• natalienielsen

    Hur hade du reagerat/gjort??

    En vännina till mig har en dotter på 15år (fyller 16 i februari). Jag står väligt nära min vännina då vi umgåts i åratal! Vi pratar om det mesta och träffas ganska ofta..
    Igår åt vi mat och pratade lite, och hon berättade för mig att hennes dotter berättade igår att hon och hennes pojkvän (de har varit ihop i snart ett halvår) planerear barn tillsammans.. Pojkvännen som är 17 år har varit tveksam med har bestämt sig att han vill och är mogen nog. Jag har träffat denna tjej och tycker hon är hyffsat mogen, med lite väl ung enligt mig för barn.. Dottern hotade med att aldrig med vilja träffa hennes mamma om hon försökte stoppa dem på något sätt vilket enligt mig inte är speciellt moget ändå. Min vännina visste inte hur hon skulle hantera detta, hon vet inte heller hur hon ska kunna stoppa dem, för hon vill självklart inte att de ska ha barn än. Hon är helt förtvivlad.
    Om du hade varit i samma situaon som min vännina, hur hade du handerat detta?
    tacksam för svar!

  • Svar på tråden Hur hade du reagerat/gjort??
  • fetsnygg

    Ja du.. dottern är ju inte myndig, alltså blir hon väl inte heller vårdnadshavare till sitt eget barn.. när hon själv har en vårdnadshavare.. eller jag vet inte hur det funkar.. ett sätt är kanske att lyfta fram alla kostnader och allt ansvar det faktiskt innebär att ha barn.. tror inte hon har tänkt igenom det särskilt noga..

  • Rut Blad

    Förhindra och förbjuda är det ju liksom inte något läge för, det är ju redan försent när de kommit så långt i sitt planerande.

    Viktigt också är att låta tjejen inse att det blir _konsekvenser_ av att bli gravid, och ta ett rejält snack om hur _hon_ själv ska lösa det. Hur och var ska hon bo osv.

    Sedan kanske din väninna ska fundera på varför hennes dotter har den här längtan efter att bli mamma själv. Det är nog mer viktigt än att försöka förbjuda henne att bli gravid faktiskt.

    Det är inte lätt att vara ung mamma, men många kan ändå klara av det ganska bra. Flera unga föräldrar har ju berättat själva att föräldrarskapet oftast har varit en språngbräda hemifrån och ut i vuxenlivet, alltså komma ifrån sitt barndomshem. Tyvärr ofta hem som varit dysfunktionella eller där de helt enkelt inte känner att de hör hemma (nya halvsyskon t.ex).

    Tragiskt tycker jag. En femtonåring ska ju fortfarande kunna leka och vara odräglig hemma, vägra plocka upp sina prylar och vråla förbannat när man bara råkar gäspa. ;)

    Det sa Rutan iaf.

  • enny signatur

    fetsnygg skrev 2008-12-08 15:39:43 följande:


    Ja du.. dottern är ju inte myndig, alltså blir hon väl inte heller vårdnadshavare till sitt eget barn.. när hon själv har en vårdnadshavare.. eller jag vet inte hur det funkar.. ett sätt är kanske att lyfta fram alla kostnader och allt ansvar det faktiskt innebär att ha barn.. tror inte hon har tänkt igenom det särskilt noga..
    Jo det blir hon.

    TS: tja inte mycket, fundera på varför hon vill ha barn. Är det för att hon vill ha barn eller av någon annan orsak tex uppmärksamhet?
    Vill hon helt kasst ha barn så är det väl så enkelt.
    Men bor hon hemma än? Skulle nog prata med din vännina istället om hur hon kan udnerlätta livet för dom, kanske hjälpa till med en egenlägenhet? DÅ får de dessutoma allt ansvar själv.
Svar på tråden Hur hade du reagerat/gjort??