Jag är en dålig mamma och det märks på vår son. Hjälp mig!

Jag skrek också som en galning på min dotter häromdagen och hon blev jätterädd... hjärtat slog som bara den på henne. Sedan började jag gråta och vi kramades länge och blev vänner igen. Men jag HATAR mig själv när jag får sådana utbrott istället för att bara hålla mig lugn som så många andra mammor och pappor verkar kunna.

Vad vill jag säga med detta? Jo att det är fler än du som ballar ur ibland, och jag vill också veta vad man ska göra för att undvika detta. Som du skriver så påverkas ju säkert barnen av vårat temperament. Och det vill vi ju inte!

Det skulle kunna vara jag som skrivit detta. Har en son på 2½ o en dotter på 1 år. Jag är så fruktansvärt trött o slut o gapar alldeles för mycket, speciellt på sonen o jag ser också hur han tar efter mitt beteende. Jag försöker att vara pedagogisk o avleda när han blir arg eller trotsar men ger snart upp o blir världens sämsta mamma genom att skrika.

Nu ska jag förhoppningsvis börja jobba efter jul så maken min kan vara hemma. Har tänkt så länge att söka hjälp, bara få komma till nån o prata men orkar inte ta tag i det. Istället maler man på, till slut blir man väl tokig!

Jag tycker att din man ska ta över föräldraledigheten och du går tillbaka till jobbet! Dina barn behöver en bra start i livet och du behöver lära dig hansdskas med din ilska.

det bästa med dig är ju att du vet om dina fel o brister vilket är första ledet i att göra något åt detta. Jag är också förskollärare och vet inte heller alltid hur man ska göra men jag följer mitt sunda förnuft, pratar m sambon o andra i min närhet.
Det viktiga är ju att tro på det man själv gör att det kommer att funka o vara konsekvent välj dina strider och när du blir jättearg kanske pappan kan ta dem en stund så du kan gå ut en stund o avreagera dig...prata m familjerådgivningen och få stöd där eller förskolläraren på öppna förskolan alla barn är inte lika men ni har rätt att vara där du kan ju inte låsa in er hemma pga oron att han ska göra ett annat barn illa han måste få lära sig tillsammans m andra barn, lycka till! Usch vad jag låter präktig det är ju lättare sagt än gjort m ville bara ge lite stöd

Kan din man ta över föräldraledigheten?
Varför kan du inte "bara" söka nya jobb? Det finns ju massor som är bättre än att jobba med barn när man inte vill det.. tro mig, been there, done that. Ska ALDRIG mer jobba med barn, jag beundrar de som trivs med det..!

Alvi skrev 2008-12-11 13:20:01 följande:

mitt tips är att du läser boken "att välja glädje" av kay pollak, där står det lite om hur du kan tänka. Tyvärr finns det ingen genväg men den boken har hjälpt mig ganska bra faktiskt. Jag tror att man ärver ett beteende från sina föräldrar och jag vet att min mamma var inte speciellt lugn av sig. Hetsigt humör och labil. Jag fick tyvärr ett hysteriskt anfall idag när vi skulle iväg till dagis.. Man skäms.. ialla fall jag gör det. Men jag försöker att inte gräva ner mig för mycket det där kan jag inte ändra men jag kan ändra framtiden. Hoppas jag. Jag har lärt mig att man kan välja att reagera på barnen man behöver inte bara agera utan man kan tänka efter i några sekunder och då är det lättare att inte bara agera ut sina känslor. Men du ska veta att jag inte är perfekt på något sätt.

När jag kände mig sådär så var det mig jag behövde ta hand om . Jag sov dåligt och åt inge bra samt att förhållandet med min sambo dalade... Jag hade inget tålamod med barnen och hade jämt dåligt samvete över hur jag behandlade dem och var livrädd för att misslyckas med uppfostran. Jag tog tag i mitt och sambons förhållande, gick på rådgivning.. När det funkade blev jag så mycket gladare om än fortfarande trött så började sköta min sömn och äta rätt. Nu börjar jag bli den mamma jag ville och trodde att jag skulle vara =) När jag känner att jag är påväg att brusa upp blir jag tyst istället och funderar till hur jag kan göra situationen annorlunda. Det funkar ju faktiskt bättre om man pratar lugnt med barnen istället och förklara vad de gör fel och varför de nu inte får göra si och så...

Kanske är ditt problem inte bara ilska och dina barn? Det kanske rotar sig i något annat du mår dåligt över som du måste ta tag i först?

Jag rekomenderar verkligen att gå en föräldrautbildning typ "komet" Jag tror att alla kommunar ska kunna erbjuda detta.

Det hjälper att få struktur och verktyg hu man kan hantera konfliket med sitt barn. Det är bra att träffa andra föräldrar och ha någonstans att ventilera.

Sedan kan det vara en del i hur man mår själv som förälder.Vet av egen erfarenhet då jag haft det tufft själv och hur litet tålamod jag då hade med min dotter och vi hamnade i en ondcirkel av ständiga utbrott och maktkamper. Ser du till att få egen tid? Typ gå och träna ta en promenad. Gå till badhuset och basta en stund. Sådana saker kan göra att man orkar mer. Får du tillräckligt med avlastning av din man?