• Bödvodankas mamma

    Språkutveckling och synonymer

    Vet att det finns många här som vet mycket om språkutveckling så jag måste få ställa en fråga!

    När man talar med barn (i mitt fall Anna på 16,5 månader), är det risk att för många synomymer blir förvillande? Ett exempel: Om vi ser en hund ute säger jag "Titta en hund, det är en pudel. Det kanske är en dvärgpudel." Och senare på dagen läser vi kanske en Maxbok, där ordet som används är vovve. Jag läser "kommer vovven" och säger sedan "titta där kom ju hunden". Likadant funkar det med andra saker också, bilar (bil, röd bil, taxi, volvo...), fåglar (pippi, fågel, gråsparv...) med mera. Nu börjar jag bekymra mig för om detta är förvillande för henne. Vad säger ni som kan språkutveckling?

    Jag kan tillägga att hon pratar mycket, även om vi inte förstår allt... Hon använder ett tiotal ord flitigt och kan svara på frågor som "vad säger hunden". Hon verkar också förstå mycket av det vi säger i vardagen och följer uppmaningar bra (t ex "nu skall vi byta blöja" eller "hämta Bamse").

  • Svar på tråden Språkutveckling och synonymer
  • UBJ

    Jag kan inget om små barns språkutveckling, men är språklärare och jag har svårt att tro att ett rikt språk kan påverka ditt barns språk negativt. Du ger henne många ord och visar vad du pratar om, således kan hon tänka "aha, det heter så också!!". Anna kan knappast ta alla ord till sig och använda, men hon förstår fler än hon använder.

    Jag tror stenhårt på att man ska tala mycket och naturligt med sitt barn. Små barn kan ju lära sig två språk på samma gång och bli flytande i båda!!!

  • Mamma till tre kottar

    Jag använder en hel del synonymer, men jag försöker undvika att prata i för långa stycken. Ser vi en hund och är med lilla M kan det kanske låta så här:

    Lilla M: hund!
    Mamma: pudelhund
    Lilla M: hund, pudel
    Mamma: dvärgpudel?
    Lilla M: pudel, hund?
    Mamma: Ja, pudel är en hund

    Jag försöker medvetet jobba med att få igång små smaspel i tid och otid, hela tiden vänta in hennes del i samtalet och få henne aktiv. Jag tror inte alls det förvirrar henne när vi gör det på detta vis (exemplet är helt påhittat utifrån ditt exempel, men det blir liknande).

    (detta sätt att tänka har jag fått genom den modell för språkstmulering vi använder till storebror, men Lilla M har definitivt gynnats av den - länk finns på min sida)

  • sallyb

    Hej!

    Som förälder anpassar man automatiskt sitt språk utifrån barnets förmåga att förstå och härma. Små barn börjar prata med mjuka ord med mycket vokaler. Detta vet föräldrar omedvetet och använder därför själva ett sådant språk för att prata med sitt barn. Detta är alltså bara positivt och underlättar för samspelet och kommunikationen. Allt eftesom barnet utvecklas, förändras också både språkbruk och ordval och som förälder så tillför man mer komplicerade ord. Det som tidigare varit vovve, blir såsmåningom hund etc. Det som tidigare varit pippi, blir så småningom fågel för att därefter ytterligare utvecklas till att bli skata, fiskmås, duva etc.

    Fortsätt att prata som du gör! Du bemöter ditt barn på dess nivå, vilket är en förutsättning för att ni ska kunna mötas i ett samtal. Tids nog utvecklas språket och blir alltmer komplicerat och du kommer att följa ditt barn naturligt i detta.

  • Beatrize74

    Jag har läst en hel del om barns språkutveckling och vad man kan se så gynnar ett varierat språk utvecklingen, snarare än hämmar den.

    Som UBJ skriver så kan barn förstå mycket mer än de kan tala och dessutom kan barn ta till sig upp till tre språk före två års ålder. Det innebär i sig att det inte är något hinder för att använda många synonymer inom ett och samma språk, barnen förstår ändå.

    Så...fortsätt du att prata varierat med din dotter. Här hemma hoppar vi också flitigt mellan "fågel", "skata", "pippifågel" och "pippi"

Svar på tråden Språkutveckling och synonymer