Min man är inte pappa till barnet....

Oj, jag vet inte vad han har rätt till och inte...
Vill bara önska dig lycka till och hoppas det löser sig.

Kram / Anna

Förstod inte riktigt...VEM är egentligen pappan och VEM är det du gift dig med????? Vem kräver något egentligen?

hittade den här sidan www.famratt.com gå in där på faderskap. det verkar som om den biologiske fadern ha rätt till att få till en faderskapsutredning där blodprov tas.

Hoppas allt ordnar sig för dig, o om jag vore du skulle jag hålla mig så långt borta från den man du under längre tid haft ett förhållande med. Och vara tacksam att han faktiskt inte är biologisk far till din son.

Kram på er.

Jag är INTE gift med pappan utan med den andre.Ska tillägga att han dessutom har någon form av psykisk störning (mannen).Vissa av mina vänner säger psykopat andra att han lider av Aspbergers.Hans föräldrar är medvatna aom att han har problem och har tydligen alltid varit lite "udda"Kan inte vare sig vis eller känna empati,upprepar sig gärna (otaliga gånger) Har jobbar på samma jobb de senaste 18 åren (han är 32) antagligen för att han inte klarar av förändringar.Har läs och skrivsvårigheter,försvinner in i sin "egna" lilla värld.Är inte verbal och knappt social.Ska i ärlighetens namn säga att det inte är någon man presenterar för annat än de närmaste.Vet att det låter hemsk men så är det. Detta är inget jag såg eller la märke till från början utan det kom smygande.Min man är den som vill göra testet.Har han rätt att kräva detta då han faktiskt inte är pappa?Kan ju bevisa när han "försvann" och när sonen är tillverkad.Vill att han ska bli inblandad så lite som möjligt (mannen) då jag inte vet vad han tar sig till när han får veta.Vet inte om vi lever så länge till då....

ok då är jag med, en förutsättning när man skriver på faderskapspappren är ju att man ska haft ett sexuellt umgänge inom en viss period. detta kommer ju då att ifrågasättas. Och jag antar att ord kommer stå mot ord, mellan er. Kan det inte bevisas att du har rätt, så kan jag tänka mig att en faderskapsutredning inleds.

Snälla du har varit i en liknande sits med en psykopat. Ta kontakt med kvinnocenter o beom hjälp, det behöver du. Har du kontakt med polis sen tidigare? Du måste ringa så fort han stör er. Jag lider verkligen med dig o dina barn. Usch minns ångesten. Har själv nu först efter 2 år på annan ort börjat kunna ha ytterdörren olåst om dagarna

För min del är det ok att det när sonen blir tillräckligt gammal och själv vill det medverka till att den biologiska pappan tar ett prov.Nu finns det ingen anledning.Sonen får växa upp lugnt och tryggt inte slitas sönder som de andra barnen gjort.De har farit fruktansvärt illa av vårdnadstvisten.Har ett bra socialt nätvärk kring mig och barnen så det kommer inte att gå någon nöd på honom.Han kommer ju alltid att veta sanningen.Den biologiska pappan är inte alls intresserad av sonen.Hörde av mig när han föddes och han önskade mig "lycka till" det är allt.Så jag tycker inte att han är speciellt "värdig" inte för att det har någon betydelse men iaf.Vat inte hur jag ska orka med detta.Är rädd att han får "spelet" och gör något dumt.

Kram

Jag förstår verkligen att du hellre låter barnen vara ifred från dessa karlar tills de vill veta ngt annat. Det finns inget värre än att se sina barn lida i dessa jävliga vårdnadstvister. Nu efteråt förstår jag inte hur man klarade det, o jag skulle aldrig vilja gå igenom det igen, så jag förstår att du har panik. Ta kontakt med kvinnocenter. Du behöver ju komma så långt ifrån din man som möjligt o slippa alla tråkigheter. o som sagt ta till polisen, det är din rättighet.

Var hos polisen igår och tog tillbaks anmälan.Tänkte väl att "skadan" skulle bli mindre om den försvann. Han vet inte om att jag har anmält honom.Då vet jag inte vad han skulle göra.Ska packa hans saker i helgen så hit kommer han inte mer.
Det borde gå att bevisa att jag har rätt när han inte fanns i närheten när han blev till.Det är en månad senare.Han är född i vecka 37 så det är därför man kan tro att det skulle stämma.Han vet inte om att han är född då.Men på soc har de ju journalen.Har dessutom bytt kommun i detta ärende då mitt förtroende för tanterna i hemkommunen totalt har försvunnit.

Kram

ja men fortsätter han efter att du fått ut honom ur ditt hem så MÅSTE du anmäla honom för din egen säkerhet, då ger han sig ju inte avsett, så då är din enda möjlighet till skydd att du faktiskt anmält honom.

Discodivan! Läste din info.Tänker på dig.
Vet att du om någon förstår då du själv levt i ett helvete.Barnens pappa ville också hämnas.Men de fattar inte att det är barnen som får lida.Önskar varje dag att det inte var han som var pappa till barnen.Även för deras skull.Biologin gör en inte automatiskt till en bra förälder.

Varma kramar!

Jag lovar och svär på att anmäla honom om han så mycket som andas i fel riktning.Hur fungerar det med besöksförbud?

Du kan säga att du inte vet vem pappan är men familjerätten är skyldig att göra en faderskapsutredning.

Tänkte på en liten episod som inträffade för någon vecka sedan.Hade kokat pastavatten,lyfte kastrullen och fick kokande vatten på armarna.Gallskrek och tårarna sprutade av smärta.Han sa.....ingenting.Bara satt där och fortsatte bläddra i en tidning.Då blev jag rädd.Tänk att lämna barnen med honom om något skulle hända*ryser*
En "normal" människa reagerar ju på nått sätt.

Vad innebär utredningen i praktiken??

Hej!

Jag har läst din berättelse och beundrar dig att du orkar med hela historien. Jag kan inte ge dig några stora råd men jag hoppas verkligen att du och dina underbara barn får lite lugn och ro ett tag och att du sedan finner en man som älskar dig och dina barn för de ni är. Kämpa på och du har ju verkligen något att kämpa för...dina barn! De behöver dig och de behöver en trygg tillvaro. Försök att få det nu, det som är gjort är gjort men det är det som kommer framöver som man kan påverka.

Lycka till!
Kram Carina.

vet inte hur utredningen funkar, läs på den sidan www.famrätt.com

ja det e konstigt vilka jävla människor det finns. Hur de kan utsätta sina barn för sånt lidande o ändå fortsätta säga att det är vi som är de som gör fel, när man gör ALLT för att skydda sina barn , för att de ska få förbli oskuldsfulla. Men som sagt de är ju psykopater o kan inte känna empati eller några andra känslor förutom att tycka synd om sig själva. det är ju sånt som vi normalstörda aldrig kan förstå

Jag hoppas att du har goda vänner som stöttar dig igenom de här..!

Kram

En fråga till bara...Finns det någon särskild anledning till att du stannar med din nuvarande man (som inte är pappa till någon?)?? Varför sticker du inte därifrån fortare än kvickt??!! Tänker du stanna kvar där?

Tack för ert stöd.Min familj och mina vänner har alltid vetat sanningen.Det var inte meningen att det skulle bli såhär.Nu går jag under av skuld samtidigt som jag är tacksam för att mannen inte är pappan.Man ska inte låta hjärtat styra...tyvärr.Handelade i ren panik och nu sitter jag ien röra uan dess like.Men äktenskapet är ett minne blott...tyvärr.Mannens små "försvinnanden" gjorde så att jag höll på att förlora barnen (instablit och otryggt).Har aldrig älskat någon som jag älskat honom men har heller aldrig blivit så illa behandlad av någon.Så det är från ytterlighet till ytterlighet.
Visst har jag närt en önskan att han skulle vara hans det sticker jag inte under stol med.Men nu är det inte så.Har aldrig tänkt ta ut underhåll om någon nu tror det.Klarar mig iaf.Så det är inte frågan om att "lura" varken statene eller någon annan på pengar.En del av mig önskar fortfarande att mannen var pappa till sonen.Men med facit i hand så borde jag vara glad.Men det är jag inte.