Prostatacancer som spridit sig. Någon som vet något om sjukdomsförloppet?

Ingen?

När någon blir allvarligt sjuk så som din svärfar går man ofta bakåt i åldern med sådant som avföring och urin. Att jämnföra ett sjukdomsförlopp med ett annat går aldrig att göra. Att jämnföra med annan patient med prostata cancer med spridning till skelett kan vara två så otroligt olika fall, allt hänger på hur tumörer sitter, hur pass spridning, hur långt gånger är patienten i sin sjukdom, smärtor, sociala nätverk mm mm.

Bedömmer läkarna att det är någon mening med cytostatika alternativt strålning?

Tid är också något mycket individuellt, att sätta en tid till en pat att du har si eller så lång tid kvar att leva är inget annat än gissningar. Man kan dock säga att denna diagnos är ingen bra diagnos och att tiden är räknad, men det är den ju för oss alla mer eller mindre.

Mitt enda tips till dig och din man är att ta tillvara på den tid som finns kvar. Ta vara på den tid där din svärfar fortfarande är mentalt klar. Prata med din svärfar och låt honom få ut sina egna känslor, många av dessa patienter bär på en otroligt stor ångest och dödsrädsla.

Ta hand om varann!!!

vet bara att det går fruktansvärt fort med prostatacancer...

Tack för svaret!
 
Det är bara så svårt att få honom att få ut känslorna. Han vägrar helt enkelt tänka på att han är sjuk.

Men vi ska ta hand om varandra!

Det är så jobbigt att inte veta hur fort/långsamt. Har så svårt att acceptera och leva för stunden även om jag vet att det är det bästa just nu.

Tack för svaret.

tvål skrev 2008-12-09 22:47:46 följande:

Prostatacancer utan spridning kan man i många fall bota. Det är när sjukdomen sprider sig som den sämre prognosen infaller.

TS att din svärfar inte vill tänka på att han är sjuk är ju ett slags försvar för att slippa ta itu med eländet. Alla är vi olika och reagerar och sköter olika saker på olika sätt. Om han inte vill prata med er kanske han kan prata med någon utomstående, gissar på att han är knuten till någon klinik någonstans, de måste ju ha en kurator/präst eller annat. Men en del pat vill helt enkelt inte prata alls, och då är det inte mycket att göra än att försöka och sedan acceptera ett nej. Sedan kan det ju vara så att det fortfarande är för tidigt att prata, att han helt enkelt vill leva som "frisk" ett tag till.

www.familjeliv.se/Forum-5-172/m33684567.html

Det fanns en tråd innan denna där det stod lite mer (som försvann)men jag tror att det hade gått ganska långt för den här killen och han dog ca en månad efter diagnos.
Hade börjat som ett skämt med att killen kissat på ett av tjejens gravtester (positivt) och slutade i tragedi.

Sen vet jag inte hur det kommer bli för din svärfar men det bådar inte gott om det redan spridit sig.. Beklagar

Min morfar hade skelettcancer, men dog i hjärtattacker istället. Vi hade "fått" 6 månader men han försvann efter 2.
Ta vara på stunderna!

Tack för alla svar.

Vi vet att han inte kommer bli frisk. Det är mer jag som vill få någon slags kontroll av det på nåt sätt om ni förstår vad jag menar. Även om jag vet att det inte går. Känns bara svårt att vara så oviss.

och Pall: Det är nog precis som du skriver. Han vill nog leva som  "frisk" ett tag till.

TS- Kanske du just nu som hade behövt lite hjälp med att få ut dina tankar och känslor. Det är fasen inte så lätt att vara anhörig heller, och att få lätta på trycket och tillåtas tycka att det är ett helvete är faktiskt väldigt ok

Är nog så... Sen känner jag att jag måste vara den starka för min man. Det är ju ändå hans pappa.

TACK!

Det finns en förening som heter Prostatabröderna, de kan hjälpa dig och din svärfar med mer info.

Tyvärr är det så att har cancern metastaserat till skelettet, så brukar det inte finnas så mycket man kan göra rent mediciniskt - men ni kan ju alltid göra det bästa av den tiden ni har tillsamans.

Skickar många kramar!

Min morfar hade en prostatcancer som spred sig till hela skelettet. Det är svårt att säga hur fort det går och vilka vägar sjukdomen kommer att ta. Min erfarenhet säger - Ta vara på all tid ni får tillsammans.

Tyvärr är förloppet ofta väldigt snabbt. Det tog ca 3 månader från skelettröntgen tills min morfar fick somna in i sitt hem omgiven av oss nära och kära.

Vi (dvs jag, min syster, min mamma och min mormor) vårdade honom hemma ända till slutet. Vi hade en otrolig hjälp av Hemtjänsten samt MOH teamet från Landstinget.

Morfar dog stilla och fint sovandes bredvid min mormor - hans livspartner i nästan 58 år. 

Jag är oerhört tillfreds med att ha vårdat honom ända till slutet. Vi fick en mycket fin avslutning.

prostatacancer den långsamaste formen av cancer och de flesta personer som får prostatacancer dör antingen av ålderdom eller hjärtrelaterade sjukdomar som inte förknippas med prostatacancer. Så du som har skrivit att de går väldigt snabbt borde kanske inte skriva det innan du vet fakta. Du kanske har ett exempel på när de gick snabbt men det är ett undantag i såna fall, inte fakta. För er som vill veta mer läs på Cancer fondens hemsida så fär ni ordentliga svar