflutna som var så jobbigt och så går folk på det. Ja självklart funkar det inte för män då... de är ju aldrig offer....

Så vad vi får göra är att notera allt som pojken säger som är utöver det vanliga, märken, eller annat för att i framtiden möjligen ha en chans att förhindra mer sådana övergrepp.

Märkligt att mamman oftast står oemotsagd medan pappan klassas som hämndlysten och hemsk.
(Jag är kvinna och ser detta nära mig)

Hej igen

Kan bara berätta att vi anmälde både till polisen och soc.

Polisen talade med dagis och social-tanterna (de som mamman snurrat runt sina fingrar och där det är så synd om henne). De fann inget som tydde på att misshandeln hade ägt rum.
Jag trodde faktiskt att man talade med pojken. T ex tillsammans med en dagispersonal frågade runt händelsen för att se om han upprepar samma sak för dom. Men icke.
Soc har inte hört av sig alls. Men antar att dom liksom polisen inte tar i det.

När man är inne i soc-systemet så verkar det som om man är mer säker än om man står utanför. Skulle man missa något eller göra nåt galet så kan man åka till kontaktpersonen och gråta ut och skylla på det galna exet som spökar, det förflutna som var så jobbigt och så går folk på det. Ja självklart funkar det inte för män då... de är ju aldrig offer....

Så vad vi får göra är att notera allt som pojken säger som är utöver det vanliga, märken, eller annat för att i framtiden möjligen ha en chans att förhindra mer sådana övergrepp.

Märkligt att mamman oftast står oemotsagd medan pappan klassas som hämndlysten och hemsk.
(Jag är kvinna och ser detta nära mig)

Ring till polisen och fråga om ärendet. Har ni fått kopia på anmälan? Avslag till utredning av åklagare? Räkna inte med soc i sådana här fall (oftast iaf)

Så fort barnet säger att det blivit slaget, anmäl till polis igen. Hör fler vad barnet berättar, be dom att även anmäla. Det bästa är opartiska vittnen.

Mitt barn blev misshandlat hos pappan. Anmälde till polis och soc. Polisen tog iaf tag i det, soc motarbetade. Den som misshandlade barnet dömdes.

Vet inte var du fått den uppfattningen ifrån? Men förmodligen ser det väl så ut från utsidan?!

Jag som själv varit i den s.k "socsvängen" VET dock att det är precis tvärtemot det du beskriver här.

Om man redan har kontakt med soc så blir allt man gör TUSEN GGR VÄRRE, när mitt barn hade sagt till dagisfröken att jag tagit honom hårt i armen en dag så blev det polisanmälan och förhör på studs. Därefter ny 4 månaders utredning (sån som alltid drar ut till 5-6 månader) och till sist lades allt ner.

Jag har aldrig varit hårdhänt mot mitt barn och självklart kom detta fram i utredningen.

Men soc är inkompetenta i allt de gör - det är min fasta övertygelse!

Det finns inga märken säger du, inga bevis öht, ändå är DU övertygad. Varför kan man undra?

Det är alltså en väninna du anmäler?
varför säger alla att "inget händer" efter att de gjort en anmälan till soc, polisen?? DU får ju inget veta, det aknske händer massor?
Jag är själv anmälkd för misstänkt barnmisshandel gnm barnens skola och INGEN har en aning om det ller vad som försigår och jag är glad att INGEN kan snoka reda på det helelr, inet heller perosnalen som gjorde anmälan. Det händer massor, barnen har fått träffa någon de pratar med, jag går på föräldrautbildnineg mm mm....Det är ju inget jag berättar!!!! Och skolan ser ju bara att barnen kommemr som vanligt till skolan och d ekanske känner att inget händer, men vad ska hända då?? Händer något först när man konkret ser att barnen har om händertagits eller???
Det verkar så på alla, "jag har anmält men inget händer" VAD ska hända och hur f-n vet ni att inget händer, det enda ni ev skulel se är att barnen försvinner?? Och det är inet vanligt!

Klart att soc går igenom sakerna, de föröker hjälpa familjen och det är väl det bästa+??