Vet att det har diskuteras här på familjeliv att man lämnar hunden för tillökning och så men tänk om hunden inte kommer överäns med matten och attakera henne..
Då är de ju inte bara att avliva som gäller...
Ex.
Hund är inte alls snäll mot mej och tar sig till våld så vi måste nog lämna bort homom till uppfödaren eller försöka få en person som kan ta hand om honom?
Är man dum då eller?
Min förra hund bet mig när jag var höggravid. Vi avlivade honom samma dag. Väntar man till nästa dag så är det ju lättare att ge hunden en chans till...och det skulle inte gå.
En hund som gått över gränsen och bitit någon går inte att lita på. Och med småbarn också...nä, gör dig av med hunden. Ska du ge bort den är det viktigt att du talar om vad hunden har för olater. Jag ville inte ge bort min hund för jag skulle aldrig förlåta mig själv om den bet nån annan också.
Det var inte svårt att fatta beslutet, men jättesvårt att genomföra det.
Lycka till
jag sitter just nu i valet och kvalet om vad vi ska göra med våran hund... omplacering eller härda ut?
han är 7 månader och malamute/huskey-blandras... precis blivit könsmogen och OMÖJLIG med det mesta...
han kan inte vara ensam hemma för då river han hela lägenheten...
idag när vi jobbade samtidigt jag och sambon, vilket inte är alltför ofta så lämnade vi honom ensam i 3,5h... begränsade hans utrymme till hallen så han inte ska känna sig otrygg med för stort revir.. när jag kom hem och skulle rasta honom på min rast så kom jag hem till en totalt uppochner vänd hall....! han hade rivit ner blommor som han sedan slaktat så det var jord över HELA hallgolvet, han hade lyckats öppna garderoben och tuggat sönder alla skor vi ställt undan från honom, rivit sönder jackor och tröjor som hängt på hatthyllan, tuggat sönder posten och rivit ner ALLT som inte var i golvhöjd....
vi har försökt sedan vi fick honom att få honom att känna sig trygg + vara ensam ibland... men detta tar tydligen aldrig slut??
i övrigt så bits han för att markera att han inte tänker ta några order, han knuffas och trampar på folk för att visa sig överlägsen osv, osv...
jag mår dåligt, hunden mår dåligt och husse mår dåligt....
är då omplacering enda alternativet?
kan ju tillägga att jag är gravid i 4e mån och tror inte att jag kommer orka med att brottas med hunden (psykiskt OCH fysiskt!) många ggr till.....
Vänta inte för länge med omplaceringen bara, grah. Din hund är så pass ung och kan säkert lätt anpassa sig till en ny familj. Hoppas det löser sig för er!
Bättre att omplacera än att avliva friska djur.
Grah: När de är i den åldern så är de som en trotsig tonåring, det är då man verkligen MÅSTE vara konsekvent, bestämd och sätta gränser!
Jag hade en samojed tidigare, men det visade sig att jag hade behövt vara helt ledig för att hinna aktivera honom (var singel då, tog honom vid 6 mån, jobbade heltid). Dessa arbetande hundar så som malamute/alaskan/sammis är AVLADE för att springa och röra på sig hela dagarna, de blir otroligt lätt uttråkade. Man kan lätt behöva vara ute 5-6 timmar/DAG med en sån hund... Och har man inte den tiden till övers eller orken så kanske hunden mår bäst i att bo någon annanstans. Så löste jag mitt bekymmer, uppfödaren fick ta tillbaka honom för att det var bäst för honom (han var precis som du beskriver din hund) och nu är han hur lugn som helst och mår kanonbra, har t o m blivit pappa! 
Huvudsaken att man ser till hundens bästa eftersom man ändå tagit in honom/henne i sitt hem, och att man inte låter det gå för långt.
Och detta med att tugga på saker är en typisk "jag är sååååå uttråkad"-beteende hos hunden. Kan ju hjälpas av genom att ha en massa roliga busesaker till hunden, men samtidigt är den viktiga träningen den mentala biten - det är DÅ de blir trötta - när de får klura på saker eller lära sig nåt nytt, gå kurser osv...
Prova ha honom i en hundbur när ni åker bort, ofta kan hundarna känna sig extra trygga där + att man gör det mjukt och mysigt där (glöm inte vattnet!). Funkar bra för våra vänner (de har 2 hundar å en 2-årig pojke) som har en bullterrier som är ganska energisk - kan blir hur lugn som helst och somnar som direkt han kommer in i buren. Värt att testa kanske?
Lycka till!
Sen finns det även dem hundarna som blir stressade av att ha för liten plats att röra sig på, gäller att hitta det som passar just din bäst.
Nej, jag tycker inte att man ska avliva hunden i första taget, har själv blivit biten av våran larvpotta här hemma men förstod när jag lugnat ner mig att allt faktiskt var helt och hållet mitt eget fel!
Självklart ska man inte tolerera ett sånt beteende men jag tycker defenitivt att många har alldeles för bråttom med att bestämma sig, tycker att man måste först och främst se till varför hunden gjorde så och om det är något som man inte tror kommer att hända igen.Det är iaf min uppfattning, men en hund som biter utan någon synlig anledning eller ger sig på barn skulle jag aldrig behålla! men många gånger handlar det om okunskap hos ägaren, så var det i mitt fall och det har jag fått jobba på, inte helt lätt att erkänna när man gör fel men det är inte till hundens fördel att förneka det
erka, tack för ett vettigt svar..
jag har nämnt min & hundens frustration tidigare i en annan tråd, men det slutade bara med att jag fick skäll av folk som inte förstod hur vår situation ser ut...
jag är mkt medveten om hans aktiveringsbehov, och försöker vara ute med honom så mkt jag orkat + sysselsätter honom med lekar + klurigheter och vi har även tränat honom aktivt med basic kommandon....
men sedan jag blev gravid så har jag inte orkat lika mkt, blev nämnligen översköljd med en enorm trötthet som fortfarande sitter i, och husse har jobbat mer än heltid i drygt en månad...
keyo(hunden) har alltid utmanat mig och testat gränserna med mig och vi har utövat rena envishetskamper.. husse accepterade han snabbt som alfahanne, men det verkar som att han inte tål att jag är före honom i rang då han hela tiden testar gränserna med mig och trampar på mig och knuffas och visar allmännt dominans beteende... jag har givetvis sagt ifrån och varit konsekvent + varit hård mot honom sedan vi hämtade honom (8v då) men det verkar helt enkelt som att han bestämt sig för att han är överlägsen mig... hur skulle du ta att din hund VIFTAR PÅ SVANSEN och nafsar efter händerna när du tillrättarvisar den??
han har massor med leksaker som han kan tugga på, men dom rör han inte när han är ensam, BARA våra saker (mest mina)...
hade önskat att vi hade haft råd med en hundbur... men hunden har tömt våra plånböcker rätt rejält... månad efter månad...pga saker han förstört + veterinärskostnader...
men undrar ändå om det skulle funka? vi testade att ha honnom ensam i en hundgård hos svärföräldrarna en gång medans vi gick in och drack kaffe med deras bekant som var allergisk... det tog inte mer än tio minuter förrän han var ute ur hundgården och sprang ute på gräsmattan...!!! han hade hoppat och slängt sig mot stängslet så det tillslut hade gett vika från gaveln....
det skulle kännas hemskt att lämna bort honom... men vet inte alls hur vi ska lösa det annars... han är jättecharmig och har färgstark personlighet och vi tycker hemskt mkt om honom båda två... men vi vet helt enkelt inte hur vi ska få ihop det så han trivs bättre och blir lugnare...
låter som han skulle må bra av att få komma hem till någon som jobbar med hundspann eller något i den stilen...
Med hunden vi har nu så har jag högsta rang, medans han testar sambon med jämna mellanrum.
Hur gör du när du tillrättavisar honom? Det jag lärt av mina misstag är att lägga ner hunden inte är något bra sätt de blir oftast bara ännu surare eller tror att man busar, utan att man istället försöker att använda rösten så mycket som möjligt - går ner några toner så den blir mörk och "stark" och se allvarlig ut helt enkelt... Vi är ju just nu rätt så bortskämda med Gibson (han vi har nu) som själv knallar till bädden när han gjort nåt fel.
Om ni känner att ni testat allt inom rimliga gränser så kontakta brukshundsklubben där du bor - de brukar vara otroligt duktiga och har massvis med tips!
Jag förstår helt och hållet hur frustrerande det kan vara! Föreslår dock att ni ger det en chans och tar hjälp av ngn kunnig som kan träffa honom innan bäbisen kommer, för då kan det tänkas att det inte finns mkt tid till övers... Ni har inga bekanta som kan tänkas ha lite mer tid och ork? Så har ni honom nära och vet hur han har det. Så gjorde vi med Gibson. Han var från början min brors hund, men när han separerade från tjejjen och sålde huset så kände han att han inte skulle komma att ha nog med tid över eftersom han har eget företag. Så då skrev vi helt enkelt över honom på mig och så får han hälsa på hos "pappa" emellanåt... Funkar bra. Det svåra är nog bara att ta beslutet - det kan kännas som att man överger hunden och att man sviker - medans man i själva verket ger dem en andra chans!
Men, som sagt, på BHK där du bor finns det säkert kunniga människor som är vana denna typ av beteende och kanske kan hjälpa er! Prova där!
sååå... nu verkar det som att det har löst sig.. det finns en man som bor grannar med svärföräldrarna, som äger 11 draghundar och sysslar med sånt aktivt... och han är intresserad av vår lille rackare!
vi känner honom lite eftersom han och min faster är ett par, så vi kommer kunna åka dit när som helst och hälsa på och leka med honom som tur är!
usch, det känns jättehemskt att lämna bort honom sådär, att inte ha ngn tullefis att tycka om och gosa med, tom hans sura fisar kommer jag sakna!! önskar till tusen att det hade fungerat här hemma på ngt vis, att vi hade haft ork + tid att träna honom och haft honom kvar.. men så är det ju tyvärr inte..
så det blir ändå bäst såhär, för mig och framförallt för honom!
nu kommer han att få en plats i en flock så han kommer inte att känna sig ensam, han kommer få bo ute i friska luften på landet, han kommer att få lära sig att dra i ett spann och få använda sin energi mer positivt...
och jag kan lägga min energi på att ge mitt växande barn en lugnare miljö i magen istället för att bli upprörd och ledsen varje dag pga en valp som visar sig på styva linan...
tack för alla svar! det fick mig att inse att detta var det bästa möjliga för alla parter..
sköt om er och ha SKOJ med voffarna era
Ååååhhhhh så bra att det löste sig! Tror att han kommer att få det bra hos din fasters karl - får göra det han är skapad för! Kanonbra! Och det bästa är ju att du VET var han är och kan åka dit om saknaden skulle bli för stor!
*glad för din skull*
*varma kramar*
Meja1
Det är svårt att förstå din fråga.
Är din hund argsint och farlig?
Kontakta uppfödaren tycker jag verkar bra. De kanske kan ta tillbaka honom om ni inte kan ha honom kvar.
Man avlivar inte en frisk hund.
Låter ju som en kanonlösning!!
Det låter som om ni hittat den bästa lösningen. För mig låter det som om hunden saknar en eller flera hundkompisar vilket han fått hos i sitt nya hem. Husky-hundar är flockdjur som hela tiden behöver en flock omkring sig. Ju större flock desto bättre.
Vår lillhund (nu 18 månader) var bara 3 månader när vi insåg att det inte fungerade för honom att vara ensamhund. Det var bara att skaffa honom en kompis och med en gång slutade flera av hans riktigt jobbiga ovanor. Vi skaffade en omplaceringshund som då var 2 år gammal.
Trots flera hundar så är det absolut nödvändigt att låta husky-hundar jobba. Efter en par rediga dragarpass är det helt nya hundar.
Passa på att få följa med på ett träningspass så får han visa hur duktig han är i spannet!