Ni som vart oense me era gubbar om hur många barn ni vill ha, hur har ni kommit överens????

Inen som har likn problem??

jo jag har lite grann..

har inga barn ännu.. men vill gärna ha 3 st.. men min sambo säger att två räcker lagom o väl..

så man får ju se va som händer när vi fått första :)

Min man tyckte att det räckte med två, innan vi fick barn. Nu tycker han kanske att det räcker med ett. Just nu känner han så, säger han, men det kan ändras. Jag blev rätt knäckt när han sa så, för jag har alltid tänkt mig två-tre barn.

Nu har vi bestämt att vi inte skall prata om det förrän till sommaren. Då skall vi ta upp diskussionen igen, och känna efter vad vi tycker då. Det känns helt okej just nu. Det var så jobbigt att ha diskussionen under ytan hela tiden. Det är bättre att avvakta och lova varandra att inte diskutera det på en viss tid. Vi hamnade bara i ett dödläge. Nu får vi se om tiden ändrar hans eller min önskan.

Jooo...vi har oxå sagt att vi inte ska tjata om det... o vänta med att ta upp det tills det blir aktuellt me en tredje... men ibland kommer disskusionen upp utan att någon utav oss tänkt att prata om det! Känns jobbigt oxå på ett vis att inte veta!!

Man kanske inte måste bestämma det direkt? Vi fick våra första för 12 och 9 år sedan..vi var fullt nöjda och skulle inte ha fler. Sen gick tiden och vi började prata smått och än var det han som var tveksam och än jag....men till slut hade vi berarbetet det så mycket att vi båda kände "varför inte"! Vi fick vår sladdis för två år sedan! DÅ kände vi att det här var sista gången..men nu är vi inne på försök på en liten fyra..!! Saker och ting förändras över tid och man kan ju känna olika över tid..Lycka till!

Vi har också haft lite samma problem (jag vill ha hundra ungar och han tycker två räcker;). Nu är vår två bara ett halvår, men han har faktickt börja ändra sig lite nu och säger saker som 'klart vi ska ha fler när vi får så fina' osv. Det känns så bra!

Men jag tror att om du känner att det ändå inte kommer bli aktuellt på ett par år så är det nog läge att ligga lite lågt ett tag. Han kan ju hinna ändra sig helt av sig själv! Hoppas det!

Kjellis: Jo det hoppas jag me att han gör....han e ju ändå inte jätte negativ....hoppas så!!!

jag ville ha fler än min sambo men vi prata om det mycket och jag gick ner från 6 barn till 4. Sen har vi bestämt att vi tar dem 2&2. Vi har nu den första och snart ska vi börja med andra.. sen ska vi se/diskutera när nästa 2 ska skaffas.

Jag tror inte att man kan argumentera för ett visst antal barn, för alla ser ju så olika på saker och ting. Vad har du för argument för att 3 är bättre än 2?

Däremot förstår jag din frustration över att han (som jag har förstått det) inte riktigt vill prata om det. Vi är i en liknande sist. Jag har alltid velat ha minst 3 barn medan min man har sagt max 2. Nu när vi har ett har vi sagt att det är onödigt att pratat om det nu för vi vet ju inte hur vi känner när tvåan väl är här, men när vi väl är där vet han att vi måste prata om det ordentligt och att det inte betyder att jag tänker få honomatt ändra sig utan att det mycket väl kan bli jag som tänker om. Ni är ju redan "där", men samtidigt är situationen med 2 barn hyfsat ny så jag skulle nog ge det lite mer tid samtidigt som jag skulle förklara att "även om vi inte måste besluta något just nu så är det viktigt för mig att vi pratar om det". Om du är en stark person medan han är lite konflikträdd (som vi :) ) så är det lätt att han känner sig påhoppad och att ni inte pratar om det utan att du övertalar honom.

Vi är i ungefär samma situation som TS. Har ett barn på 3,5 år och en ettåring. Jag vill ha en trea medan maken tycker att det räcker med två. Han tror att det kommer att bli för jobbigt med tre och är ärdd att det kommer att gå ut över hans ochmin relation. Innan vi fick tvåan ville han dock ha 5 barn. Jag har alltid sagt 2-3.

Just nu ligger vi lågt och jag känner att vi båda ändrat position lite. Utgångsläget för mig var att jag absolut ville ha ett barn till och inte kunde tänka mig att avstå. För honom var det tvärt nej och "om du vill ha ett barn till får du skaffa det med någon annan". Nu kan jag känna att blir det bara två är det helt OK och jag märker att han ibland kan tycka att det kanske inte vore så dumt med en till i alla fall. Tiden får utvisa hur det blir!

hej,, jah vill ha minst tre egna o har ett nu som e 7år o min kille har två egna o vi e ense om minst två gemensamma :)

Min man säger samma som Bobos: För honom var det tvärt nej och "om du vill ha ett barn till får du skaffa det med någon annan". Min son är 3 och min dotter är 1 och 1/2 och jag vill ha fler barn, helst nu! Min man lyssnar när jag pratar men säger inget annat än att han inte vill ha fler. Jag förstår dig TS, det här påverkar mig jättemycket och får mig också att må dåligt. Har känt att jag ville ha ett till (minst) sedan min dotter var bara ett par veckor gammal...

Jag sitter/satt precis i den situationen. Vi har två underbara pojkar på 4½ och 3 år. Jag ville verkligen verkligen ha tre barn å vi har pratat mycket om det (mest jag som pratat om det). I början sa han nej, men sen ändrade han sig lite å sa att han kan tänka sig ett 3:e men han var inte jätte positiv till det, men gick ändå med på det. När vi haft oskyddat vid äl, knäcker han ur sig att han inte vill längre å att han endast gått med på att skaffa en tredje för att jag tjatat (hur man nu kan gå med på det för att nån "tjatar"), vi hade ju ändå suttit å pratat å diskuterat det å jag trodde han var på min sida. Men i alla fall så sa jag till honom att det kan redan vara för sent eftersom vi hade oskyddat vid äl, å då svarade han att är jag gravid så får han ju "stå sitt kast". Å självklart var jag gravid... fick reda på det för en vecka sedan. Sambon blev trots allt glad å tyckte det skulle bli mysigt med en bebis igen. Men när jag varit gravid några dar började jag blöda å det hela slutade i mf förra söndagen. Sambon blev ledsen över mf men sa att han nu inte ville försöka igen... fy f-n vad ledsen jag blev. Sambon insåg väl tillslut att han inte kunde göra så här, så nu har han sagt att vi ska försöka igen... Så jag hoppas inte han ändrar sig igen för det klarar jag inte av... men stå på dig... kram å lycka till

Jag kände ganska snart efter att våran tvåa var född att jag ville ha en till. Pratade om det ett tag, men mannen var motvillig.... Kände som TS att jag ville bära barn en gång till. Helt plötsligt ville maken ha ett till barn (hade väl bearbetat min önskan och upptkt att han ville samma) så nu är vi överens om en trea om något år. Bara den vetskapen gör mig lycklig att vi ska få barn en gång till!!

jag vill ha 3 barn medans min sambo tycker de räcker med två.
vi har en dotter på 15 månader.. och när han tittar tillbaka på bilder när hon var bebis, då blir han mer å mer sugen... så nu... 3 barn skall vi ha =)

Jag förstår och respekterar fullt ut ts , dina tankar och funderingar och alla er andras också absolut-jobbigt att inte vara överrens....

MEN detta är inte meningen som en pekpinne eller så och inget påhopp heller för den delen MEN jag förundras över hur många av er bara ANTAR att ni hur lätt som helst kan bli gravida och få hur många barn som helst!

Barn är en gåva som är helt fantastiskt att få vara med om att bära och att föda men inte alla förunnat...

Jag vet att disskussionen inte handlar om detta men jag kunde inte låta bli....

Ida -mamma till 2 pojkar varav den första tog 3 år att tillverka
Försöker nu bli gravid med en ny man och vi har försökt i 1 år och 7 månader och har nu börjat fundera på ivf

ida 07: ingen har väl sagt något om hur lång/ kort tid det tog för dem att bli gravida eller vad vi tror om framtiden, bara våra förhoppningar. Och även om det nu tog på första försöket varenda gång så måste man väl få ha förhoppningar eller tro att det blir ungefär samma i framtiden? Och det är absolut en gåva och ett mirakel att få barn men jag kommer aldrig att skämmas över att jag hade lätt att bli med barn eller att jag hoppas att det går lätt i framtiden! Jag vill inte gräva ner mig i negativa tankar utan vill se min framtid som ljus. Med det sagt vill jag också säga att jag vet att det inte är alla förunnat och det är något jag aldrig kan sätta mig in i.
Damn, jag låter lite sur men detta är inte agressivt menat, bara mina tankar. Förstod vad du menade Ida men så här tänker jag. Och jag önskar mig fler barn NU! Jag hoppas att vi alla får bära barn igen snart!

Helt ärligt så tror jag inte att det går riktigt att komma överens om en sån fråga. Om man tjatar o tjatar så kanske den som inte ville ha fler barn går med på det ändå, men sen känner sig som att den hamnat i en sits den inte vill vara i. Och det går ut över relationen, är själv med om det nu!