Språkutveckling och synonymer
Vet att det finns många här som vet mycket om språkutveckling så jag måste få ställa en fråga!
När man talar med barn (i mitt fall Anna på 16,5 månader), är det risk att för många synomymer blir förvillande? Ett exempel: Om vi ser en hund ute säger jag "Titta en hund, det är en pudel. Det kanske är en dvärgpudel." Och senare på dagen läser vi kanske en Maxbok, där ordet som används är vovve. Jag läser "kommer vovven" och säger sedan "titta där kom ju hunden". Likadant funkar det med andra saker också, bilar (bil, röd bil, taxi, volvo...), fåglar (pippi, fågel, gråsparv...) med mera. Nu börjar jag bekymra mig för om detta är förvillande för henne. Vad säger ni som kan språkutveckling?
Jag kan tillägga att hon pratar mycket, även om vi inte förstår allt... Hon använder ett tiotal ord flitigt och kan svara på frågor som "vad säger hunden". Hon verkar också förstå mycket av det vi säger i vardagen och följer uppmaningar bra (t ex "nu skall vi byta blöja" eller "hämta Bamse").