När få barnet bestämma själv?

Vad jag hört är det 18 år som gäller enligt lag...

MEN enligt praxis eller vad det heter så är det 12 år... Alltså om det går till rättegång så kan det bli att barnet själv bestämmer från ca 12 års ålder...

Men jag vet inte säkert...

Vid 13-års ålder tror jag att de får bestämma själva om vart de vill bo...

Så innan dess ska man alltså tvinga iväg barnet? I sådant fall kommer det här inte sluta bra eftersom barnet i fråga sluter sig mer och mer efter varje gång den har varit iväg trots att den inte vill.

De har tagit bort det där nu. När barnet kan anses mogen nog så lyssnar famrätten på barnet, men de kan inte bestämma helt förrän de är 18.
Alltså, om barnet säger att det vill bo hos pappa även om det bara är 9 år så lyssnar de, men det kan iaf bli så att de tilldömer mamman boendet.

Du har inte tänkt på att en del barn säger saker som de inte menar? Av skuldkänsla gentemot den ena föräldern tex?

Min dotter kom hem en gång fr sin pappa, storgrinande och sa sen på kvällen; Pappa sa att jag får flytta till honom om jag vill, att jag får välja själv, men jag är ett BARN jag kan inte välja!
Jag svarade att det får hon inte alls, det bestämmer jag och pappa och kan inte vi komma överens så får vi vända oss till rätten.
Han sa det dosk ett par ggr till (och hade antagligen sagt det innan jag fick veta det ocksåå om jag ska döma av hennes beteende)

Jag blev osäker och tänkte att det kanske var jag som var ego och inte ville att hon skulle flytta så jag lät henne tala med en kurator som sedan sa att hon inte alls ville lfytta, men att hon kände att då får vu ju varsitt barn iaf.

Hon hade helt klart sagt i rätten (om pappan varit närvarande) att hon ville flytta till honom trots att hon inte vill och i det fallet ska ju rätten inte döma till pappans "fördel".
Även om det är skitsvårt för dem att veta.

De lyssnar mycket på vad barn vill i dag.
Men det är ju i det stora hela föräldrarnas uppgift att komma överens om de skall stanna hos den andre på den andres umgänge osv..
Tingsrätten kan bestämma att Föräldrarna skall lyssna på barnens vilja och utgå därifrån..

Om den andre föräldern inte gillar det.. kan denne stämma den andre osv.. Kan bli en slitsam process för barnen i det stora hela.Och det kanske inte kommer ett avgörande från tingsrätten efter 2 år. Och då är barnen ännu större osv.. Kan vara en onödig process.-
Så tänk på det innan man drar i gång något..

Det blir lite begreppsförvirring och omoderna lagar i svaren i den här tråden.

Barn får inte bestämma något själva förrän de är myndiga (18 år). Men de får skriva under sin egen flyttanmälan redan när de är 16 år, så i praktiken kan de flytta mot den ena förälderns vilja då.

Familjerätten tar ingen hänsyn till barnens mognad eller ålder, de är bara en avdelning på kommunens socialkontor som hjälper föräldrar att komma fram till frivilliga överenskommelser. De kan alltså inte bestämma något om barnen, bara komma med råd.

Tingsrätten däremot är en domstol som tar beslut som är tvingande. Deras dom måste man följa. Men det är ju bara en sista utväg om föräldrarna absolut inte kan komma överens om barnens vårdnad, boende och umgänge. Förut så skulle TR (och hovrätten naturligtvis) lyssna på barn som fyllt 12 år. Numera ska de lyssna på barnet åsikt utifrån barnets ålder och mognad, dvs de lyssnar mer på äldre barn. Men de ska bara lyssna, de är inte tvungna att göra som barnen vill, utan de ska lyssna och sedan göra en helhetsbedömning om barnets bästa.

När det gäller umgänge och önskan om att avsluta umgänge så är det olika beroende på om det finns ett juridiskt avtal, eller om det bara är en muntlig överenskommelse. Har man inget juridiskt avtal så bryter man inte mot någonting om man håller kvar barnet hemma hos sig (så länge man är vårdnadshavare), men om den andra föräldern drar det till Tingsrätten så är risken att TR dömer boendet till den andra föräldern för att man förhindrat umgänget. Har man ett juridiskt avtal så kan man åka på att betala vite (böter) om man inte lämnar ut barnet för umgänge. Ett äldre barn kan bestämma över umgänget, från ca 14-15 års ålder så kommer inte polisen eller socialen att tvångshämta barnet för umgänge.

Det finns som sagt ingen åldersgräns i föräldrabalken står det:
"Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad."

Anonym:
Det finns naturligtvis praxis om hur det ska tolkas,