Jag har ingen kompis då jag brytit med de få jag hade. de stal och ljög.
Jag är en tjej på 28 men famil och jobb och jag är trevlig och snäll men ändå vill ingen vara min vän. jag är väldigt öppen och söker kontakt men alla bara undviker mig och jag bjuder hem alla jag tror kunde bli en kompis men ingen vill och ingen vill deras barn ska leka med mina. hur gör jag för att få kompis?
Håller med om att det är svårt att få kompisar i vuxen ålder, särskillt kvinnor. Dom har ofta sina gamla kompisar. Men som jag, jag gick i skolan långt här i från och sen bodde jag i en annan stad innan jag flyttade hit. Så nu har jag kompisar i två andra städer, 5 mil åt vardera hållet, så det blir inte att man träffas så ofta.
Jag har ju min sambo och vårat kommande barn, min syster bor i närheten också som jag umgås mycket med. Men annars är det min sambos kompisar, har några kompis par som vi umgås med, men det blir aldrig att vi tjejer umgås själva utan våra karlar. Har väl hänt nångång, men det har inte kännts bekvämt, har liksom inte funnit varandra, även om jag tycker dom är jätte trevliga osv, så blir det ingen som man kan anförtro sig åt, för då vet jag att det skvallras till pojkvän osv.
Så jag är också ganska ensam i min stad. Jag är 26 år. Vart bor du?
Det enklaste - och svåraste - svaret är att man får kompisar genom att vara sig själv och bjuda på sig själv.
Håller med om att det kan vara svårt att lära känna nya kompisar i vuxen ålder, men det går. Det jag tycker är största skillnaden är nog hur lång tid det tar. När jag var yngre gick det oftast snabbt, men nu kan relationen byggas upp successivt under ganska lång tid. Man börjar lite försiktigt; som i mitt fall när jag började prata mer med en ny kollega på jobbet... snart pratade vi om vikt och sånt, och jag sa en dag att nu H, ska vi gå och skriva in oss på Viktväktarna! :) Sen gjorde vi det och sakta men säkert utökades det till lite öl eller fika (ironiskt nog efter VV! Haha!). Numera ses vi helt utan att ha samma jobb (båda har nya), och umgås otvunget. Det hela byggde förstås på ett gemensamt tycke i grunden; båda tyckte att den andra verkade vara en skön person. Sen lät vi det utvecklas, liksom. 
Kan tänka mig att somliga blir lite skraja när nya människor bjuder in till hemmet på tu man hand. Jag tror det allra bästa sättet är att bjuda in människor på ett lite lätt och ledigt sätt, t.ex. till en fest med fler gäster. Så känner de sig inte "inträngda i ett hörn" eller att de "måste" komma (om de är de enda som är bjudna på t.ex. fika eller middag).
Ett gammalt och välbeprövat tips är ju förstås att gå kurser på fritiden, typ akvarellmålning, judo eller sjunga i kör.
Det är svårt att ge råd om sånt här, eftersom vi alla är så olika. Hoppas du hittar bättre människor än de där s.k. kompisarna du hade, de som ljög och hade sig. Tvi vale.
Se dig själv som en rolig kompis och slappna av. Hoppas mina tankar och tips gav dig lite idéer iaf, TS. Stort lycka till!
Var bor du TS?
Känner samma sak som du.
Har lärt känna 3 tjejer detta året, singlar med barn,men så träffade de ju partners och var minst sagt svartsjuka på att jag har en partner så när de hittade egna så dög inte jag.
Sonen är jätteledsen att han inte kan hälsa på kompisarna längre för mammorna är sååå kära så de kan inte ens svara i telefonen...Ledsen
Jag känner lika dant.... Fattar inte va jag gör för fel. Å jag är mig själv men tydligen så är de väll nått som är fel på mig efter som att ingen vill va vän me mig. Trodde jag hade en äkta vän men ack så fel jag hade. Har försökt me allt. Men inget hjälper. Känner mig ensamast i hela världen....
Tror inte det är något fel på någon här.
Det är väl helt enkelt bara svårare att träffa vänner när man är äldre då många har sitt kontaktnät av gamla vänner som de knappt hinner träffa när de har familj så för den tid de har över ringer de hellre upp en gammal vän att hitta på något med en någon ny pers de inte känner riktigt.
Men varför inte annonsera här på familjeliv efter nya vänner i sin stad?
vart bor ni alla?
Jag bor i kävlinge. Du själv då???