• Anonym

    Vad ska man göra när man är rädd för allt?

    Jag lider INTE av en depression. Tvärt om så funkar vardagen ganska bra. Mitt problem ligger på en annan nivå.

    Jag är så otroligt rädd för att det ska hända mina barn någonting. Allt från bilolyckor, sätta i halsen, att någon ska ta dem, att det ska finnas pedofiler på dagis, att de ska få en sjukdom, dö i sömnen osv.

    Dessutom kan hela min värld raseras av barn som far illa. Engla, Saga och Max, baby P- det kunde lika gärna varit anhöriga till mig, så ont gjorde det. Gör det.

    Och det spär ju på, såklart, att det ska hända mina barn någonting.

    När barnen var små pratade jag med en psykolog (de är nu 2 och 4 år) och då pratade hon om att det inte är farligt så länge barnet inte känner av det. Och vad gäller mig själv så handlar det om exponering. Och jag försöker exponera mig för det farliga _hela_tiden. Och det tar ju mycket ork och leder till ångest, såklart.

    Saken är den att min 4 åring märker av det, och spelar på mina känslor. Hon kan vrida och vända på saker (hon är väldigt lillgammal) för att få sin vilja igenom genom att spela på min rädsla.

    Det är inte lätt att jobba med sina tankar och känslor, ge med sig och sen så gör hon precis det som hon VET att jag är rädd för.
    det kan vara tex skrika från köket att hennes lillebror har satt nåt i halsen när det inte är sant.

    vad ska jag göra? Är det någon som känner igen sig??
    Allt som står i tidningarna kan hända mig. Hela tiden.

    Det här är sjukt jobbigt, som ni kanske förstår.

  • Svar på tråden Vad ska man göra när man är rädd för allt?
  • Anonym

    jag var/är oxå rädd för att det ska hända mina barn något hela tiden och mitt enda tips är att sluta läsa om olyckor. sen kan jag inte säga att det hjälper men försök att inte oroa dej...så mycket lättare att säga det än att göra det.. kramar från en som förstår..

  • smis

    jag tror du lider av generaliserad ångest, du bygger på dina tankar o tänker många gånger katastroftankar. tycker du borde söka samtalskontakt med inriktning på KBT där får du hjälp att hantera dina tankar och tillslut inte vara rädd för dina tankar. för tankar är just bara tankar inte sanningen fast man lätt tror det när man tänker dem.
    Tror det är väldigt vanligt att föräldrar oroar sig för att någonting ska hända deras barn och oron gnager i många så du är ju inte ensam.
    sök inte efter hemskheter som kan hända o läs inte om händelser som får dig att må dåligt där tillåter du ju dig själv att ha mer ångest, lite som om du söker tryggheten i ångesten om du förstår vad jag menar.
    smart barn du har som har listat ut mammas svagheter inte illa. tror inte det behöver spegla av sig på dina barn du behöver inte göra sån stor grej av det när barnen ser på.. acceptera att det är du som har rädslan o inte dina barn...
    det är svårt att arbeta med sin rädsla o sina tankar men det går att få bukt med dem. vill du inte söka samtalskontakt just nu finns det massa bra böcker som tar upp det här med grubblandet och jobbiga tankar....

    jag vet hur du har det jag har panikångest men min rädsla är att jag jälv ska dö sätta i halsen osv.. men jobbar på det o det blir bättre

  • Anonym

    Jo jag har också varit inne på att jag lider av GAD. Och jag vet att det jag kämpar med är katastoftankar samt magiskt tänkande. Och jag vet VARFÖR. Det är det som gör det hela så jobbigt... Jag vet vad som är fel, varför det är fel och vad jag ska göra åt det men jag får aldrig tummen ur. Nästan som att jag inte vet vem jag ÄR om jag inte är sån...

  • Anonym

    Hej! Skönt att veta att det är fler som en själv. Jag fick alla mina jobbiga tankar samma dag som när min son föddes. Jag är liv rädd för att dö. Jag har mycket katastrof tankar. Jag tänker på hur jag ska kunna rädda mitt barn o mig själv i tex översvämning eller en tornado mm. Helt sjukt!!
    Jag har kommit på vad detta grunder i, jag förlorade min mamma när jag var 14 år. Hon tog livet av sig. Jag vill att mitt barn ska få ha en mamma. Jag får väll se om detta försvinner med tiden eller om jag söker hjälp. Detta har ju blivit överdrivet mycket. Tankarna kommer offta när jag ska sova. Kram kram

  • Anonym

    Anonym skrev 2008-12-16 10:34:32 följande:


    Hej! Skönt att veta att det är fler som en själv. Jag fick alla mina jobbiga tankar samma dag som när min son föddes. Jag är liv rädd för att dö. Jag har mycket katastrof tankar. Jag tänker på hur jag ska kunna rädda mitt barn o mig själv i tex översvämning eller en tornado mm. Helt sjukt!! Jag har kommit på vad detta grunder i, jag förlorade min mamma när jag var 14 år. Hon tog livet av sig. Jag vill att mitt barn ska få ha en mamma. Jag får väll se om detta försvinner med tiden eller om jag söker hjälp. Detta har ju blivit överdrivet mycket. Tankarna kommer offta när jag ska sova. Kram kram
    Och min mamma försökte ta livet av sig när jag var 14. Efter år av misär. och sen är det massa annat. Har väl förstått att det handlar om kontrollbehov kontra rädslan att förlora. Känner du det med??
  • Anonym (usch)

    Fruktansvärt för dig. Jag förstår dina känslor, tänker ofta detsamma, om än på en "rimligare"nivå. Lite av de tankarna är jag övertygad om att det är helt normala mammainstinkter så länge man kan tygla dem.

    Måste ha varit fruktansvärt det du varit med om när du var 14. Men eftersom du vet att det och åren innan är anledningen till din starka ångest så tycker jag verkligen att du ska söka hjälp - nu!
    Om inte för din skull så för barnens. Har din 4 åring redan insett galoppen och tom utnyttjar den så är det nog ett rätt tydligt beteende. Och (ingen klander till dig) men att de ska leva med en mamma med såhär stark ångest och oro blir nog inte en så sund uppväxt för dem som du skulle kunna ge. Och även för din egen skull. Du måste missa mycket glädje i föräldraskapet eftersom din starka ångest tar över. Nej, ni är tillsammans värda en trygg vardag med oro i normala proportioner, ring och boka tid för att få hjälp med dina känslor. Tror ert liv blir mkt bättre tillsammans efter det!

  • Anonym

    Anonym (usch) skrev 2008-12-16 21:26:36 följande:


    Fruktansvärt för dig. Jag förstår dina känslor, tänker ofta detsamma, om än på en "rimligare"nivå. Lite av de tankarna är jag övertygad om att det är helt normala mammainstinkter så länge man kan tygla dem. Måste ha varit fruktansvärt det du varit med om när du var 14. Men eftersom du vet att det och åren innan är anledningen till din starka ångest så tycker jag verkligen att du ska söka hjälp - nu!Om inte för din skull så för barnens. Har din 4 åring redan insett galoppen och tom utnyttjar den så är det nog ett rätt tydligt beteende. Och (ingen klander till dig) men att de ska leva med en mamma med såhär stark ångest och oro blir nog inte en så sund uppväxt för dem som du skulle kunna ge. Och även för din egen skull. Du måste missa mycket glädje i föräldraskapet eftersom din starka ångest tar över. Nej, ni är tillsammans värda en trygg vardag med oro i normala proportioner, ring och boka tid för att få hjälp med dina känslor. Tror ert liv blir mkt bättre tillsammans efter det!
    Jag vet att jag borde söka hjälp. Men det i sig är mycket komplicerat- jag var varit i kontakt med psykolog, kurator och familjeterapeut under kortare perioder. Jag är själv utb i psykiatri på högskolenivå. Meningen med att uppsöka psykolog osv är att ta reda på VAD som är fel och VARFÖR. Det vet jag. Så det blir inte mycket sagt... Nu är jag mer i behov av en kbt-terapuet, coach eller liknande som kan hjälpa mig att komma över allt det här. Men de kostar minst 500/timmen + att jag helst inte vill gå i mitt län då jag själv jobbar inom psyk och känner de flesta. rörigt, jag vet
  • Anonym (usch)

    Okej, om du själv är utbildad...vad hade du sagt om det istället var jag som var trådstartaren?
    Tror nog att du hade gett rådet att få hjälp. Visst vet du vad och varför men du behöver ju hjälp att komma vidare och handskas med dina känslor.
    Visst kostar det pengar men det kan ju glädjen och livet vara värt! Har själv betalt en coach många tusenlappar och skulle göra det igen om jag kände behovet för det.
    Hjälp nu dig själv trots att det är invecklat. Inga problem är större än de kan lösas

  • Anonym

    Anonym (usch) skrev 2008-12-16 21:46:48 följande:


    Okej, om du själv är utbildad...vad hade du sagt om det istället var jag som var trådstartaren?Tror nog att du hade gett rådet att få hjälp. Visst vet du vad och varför men du behöver ju hjälp att komma vidare och handskas med dina känslor.Visst kostar det pengar men det kan ju glädjen och livet vara värt! Har själv betalt en coach många tusenlappar och skulle göra det igen om jag kände behovet för det. Hjälp nu dig själv trots att det är invecklat. Inga problem är större än de kan lösas
    Jag hade sagt att du behöver gå i kognitiv beteendeterapi. Men det kostar 800 spänn i timmen, jag har verkligen inte de pengarna
  • smis

    nu kan det ju vara lite jobbigt om man själv jobbar inom psyk men på de flesta vårdcentraler finns det kuratorer, arbetsterapeuter mm som har kbt. inriktning, och du behöver inte söka till den vårdcentralen du hör till om du känner dem där utan man har möjligheten att välja en annan. samma sak är det när du jobbar inom psyk och du själv behöver stöd så kan du söka hjälp där du inte har kontakter det handlar ju om sin integritet
    jag började min behandling på vårdvcentralen hos en arbetsterapeut med steg 1 i kbt tyvärr hade hon bara tid till 7 tillfällen sen sökte jag mig till privat hon kostar 800kr timmen man jag kan säga att det är värt varje öre nu går jag inte så ofta längre ca 1ggr varannan mån...

  • Anonym

    smis skrev 2008-12-17 11:30:45 följande:


    nu kan det ju vara lite jobbigt om man själv jobbar inom psyk men på de flesta vårdcentraler finns det kuratorer, arbetsterapeuter mm som har kbt. inriktning, och du behöver inte söka till den vårdcentralen du hör till om du känner dem där utan man har möjligheten att välja en annan. samma sak är det när du jobbar inom psyk och du själv behöver stöd så kan du söka hjälp där du inte har kontakter det handlar ju om sin integritetjag började min behandling på vårdvcentralen hos en arbetsterapeut med steg 1 i kbt tyvärr hade hon bara tid till 7 tillfällen sen sökte jag mig till privat hon kostar 800kr timmen man jag kan säga att det är värt varje öre nu går jag inte så ofta längre ca 1ggr varannan mån...
    Ja, jag vet att det är värt det. Hm...kanske ska överväga det trots allt
  • Himlan

    Jag har också en fråga till er som vet. Vad ska man göra om man är skiträdd för att sova över på ett läger. Jag har sovit över högst tre gånger hos kompisar och läger och jag har alltid varit supernervös innan. Jag klarar inte av sånt. Tillslut har jag ju såklart somnat. Men en gång var jag så rädd att jag låtsades vara sjuk och fick åka hem för att jag var så rädd. Jag ska sova på ett läger nu på sportlovet och det är två nätter. Jag fattar inte varför jag anmälde mig. Jag vill ju göra det eftersom jag vill liksom uppnå något slags mål och vara stolt över mig själv... Men ju närmare sportlovet kommer ju mindre vill jag åka. Jag är så nervös! SNÄLLA, hjälp mig! Det skulle betyda ALLT om jag fick några tips om hur jag ska göra när jag ska sova över på lägret. Gråter

  • Eisa

    Börja med medicin. Det hjälpte mig.

Svar på tråden Vad ska man göra när man är rädd för allt?