Människor som förutsätter att man är född med en silversked i munnen bara för att man har det bra nu...
I diskussioner om ekonomi så verkar vissa inte tycka att man har någon talan och att man inte kan veta hur det är att vara fattig om man inte är det. De kan komma med spydiga kommentarer i stil med "prova att gå en mil i mina skor".
Tror ni att den ekonomiska situationen alltid är konstant? Eller förstår ni att dne kan ändras men att rätten att ha en åsikt fråntas när man når upp till en viss nivå? Var går den gränsen egentligen?