Vill ha en pojke!

Försök att bearbeta dina tankar innan förlossning/ könsultraljud!

kännde lika som dig, mitt första barn var dock en flicka som jag älskar över allt annat.
Är nu gravid igen och HOPPAS på en pojke denna gång, har kollat på rutinul efter kön och tjejen som gjorde det trodde tll 85% på pojke. Kan inte koppla av och va säker förrän barnet är fött och vet att jag kommer älska barnet men oxå att jag kommer bli mkt besviken om det är en till flicka.
Detta är mkt tabu att erkänna, min man vill inte veta av dessa "fasoner" så jag lider i det tysta därav min anonymitet.
Ingen vet att vi kollat kön heller då vi inget berättat till våra nära, kära och vänner.

Jag tror att det är viktigt att försöka komma underfund med varför man önskar sig ett visst kön. Jag kan faktiskt själv inte sätta mig in i hur det är att längta efter ett visst kön. Vi har en son och väntar nu barn igen och många kommer med komentarer om att "visst vore det kul med en dotter nu ..." men nej, vi vill bara ha ett barn till! Jag ser inte skillnaderna mellan en pojke eller flicka, förutom vad de har för kön.

Men om du verkligen önskar dig en son, gör ett köns-ul så vet du innan bebis kommer, då har du ju tid att bearbeta dina tankar och känslor så att du bara får njuta när ditt barn kommer. Jag tvivlar inte på att du kommer älska ditt barn oavsett vad. Men det kan ju vara nyttigt att veta varför du känner som du gör. Ta upp det med din barnmorska?

Har en son sen innan och hoppas på en till, men mest hoppas jag på att bli gravid

Tycker det skulle vara så sött med bröder och har fått för mig att bröder har ett enklare och bätre förhålande till varandra även i vuxen ålder men alla är ju olika.

pusselbitar:
Menar du att det inte finns nån skillnad på pojke och flicka förutom det som finns mellan benen?

Jag menar att det är så jag ser det. För mig är det ingen skillnad på en son eller dotter. Finns inget jag skulle göra/inte göra med varken det ena eller andra. Skulle inte sakna något om vi fick en till son.

ok förstår..vad du menar

Jag håller med Pusselbitar om att du bör försöka kolla könet i förväg. Det är nog ganska vanligt att man vill eller tror att barnet ska ha ett visst kön. Om det då visar sig bli tvärtom kan den första tiden med barnet kännas förvirrad eller till och med lite som en besvikelse. Får du reda på könet långt innan förlossningen så hinner du komma över både förvirring och besvikelse och kan njuta av att vara mamma till din dotter, om det nu blir det.

Vi gjorde fostervattensprov eftersom jag var fyllda 35 och passade då på att kolla könet. Ingen av oss tyckte egentligen att det spelade så stor roll för _oss_ vilket kön det skulle bli, men vi ville gärna veta ändå. Dels hade jag känt på mig att det var en pojke ända sedan det positiva graviditetstestet. Jag hann inte ens fundera på om jag hellre ville ha en flicka eller pojke, jag liksom bara visste. Om jag då hade legat där på BB och helt oförhappandes fått en dotter så skulle det ha känts väldigt konstigt.

Dels var vi lite oroade över vad ett syskon från min mage skulle betyda för vår dotter, som vi adopterat. Enbart av den anledningen hoppades vi lite på en son. Vi tänkte att två barn av samma kön troligen skulle bli mer jämförda med varandra och att alla eventuella skillnader i skolprestationer, uppförande etc alltid skulle förklaras med deras olika bakgrund. Lite av det hoppades vi slippa om vi fick en pojke.

För oss blev det som vi trodde. Det kom en lillebror. Vi hade garanterat älskat en lillasyster lika mycket, men jag tror ändå att det kan vara bra att veta i förväg.

Sambon vill inte att vi ska kolla könet, så det lär inte bli så

Anonym skrev 2008-12-05 11:05:04 följande:

Jag tycker att du ska ta upp det igen med honom. Vad är viktigast för honom? Att förlossningen blir som att öppna ett okänt paket på julafton? Eller att du får en harmonisk början på ditt föräldraskap och kan påbörja anknytningen till barnet på en gång? Ni är två om att bli föräldrar och givetvis räknas bådas önskemål, men om hans bara är just det - ett önskemål - och ditt är mer av ett behov, något som måste till för att du ska vara en bra mamma redan från början, så borde ni kunna gå på din linje. Det är ju inte självklart att den som inte vill veta ska få som den vill.