Vad är det för bullshit? Barn som går tidigt = jobbigt/önskar de börjat senare???

Klart som sjutton man får vara glad om ens barn börjar gå tidigt precis som att man får tycka det är lite ledsamt när de börjar gå.

Personligen hoppas jag sonen inte börjar gå alldeles för tidigt, vilket beror på att jag inte vill att han ska växa upp för snabbt. En del utav mig sörjer lite varje gång han växer ur en klädstorlek samtidigt som jag njuter av att se honom utvecklas.

Jag skulle nog inte sagt så om mitt barn börjat gå tidigt, alla framsteg ens barn gör är ju roliga, oberoende av när de inträffar.

Jag är ganska glad att hon inte började gå förrän hon faktiskt klarade av det på en gång, dvs hon var lite försiktig av sig vilket resulterade i att hon inte ramlade och slog sig hela tiden (vilket verkar vanligare bland barn som har lite mer bråttom med att börja försöka ta sig fram gåendes). Och det var ju skönt. Men jag hade förmodligen varit precis lika glad om hon börjat gå tidigare, trots eventuellt fler olyckor, och då baserat på någon annan fördel jag skulle sett med den situationen.

Min dotter gick på niomånaders dagen, och jag minns att jag ibland önskade att hon inte hade gått så tidigt i och med att det mentala inte är lika utvecklat på en niomånaders som tex en ettåring vilket kan resultera i att barnet är mer oförsiktigt när det börjar gå och därmed, krockar, ramlar och slår sig mer.

Samma sak var det när hon började krypa vilket hon gjorde vid sex månader, vi hade en skumgummihjälm på henne ett tag eftersom hon kröp och kröp utan att inse att tar det stopp så gör det ont.

Men självklar skämdes jag aldrig över att hon var tidig, klart man var stolt över det

Våra flickor har gått vid 10, 9 resp 7 månader och den som slog sig minst var den som gick tidigast. Hon har fortfarande väldigt bra kroppskontroll.

Det är klart att framsteg är roligt. Men, barn som går "tidigt" till skillnad från barn som går "sent" har generellt (alltså: generellt) sämre riskbedömning vilket gör att de ramlar och slår sig, skadar sig, gör saker de inte klarar av oftare. Vilket jag kan förstå upplevs som jobbigt, inte minst för barnet. Barn som går "senare" är oftast stadigare direkt, eller har en kortare övningsfas vilket innebär att det sammanlagda gnället och ledsenhet blir mindre.

Viggo gick sina första steg vid 9 månader jag tyckte det var jättekul!

ja tycker man det blir jobbigt kanske man skulle ha köpt en ny bil istället för att skaffa barn.. jag bara LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNGTAR

KOnkelbär

Jag har 3 barn, 2 som är lite större. Min första gick vid "normala" 12 månaders ålder.

Min lilla tjej hann bli 10 månader och 2 dagar när hon gick. Det var otroligt mycket jobbigare. Jag tror att barn som är väldigt tidiga motoriskt är tidiga med mycket motoriskt. Hon har klättrat, gått och tagit i allt hela tiden, helt enkelt gjort saker som hon egentligen inte klarat av. Det medför att hon gjort sig mycket mer illa än min äldsta son.

Så jo, det är väldigt stor skillnad när de börjar gå tidigare, mycket jobbigare, både för mig som förälder och för det lilla barnet, som egentligen är omoget för att gå, och inte kan ta för sig lika bra när det trillar.

Japp exakt vad jag tänkte försöka få fram. Sen är det ju så att de inte har vissa seenden heller när de är för små. Inte förrens vid ca 10-11 månader som de börja kunna se höjdskillnader, villket  gör att de oftare rammlar än älsde barn.

Jag har fyra barn var av två gick vid 9 mån, de är de två somhar rammlat och gått in i saker mest.
Jag kan helt ärligt säga att om jag hade fått bestämma så hade jag velat att de hade lärt sig gå flera månader senare.
Blir inte specilet glad eller stollt över att de lär sig tidigt, barn lär sig när de gör och jag förstår inte alls varför man som förälder känner sir stollt över såna saker, faktiskt

Visst kan jag bli glad men då är det mer att det känns skönt att allt är okej och inte något problem för barnet.

Hur kan man säga att ett barn som går tidigt inte är moget för att börja gå?

Om barnet inte är redo, börjar det inte gå heller.