• Anonym (fan oxå)

    Åhnej, Missfall v.11

    Helt plötsligt såg jag brunt i trosan när jag gick på toa. 3
    dagar senare har blodet ökat i både färg och form.
    Sorgen är ofattbar, jag trodde inte att det skulle göra så ont i hjärtat.

    Jag kan inte sluta gråta.

    Jag vill veta vad som händer nu.

    Jag ska till en läkare som ska kolla hur läget är.
    Antagligen får jag en remiss för att göra ett VUL.
    Vad händer sen.

    Skrapas man i regel eller klarar kroppen av jobbet själv.

    Vill bara sova bort allt.

    Helvete vilket mörker det vart.

  • Svar på tråden Åhnej, Missfall v.11
  • Gummis

    Det låter som om din kropp klarar det där själv då görs ingen skrapning om inte något blir kvar. det upptäcktes att jag mitt embryo hade slutat växa i v.8 och då var jag i v.13 vi skulle göra ett rutinultraljud, jag fick vänta en vecka till men inget hände, min kropp trodde fortfarande att jag var gravid så jag blev skrapad men det ultimata är att kroppen ska fixa det själv.

    Jag lider verkligen med dig, vet precis hur det känns!!!!

  • Sess82

    Lider med dig. Men det behöver inte betyda något. jag vet många som blött mycket till och från många gånger under sina graviditeter och det har slutat i en bebis iaf. Åk till gynakuten och kolla upp det, det hade jag gjort. En varm kram och lycka till!


    Ilias 080413
  • 5 barnsmamman

    Din kropp verkar sköta det fint.
    jag fick missfall iv12 på gynmotagningen som tur var så fick vi veta att det var en liten kille så jag kunde sörja på ett bra sätt men jag vet hur det känns för dig.
    Kunde inte heller sluta gråta ville bara sova.
    kramar

  • Anonym (m)

    Hej! Vul vill de med all säkerhet göra. För att kolla hur det ser ut. Hur mkt som är kvar osv. Mår man bra och mf har börjat så är det ju bäst att låta kroppen sköta det själv. Men man brukar bli erbjuden skrapning också. Fick själv mf i v.11-12. Det var en ofostrig grav. och jag småblödde i stort sett hela tiden från v5-6. Men som sagt, i v11-12 fattade kroppen att allt inte var som det skulle. Började blöda betydligt mer, under 1-2 dagar som mens ung. Och sedan kom själva missfallet. Då blödde jag riktigt, riktigt ordentligt under 3-4 timmar, men sedan var "allt" ute. Kollade med vul så det såg okej ut direkt efter att "störtblödningen" börjat minska. Vet inte om det blir så för alla, men det man ska vara beredd på är väl just denna ganska stora, och snabb blödning. Hade jag inte vetat om att det skulle komma ännu mer (jag tycket jag hade blödit mkt redan), så hade jag tyckt det var otäckt. Nu kommer lite mindre trevliga saker...jag fick sitta på toa ca 1 timme, för det rann bokstavligen blod och kom stora klumpar (typ plommon storlek) hela tiden...

  • Anonym (Jobbigt)

    Fick missfall för några veckor sen, var då i v.11, fick reda på att embyot hade slutat växa och där fanns inga hjärtljud alls. Fruktansvärt jobbigt.
    Vi har nu försökt i över 1 år och när det äntligen tog sig så slutade det i ma.
    Försöker igen med ägglossningstest men det vill sig inte. Kan det vara så att man siktar in sig så mycket på vad ägglosningstesterna visar så man missar ägglossningen?
    Alltså, vi har kanske sex 1-2 gånger i veckan men varje till varannan dag vid ägglossning. Är lite orolig att jag kanske kan ha ägglossning dagen innan det visar sig på testet eller när det visar positivt på testet på morgonen så är det "försent" att ha sex på kvällen?

    kanske bara försöker hitta en ursäkt till varför det aldrig tar sig...

  • Mom2006

    Usch, blir alltid lite ledsen när någon skriver mf efersom jag själv varit med om 3 st. Det är väldigt viktigt att man tillåter sid själv att sörja och att gråta... Lider med dig...
    De kommer säker att kolla med VUL hur det ser ut..Det behöver inte betyda att det är mf bara för att man blöder. Om det oturligt är ett mf får du kanske välja en skrapning eller ta tabletter som ska göra att fostret kommer ut..
    Många kramar...

  • Anonym (fan oxå)

    Var hos läkaren idag som sa att mina små blödningar inte behöver betyda mf. Hon konstaterade att jag blödde men inte så mycket.
    Inget var på väg ut och livmodern hade storleken som v.11

    Hon kunde inte säga bu eller bä. Det kan vara "vanliga" blödningar eller så är det början av ett mf.

    Jag fick en remiss för VUL.

    Det känns bättre men jobbigt. Börjar jag hoppas igen för att sen bli besviken...?
    Jag känner ju min kropp och det här känns inte rätt.

    Defacto så blöder jag ju. Inga klumpar än men det är färskt blod.

    Vi får väl se imorgon.
    Jag orkar inte vara glad, eller vågar inte.

    TACK för alla era inlägg, dom har verkligen hjälpt mig i mina tankar.

    Jobbigt det här.

  • Anonym

    Hur går det för dig idag? Jag har troligtvis mf oxå på g. Har börjat blöda lite, ska på ul idag så jag får ju reda på hur det ligger till.

  • Sess82

    TS. Som jag skrev. vet många osm blött ganska rejält och allt har gått bra. Förstår att det är jobbigt att börja hoppas igen om det sen blir skit av allt. Kan ju vara skönt att du får kolla med ett vul, men ett vul granaterar ju bara att allt är bra just då.  Men du börjar ju samtidigt komma en bit in där missfallsrisken minskar rejält. När skulle du få gå på vul? Fick du ingen tid?

    Håller mina tummar att allt är bra! Lyckokramar!


    Ilias 080413
  • Anonym (fan oxå)

    Jag var på sjukan idag och gjorde ett VUL.


    Inget liv i magen.
    Dom ska ringa med en tid för skrapning i början av nästa vecka.

    Jag blev helt knäckt inne hos läkaren. Tårarna rann ner för kinderna så heta och onda. Hon såg lite chockad ut, läkaren.
    Nu känns det bättre.

    Läkaren förklarade att det var förmodligen ett kromosomfel som gjort att det hela stannade av väldigt tidigt i graviditeten, sen har kroppen fortsatt tills nu då.

    Det är inte "mitt eller sambons fel"

    Det stämmer överen med mina egna anteckningar i den här grav.
    Typ i v.7 så tyckte jag att allt försvann. All värk och att maskineriet stannade av. Dock mådde jag ju grymt illa så därför reflekterade jag inte mer över det.

    Nu är det som det är. Naturen har sin gång och jag får vara glad att det hände nu och inte sen. Jag överlever och livet går vidare.

    Även om det är jättetrist.

    Thank god att jag har vår son, vår älskade busunge som gosade och kramade mig hela morgonen. Det var honom jag tänkte på när jag låg där med benen upp i vädret. Det är livet som får en vidare.
    Jag ska gråta lite mer och tycka synd om mig och min älsking sen går vi vidare. Mot ljusa tider.

  • Liten skrutt

    Fick själv MA i v 12 för ca en månad sedan. Ville bara säga att jag vet hur sorgligt det känns och vilken chock man får. Låter bra att du ska gråta lite, det gjorde jag mycket första veckan efter skrapningen. Tror att 2009 blir ett bättre år för oss båda

  • Sess82

    TS. Gud så tråkigt. Jag har gått och hållt tummarna för er hela dagen. Krama om din man och din lille goa unge så mycket du behöver. Gråt och sörj, man behöver det innan man går vidare. Fast man går vidare så glömmer man ju aldrig. En saknad kanske alltid finns där. Men kanske tomrummet för ett till barn fylls ut inom en snar framtid. Ett stort lycka till i framtiden med allt! Kram


    Ilias 080413
Svar på tråden Åhnej, Missfall v.11