Dessa styvbarn...går en på nerverna

Vad är det som gö att ni inte kommer överens?
Har du tagit dig en dag att vara bara med det barnet?'Kanske gå på bio, gå på kina eller vad som helst, att skapa en relation tar ju lång tid, speciellt när du kommer in som "pappas nya kvinna" du komme rju var aden där ny i flera år för dom.

Jag har själv varit bonusbarn i både min mammas och pappas äktenskap efter varandra. Jag blir alltid så ledsen när jag läser/hör om styvföräldrar som beskriver sina bonusbarn som allt annat än bonus. Jag blir också tacksam mot mina bonusföräldrar som alltid behandlat mig som om jag var deras eget barn. Jag har aldrig behövt känna mig ivägen eller oönskad någonstans. Min bonusmamma (svensk men bor inte i sverige) berättade en gång att en person från det sydeuropeiska land där min pappa kommer ifrån hade frågat hur hon kunde ha mig boende hos dem när jag var där, varför fick jag inte bo hos släktingar isället? Hennes svar på det var att om hon älskade sin man så älskade hon naturligtvis hans dotter också. Detta är många år sedan, men det värmde, och värmer fortfarande. Jag tror att känslorna för bonusbarnen handlar mycket om ifall man känner trygghet i sitt förhållande. Om man är trygg med sin partner behöver man inte vara rädd för konkurrensen från hans/hennes barn. (Sedan kan det naturligtvis finnas andra saker t.ex relationen med bioföräldern etc. som skapar problem, men dessa problem bör de vuxna kunna lösa, utan att blanda in barnen.)
Min uppmaning till alla bonusföräldrar är att ta hand om era bonusbarn och lär känna dem, de är säkert lika underbara som er partner - de är ju hans/hennes barn.
Jag är vuxen idag, med ett eget barn, och jag ser det som om jag har fyra föräldrar och min dotter fyra morföräldrar. Det är en gåva, till mig och min dotter från mina fyra föräldrar.

att vara förälder är ju inte alltid en dans på rosor, man kan ju bli galen för mindre ibland! ändå älskar man ju de där ungarna, för att de är ens egna och för att man haft så många positiva stunder med dem också.. att vara styvförälder är ju att alltid ligga minus, för man har ju missat så mkt av det goda.
man behöver inte älska sina bonusbarn, det ska man inte försöka tvinga sig till. däremot har alla barn rätt att bli korrekt och ömsint behandlade, att få bli accepterad och respektfullt bemötta. jag tycker du ska be din man att kontakta familjerådgivningen för att få klart vad man kan förvänta sig av alla parter i den typen av familjekonstallation som ni lever i.
jag lever med mina barn tillsammans med en man som är biologisk pappa till ett av dem, och han har verkligen tagit alla de andra till sitt hjärta. de bor hos sin pappa 50/50 och brukar säga att de har en pappa och en låtsaspappa. en mamma och en låtsasmamma. jag blir varm när jag hör det, tänk att vara barn och känna att det finns så många vuxna som bryr sig om en!
det är väl det bonus-skap handlar om; att få något lite extra på köpet..

Det kan ju också vara så att "bonusbarnen" inte är särskilt trevliga vilket kan bero på vilken personlighet de har, vilken uppfostran det fått (bortskämda t ex) eller andra saker som t ex "mitt" "bonusbarn" som har är ett s k "bokstavsbarn". Ibland tycker jag han är helt ok och ibland så är han totalt gräslig, liksom sin mamma. En del människor är genuint elaka, tyvärr faller äpplet ibland inte långt ifrån trädet!

ursäkta, men om du på allvar menar att barn kan vara genuint elaka, om du har mage att säga att äpplet inte fallit långt från sin gräsliga morsa till träd. då tycker jag du ska söka hjälp och överväga att avsluta den där relationen du lever i. vet pappan om att du känner så här?
att barnet inte är speciellt trevligt är ju erat jobb som föräldrar att i lag reda upp och ta hand om.

Anonym NR: 3893074
Din sambo måste ju vara totalt knäpp själv som valde en sån elak människa att vara mor till sina barn?

Less!!! igen

Jag är inte ny i familjen om ni tror det. Vi har varit tillsammans flera år. Det är nu det senaste året ca. som han blivit gräslig.
Han är bortskämd från mamman och hon står o håller honom om ryggen än hur han beter sig.
Även om jag är den vuxna i sammanhanget så känns det som att jag fått nog av hans otrevligheter.

Femi! Du är verkligen naiv om du på allvar tror att alla barn är goda. De ärver både bra och dåliga sidor av sina föräldrar. Och det här barnet pendlar ständigt mellan total elakhet mot vuxna och andra barn och att vara snäll ibland, gärna när det är något han vill ha. Men det betyder inte att det inte finns goda sidor också men tyvärr är det inte så ofta han visar dem. Din ensidighet i frågan tyder på att du är oinsatt i ämnet!

Mitt bonusbarn är väldigt bortskämt av sin mamma, och då menar jag extremt bortskämt. Men hon accepterar reglerna vi har här hemma och det går hur bra som helst, fast det måste vara 2 totalt olika världar för henne.
Det är en jättego och gullig tjej, som man saknar när hon inte är här. Och jag skulle inte kunna säga ett endaste ont ord om henne och vet att min man inte heller skulle kunna säga om mitt barn heller.

Jag tror att alla människor, barn och vuxna, har alla sidor i oss, men att vi plockar fram dem i relation till situationen vi befinner oss i! "Elaka" och "manipulerande" barn och vuxna har väl oftast inte särskilt harmoniska och friktionsfria liv där de känner sig villkorslöst älskade och trygga?...

Hej Less! Kan det vara så att du har hamnat i en situation där du av någon anledning förväntas ha huvudansvaret för din sambos son? Jag tycker att det ofta verkar som om många bonusmammor hamnar i den sitsen, framförallt om det är biobarn med i leken och kanske föräldraledighet. Pappan, dvs den biologiska pappan verkar ofta försvinna ut i periferin nånstans, kanske på viktigt jobb eller annat. Ligger det något i det, eller varför tar inte pappan huvudansvaret för att lösa de här konflikterna?

till lilla anonym som kommenterade mitt inlägg.
jag sa inte att alla barn är goda, jag ifrågasatte om det finns genuint elaka barn. och du har rätt, jag känner inte till just de här omständigheterna. däremot är jag utbildad pedagog som tar hand om alla de här "hopplösa bonusbarnen" när ingen annan vuxen i deras omgivning lever upp till sin uppgift. jag är mycket kompetent och betackar mig för att bli påhoppad som naiv. det är inte jag som tappar kontrollen över ett barn i min närmsta omgivning och struntar i att söka hjälp för att ro skutan i land!

Alla barn är i grunden goda...

Att ha ett dåligt beteende betyder inte att man på något vis måste vara ond

Citerar anonym Idag 21:51 - NR: 3893074

"som t ex "mitt" "bonusbarn" som har är ett s k "bokstavsbarn". Ibland tycker jag han är helt ok och ibland så är han totalt gräslig, liksom sin mamma"

Det du beskriver är ett relativt normalt beteende på ett bokstavbarn och har förmodligen inget alls med mamman att göra(kanske är nedärvt från din sambo?)
Och har de "bokstäver" så krävs det ganska mkt av de vuxna som finns i familjen och alla klarar tyvärr inte den pressen...men smutskasta inte barnet och kalla det genuint elakt

citat 2:
"det här barnet pendlar ständigt mellan total elakhet mot vuxna och andra barn och att vara snäll ibland, gärna när det är något han vill ha"

Klassiskt för "bokstavsbarn" är just att de är motivationsstyrda och därför har lättare för att leva upp till omvärldens krav på hur barn ska uppföra sig när det gagnar deras egna syften.

Har själv en odåga på 11 år som sällan eller aldrig gör något snällt utan att vinna något på det och han är extremt motivationsstyrd...men det gör inte honom till någon ond person han har ju ett handikapp...
och han är "mitt lilla ljus" oavsett vad han kommer hitta på i framtiden...men visst kräver det en hel del av en som förälder...och klart är att inte alla klarar av den utmaning som det innebär att vara förälder till ett funktionshindrat barn...
Turligt nog för min son så klarar alla vi föräldrar det och gör vårt bästa för att han ska få en så normal barndom som möjligt...

TS:
hur gammal är pojken?
har beteendet dykt upp relativt nyligen?
Barn har ju naturliga trotsperioder och går igenom en faslig massa såna innan de flyttar ut och just i styvfamiljer kan dessa perioder bli väldigt mkt större eftersom det finns fyra föräldrar med olika viljor och de har ju alltid en utväg...

Ibland kan det ju räcka med att man tar en familjekonferens(hos er inte med andra föräldraparet) och går igenom husreglerna med barnen för att ett beteende ska försvinna(har tom funkat för oss )

skickar ett par styrkekramar...kämpa på bonusmamma...