Orättvisa mellan syskon

Hade det varit mina föräldrar så hade jag frågat varför vi inte fick en kryssning? Ifall vi inte nyligen fått något liknande annat förstås.
enklaste sättet att reda ut det är väl att fråga och säga hur ni känner det?
då har du ju iaf gjort vad du kunnat och behöver inte tänka mer på det.
sen tycker jag att det var dumt av de och ge den när ni var med och ni inte fick något.

Är det sant? Gav era föräldrar dem en kryssning och inte er? Fy vad dåligt! Om de nu inte kan fatta att din sambo är med i familjen borde väl ändå DU fått en kryssning också!

Min pappas familj är likadan. "Vi ska inte ge julklappar i år, vi är ju vuxna nu" sen ser man syrran sitta och pilla på en ny mobil och frågar om hon köpt en ny "Nä jag fick den av pappa i julklapp..."

Suck.

Jag har (försöker) slutat bry mig för det är alltid samma visa.
Men om ni inte har pratat om det tycker jag att du ska prata med dina föräldrar och berätta hur det känns. Att det är sårande och att de borde tänka mer på vad de gör och säger. Fråga dem hur de tror att det känns för din sambo när de skiljer ut honom ur familjen.

Huruvida ni gifter er eller inte är inte deras ensak och de borde verkligen respektera din man ändå!

Hej TS

Oj, det låter inget kul. Jag kan känna igen delar av det. Mina föräldrar är väldigt måna om att allt ska vara rättvist mellan mig och min syster, de påpekar det ganska ofta. Ändå är de väldigt tydliga med att min systers relation är den som räknas eftersom de är gifta och är en kärnfamilj. Jag är sambo och har även ett barn (som de avgudar) från en tidigare relation ( då jag också var sambo).

Vi får ofta kommentarer om att vi inte är gifta, inte
bara från föräldrarna utan även från andra släktingar. Det är tydligt att relationen inte "räknas" riktigt. Otroligt dumt tycker jag att ge såna kommentarer då dessa personer inte vet så mycket om vår relation och de val vi gör.

Man får väl försöka vara stark i sig själv och bortse från dumma kommentarer. Lättare sagt än gjort, jag vet. Eller så kan man ju bemöta kommentarerna och se vad som händer. Lycka till.

Jag hade sagt ifrån att jag tyckte det var orättvist. HAde det varit en bröllopspresent hade det ju vart ngt helt annat men som det är nu så blev det ju VÄLDIGT konstigt.

Säg ifrån!

Jag frågade min mamma om varför de fick kryssningen och fick svaret att de ville överraska. Jag tänkte att hon kan väl själv se det orättvisa, men tydligen inte?

Mina föräldrar skulle bli vansinniga om min sambos föräldrar bar sig åt så här mot mig, det vet jag och ändå beter de sig så dumt själva.

Anonym skrev 2008-12-16 12:33:59 följande:

Folk är u r d å l i g a på att läsa tankar! Du måste berätta för dina föräldrar hur du känner. "När ni gör så här och så här/säger så här känner jag mig ledsen/bortglömd/... , och jag upplever det som att ni inte uppskattar oss." Din mammas svar på din fråga är ju helt relevant, hon svarade på frågan varför de gav kryssningen. Du måste berätta vad det var du egentligen ville säga!

Lycka till!

Det som gör att jag tvekar till att säga något är att jag inte vill att de ska komma med något till oss bara för att de upplever mig som sur.

Anonym skrev 2008-12-16 12:46:00 följande:

Du är ledsen för att ni blir styvmoderligt behandlade, och att de poängterar att din sambo inte är en del av familjen. Berätta det. Hur dina föräldrar väljer att agera sen kan du inte göra något åt. Kanske får ni en kryssning någon annan gång, eller så fortsätter de att hålla på som det gör nu, eller så kommer de på hur knasigt de har gjort och ber om ursäkt ... Det vet man inte, och det får man inga garantier för!

Det jag försöker framhålla är att du måste säga precis VAR skon klämmer, för annars kommer de inte förstå att du känner dig ledsen och förfördelad. Till exempel när du frågade din mamma varför de gav en kryssning till din bror, då svarade hon ju på din fråga, och du blev ändå besviken - för det var inte alls det du ville ha sagt egentligen!

Om du säger hur du känner det får de en chans att inse att det blir tokigt med hur de behandlar er, och de har en chans att göra annorlunda i framtiden. Om du inte säger något kommer du fortsätta att irritera dig och känna dig sårad för att de inte förstår hur de klampar på.

Sen kanske de kommer be om ursäkt på något sätt som känns heltokigt för dig - men det är deras problem! Och kanske blir det inte alls heltokigt.

Lycka till!

Jag följde faktiskt era råd direkt och ringde upp min mamma.
Jag berättade att vi tog mycket illa vid oss när de gav en present till min bror och hans fru och att vi upplever att de hela tiden framstår som den perfekta familjen medan vi får leva på undantag, trots att det mest är jag och min sambo som bjuder hem till oss.
Min mammas enda svar var att då får vi ta det som morot för att gifta oss, om vi också vill bli "presentade".
Hon förstod inte alls, men nu har jag i alla fall framfört våra tankar.

men herregud? måste man vara gift för att räknas alls i hennes värld?
hon verkar ha lite konstig inställning.
men då har du iaf sagt vad du känner och sen att hon inte förstår bättre kan du nog inte göra så mycket åt.

vet faktiskt inte vad för mer råd man kan ge...
hoppas du inte mår alldeles för dåligt över att dom är som dom är. är väl bara acceptera att dom kommer fortsätta bete sig så då eller nåt..

Vad bra!!
Och vad tråkigt att din mamma inte alls hängde med. Men som du säger, nu har du sagt hur ni känner det, nu har ni givit dem chansen. Och kanske trillar poletten ner vid något annat tillfälle för din mamma. Eller så gör den inte det, då kan man inte göra så mycket mer än att säga henne att ni blir ledsna och sårade.

Låt det bara inte bli sista gången du säger det, även om du inte såg någon respons nu. Jag tänker på hur jag själv reagerar när folk säger åt mig (och hur barn gör när de blir tillsagda!). Ofta tvärnekar man just när man får tillsägelsen, men nog fasen mal det på natten sen ...

Hoppas att det ska kännas bättre för er snart! Och du, det låter lite som att hon hänger upp sig på själva presentdelen, var tydlig med att det inte är presenterna ni är ute efter, utan att slippa kommentarerna och bli likabehandlade! Ja, för så vitt det inte är just presenterna ni vill ha ...

Oj TS. Det verkar väldigt viktigt för din mamma att barnen är gifta. Känner som sagt igen mig. Var det länge sen din bror gifte sig?

En sak som jag faktiskt stör mig lite på i min familj är att de säger varje år "I år ska vi inte köpa några julklappar till de vuxna, bara till barnen. Men sen köper de supermycket till syrrans ungar (som ju gynnar hennes familj) och barnbarnen vill ju så gärna köpa till mormor/morfar så då får de också julklappar, men eftersom jag inte har några barn får jag sitta utan en enda present. Det känns supertrist. Men jag vet ju att de inte gör det för att vara elaka, de tänker ju helt enkelt inte på det för att det är barnen som "ger och får" julklappar.

Nejnejnej, det är absolut inte presenterna i sig vi är ute efter.

Min bror gifte sig efter 6 mån förhållande och de har haft ett knakigt äktenskap. Det är ett par år sedan de gifte sig.
Jag och min sambo har varit ett par i 12 år. Vi har också haft våra ups and downs men vi har inte spelat ut dem för öppna dörrar som min bror och hans fru. I mina ögon är det vi som har det stabila förhållandet, även om vi valt att inte gifta oss.

Men dina föräldrar kanske är livrädda att de ska skilja sig och din bror ska stå på gatan utan varken bostad eller fru. Det kan ju vara så att den där kryssningen på något vis är ett sätt för dem att stötta din bror i sitt dåliga äktenskap, så de kan komma iväg på tu man hand.

Men din mamma kanske inte vill säga det till dig utan försöker få det till att de får presenter för att där gifta?