Nattskräck vad gör vi?

Vår son på 10 månader har tendenser till nattskräck. När han har dem får vi ligga och hålla i honom hårt, han gallskriker men det är det enda som funkar.
Pratade med läkare om detta för 2 veckor sen. Fick till svar att det man kan göra är att finnas i närheten och se till så att barnet ej skadar sig. Vara nära och trösta och ge närhet för sen när barnet vaknar till så känner den igen sig.

Min son hade nattskräck när han var yngre, ca 9-10 månader. Han vaknade på natten o var som du skriver hysteriskt ledsen o okontaktbar. Det var jättehemskt första gången innan man visste vad det var!
Jag googlade på nattskräck o talade med bvc o de sa att det inte fanns nåt man kunde göra, bara sitta där o se till att barnet inte skadade sig på nåt sätt, tar man i barnet eller försöker trösta det så blir det bara värre. Barnet komer inte ihåg nåt av det som hänt när det vaknar o det är absolut inte farligt på nåt sätt, bara väldigt läskigt för oss som föräldrar!
Min son hade nattskräck några gånger, sen försvann det bara.
Oftast brukar det "växa bort".

Man skall inte ta upp henne då ? vi har provat att låta henne vara kvar i sin egen säng och det pallade vi väl i 20 min en halvtimme kanske .. men som du säjer jag har märkt om jag tex stryker henne över ryggen så blir hon om möjligt ännu mer skräckslagen..

Bästa är att egentligen inte göra något allt, försök att härda ut under den tiden som det pågår, att plocka upp henne förvärrar det bara.
Vi har försökt några gånger men sonen blir galen. Det vi gör är att flytta över honom till vår säng så han ligger mellan mig och sambon. Antingen så ligger vi och pratar stilla med honom, eller så håller sambon i honom hårt så han lugnar ner sig.

Min dotter hade nattskräck en period i samma ålder som ditt barn och jag googlade också en del, minns att jag läste att det har med övergång mellan djup och ytlig sömn att göra. Eftersom det brukar inträffa en viss tid efter insomnandet kunde man pröva att väcka barnet en stund innan för att sedan låta det somna om, och på så vis undvika anfallet. Vi prövade aldrig så jag vet inte om det fungerar... Men det kanske kan vara värt att pröva? Hoppas att det går över snart för er, jag minns så väl hur hemskt det var. För oss höll det i sig några månader, sedan blev det glesare mellan anfallen och efter ett tag försvann de helt.

Min son blev om möjligt än mer hysterisk om vi försökte trösta honom (vilket ju är naturligt att man gör eftersom man tror att de har fruktansvärt ont nånstans!), så för oss funkade det absolut bäst att bara sitta bredvid o vänta på att anfallet skulle gå över, det brukade bara hålla i sig några minuter. Vad jobbigt att det varar så länge för er dotter!

Det konstiga är ju att det inte händer varje natt utan varannan var tredje..

Båda flickorna har alltid sovit uselt men vi har ändå sett en förbättring den senaste månaden ... men nu har vi ist fått detta problem..

vi har funderat på att spela nån avslappnade musik inne hos henne kan det hjälpa?

Vår son har fått nattskräck efter dagar med väldigt många intryck kombinerat med ursuel sömn. De dagar som han har sovit ordentligt har han inte haft nattskräck på kvällen. Jag vet ju inte hur er flicka sover om dagarna, men kanske går det att göra någon ändring i dagsvilan - om det skulle kunna tänkas påverka?

Denna tråd passar mig perfekt. Har en son på snart 18 månader. Han har alltid sovit uruselt men i början hör det ju till lite. När han var 7 månader började dock det som vi i dag tror är nattskräck. Tyvärr håller hans anfall i sig allt från 5 min till 2 timmar och det är det är fruktansvärt. Varenda natt, vecka efter vecka, månad efter månad vaknar han otaliga gånger och bara gallskriker. Tar vi i honom blir han, precis som ni andra skriver, helt rabiat och skriket trissas upp än mer. Sedan 1 vecka har vi honom i vår säng men jag vet inte om det tjänar något till med tanke på att man inte kan göra något. Vi är vakna mellan 1,5-3 h varje natt plus massa småuppvka och det enda man kan göra är att se på honom där han ligger och vrålar och gör grimaser som om han har dödsont.
En fråga; rör sig era små mycket när de har sina anfall och för övrigt i sömnen? Ville kan lätt, utan att överdriva, röra sig i över 2 h. han ligger inte still mer än 2 sekunder, och då menar jag verkligen 2 sekunder. Han klättrar över oss, slänger sig från sida till sida, kryper, ålar och ställer sig halvt på huvudet hela tiden.
Jag hoppas innerligt att Ville inte är medveten om detta. Om han är det är hans nätter långt mycket värre än våra...och våra är ren och skär tortyr. Vet inte hur man ska fixa detta.

Winterfresh, var det en barnläkare du pratade med eller? Jag vill så gärna tro att det finns ngt man kan göra åt det. Ville vaknar oregelbundet så jag kan inte köra knepet att väcka honom 10 min innan skarven för att hjälpa honom över.. : (