• Anonym (Biomamma)

    Överbeskyddande?

    Jag har en son sen tidigare förhållande (5 år) som bor vv hos mig. Min nuvarande man och jag har en gemensam dotter (1 år). Min son älskar dottern, månar om henne och vill gärna hjälpa henne och leka med henne. Tyvärr är min man som en hök och bevakar dem och är så snabb på att säga till sonen vid minsta sak. Allt ifrån att han inte ska hålla i tjejen, inte dra så hårt i armarna när de dansar, till att han inte ska gosa eller pussa om han är förkyld. Ibland är det befogat, ja. Och självklart måste han få skydda sitt barn. Som biomamma till båda, är jag naturligtvis rädd om båda, men jag tycker att han är så orättvis ibland mot sonen. Ett exempel häromdagen var när han sa till sonen att inte skrika nära dotterns öron, men när dottern skrek sa han till sonen att han måste skydda öronen från hennes skrik. Det är som om det alltid, alltid är sonen som gör fel och han kan aldrig låta de leka ifred ifall, ifall..

    Jag märker på min son att han är såå rädd att göra fel. Om det ibland blir fel är det förlåt och han blir ledsen. För minsta lilla och det skrämmer mig. Jag känner mig ofta som världens sämsta mamma som låter min son ha det så här. Är det jag som är överbeskyddande? Min man är bra med sonen i flera sammanhang, han ritar med honom och de bakar ibland ihop osv. Är min son stor nog att förstå att min man är på ett sätt mot honom och ett annat mot dottern? Sonen har en suverän pappa för övrigt.

    Finns andra biomammor (och styvmammor) som kan hjälpa mig hur jag ska tänka för att må bättre?

  • Svar på tråden Överbeskyddande?
  • Leica

    Jag förstår absolut vad du menar och det måste vara jätteplågsamt för dig att känna som du gör.
    Men jag tror att den enda framkomliga vägen för dig är att kommunicera med din man. Han måste förstå. Han har rätt att känna sig extra överbeskyddande när det gäller hans biobarn, men han får inte bete sig som han gör och göra åtskillnad på det sättet.

    Fungerar det inte att prata bara ni så får du ta kontakt med Familjerådgivningen.
    Det är bra att du reagerar och försöker ta tag i det. För din sons skull.

  • twinmamma

    Ofta är pappor mer överbeskyddande mot sina döttrar än mot sina söner..Kanske vet han inte själv om det.Påminn honom eller berätta hur du upplever det.
    Jag ser ju bara till min sambo och våra gemensamma barn. En kille och en tjej. Tjejen får inte göra ditten och datten för då kan hon trilla och göra sig illa, men en kille..Äsch han klarar sig fint..Visst det är fel och jag har sagt ifrån.

  • Anonym

    Fast det där med skrik kan jag hålla med om.
    Din son är stor och vet att man inte ska skrika vid folks öron och varför, medans din dotter är liten och inte förstår sådana förklaringar. Visst ska man säga till en ettåring att inte skrika, men en femåring vet hur man gör.

    Och jag är också gansla noga med att det inte pussas och gosas när man är förkyld. Sömnsvårigheten när den lilla är sjuk går ut över mig...jag sover dåligt som det är utan att det ska bli onödig smitta.

  • Anonym

    Det är lite så med ALLA förstagångsföräldrar, att de är lite för överbeskyddande mot sina små.
    Tråkigt att det blivit så i er familj!
    Ser här hos oss att den äldsta är lite mer lätt sårad än lillebror då han blivit "runt kastad med" av storebror. De blir inte så känsliga
    Men hur man förklarar de för sin sambo? Phu! Ja, det är lite svårt.
    Försök titta i ögonen på den lilla istället, för att bara dra undan honom när han försöker skapa kontakt.
    Låt honom vara med när det ska bytas blöja och kanske han kan få mata honom med en vuxens hjälp? Pappans?
    Han måste få vara med annars blir det ännu mer svartsjuka dem emellan när de blir större än vad det är mellan andra syskon.

Svar på tråden Överbeskyddande?