Varför "vill jag" må dåligt? Varför förstör jag allt hela tiden?

en fundering, har du gått på samtal hos psykolog och frågat om du kan få en utredning?
ibland kan man ha en psykiatrisk störning som gör att man beter sig som man gör.

Jag känner faktiskt igen mig lite i det du skriver!
Lever med mannen i mitt liv som jag verkligen älskar!

Vi har haft många många bråk mkt pga min svartsjuka, nu är den bättre och vi har det super mysigt! Då kan jag reta utt mig på saker som han gjorde för kansek ett år sedan och störa mig på det alltså någon svartsjukegrej, jag försöker att inte ta upp det, men han märker ju på mig att det är något!

Ibland blir det världes bråk och direkt efter att jag fått ur mig allt det så ångrar jag mig såååå mkt!

Vet inte varför det är så!

Varför kan jag inte bara slappna av och njuta!!!

Vad jobbigt! Jag känner inte igen mig helt. Men jag har hört att jag VILL må dåligt och inte vill bli bättre,
Det vill jag visst! Jag tror att du kanske skulle behöva prata med någon psykolog om ditt problem, rädslor osv.
Om din man vill så ta kontakt med familjerådgivningen eller St Lukas, de har också parsamtal. Red ut detta nu så att det håller när ni nu börjar om. Jag tror att det är bra att få hjälp av någon utifrån. Relationer är svårt och vi har alla med oss så mycket in i relationen. Men det är bra att prata om det med en som kan lyssna och vägleda.
Jag tror inte att du förpestar allt som du skriver. Så tänker man ofta när man mår dåligt själv.(känner igen mig)
Lycka till och God jul!

Jag tror att det är bäst att du börjar gå i terapi, för visst jag känner igen symptomen. O ibland tror jag att man blir arg om man befinner sig i en fas av livet där man känner sig låst el "fast" nånstans o inte kan komma vidare med sig själv för att det finns nånting inom en själv som byggt på rädsla o inte vill mogna. Jag vet inte om jag säger något som låter vettigt för dig, men prova att hjälpa dig själv genom att gå i terapi. Det hjälper om du vill förändras.

Gör det för dig o ditt barn o din relation. Hoppas de löser sig så småningom.

Önskar dig allt det bästa!

jag känner igen mig! Har inte tid att skriva mer nu, men intressant att jag inte är ensam.

heydee skrev 2008-12-17 17:18:32 följande:

Jag har tänkt på det ibland o letat runt på nätet för att se om jag känner igen mig i ngn störning. Skulle va skönt att få veta vad "som är fel på mig" o sen kunna gå en behandling som hjälper mig!

Ibland vill jag även tro att det är p-pillrena som gör mig till "ett monster", men det är nog bara ngt jag vill skylla på ....

Jag har gått i psykoterapi några månader, men det va lixom bara början .... sen fick jag ju min dotter o va tvungen o avsluta ... dessutom gick jag på ungomsmottagningen o där är jag för gammal för att gå nu ....

Just nu får jag ekonomisk hjälp av socialen o har alltså inga pengar till terapi ... för jag antar att det kostar ngr hundra varje vecka .... så vad ska man göra? Är det bara de som har pengar som kan må bra ????

Familjerådgivning ska vi gå, så fort jag flyttat tillbaka till hans hemstad .... vi behöver det för vår relation ... men jag tror ändå att jag själv behöver ngn att prata med ...

Anonym skrev 2008-12-17 17:37:56 följande:

Skriv gärna sen igen o berätta mer! Som sagt, intressant att det finns fler som har samma beteenden...

Anonym skrev 2008-12-17 17:26:42 följande:

Tack så mycket, det ligger mycket i det du skriver. Det är just så det känns, att "något håller mig tillbaka". Nästan som ett "monster inom mig" som inte vill att jag ska må bra, samtidigt som en annan del säger att jag vill visst må bra!

Terapi inom landstinget går på högkostnadskortet så man betalar bara 900 kr om året.

MajaMaria79 skrev 2008-12-17 17:47:22 följande:

Okej! Tack för upplysningen! Hur kontaktar jag ngn psykolog då?

Jag tror att du ska ta kontakt med en läkare på vårdcentralen eftersom det inte är akut, men likväl ett problem. Kanske kan man kontakta psykiatriska öppenvården direkt också. Sedan tror jag att det finns en del privata som ändå är anslutna till högkostnadsskyddet. Titta på din sjukvårdsregionshemsida så får du veta.

Hoppas att det löser sig för dig.

Ett råd läs inte på nätet..då kan du ha allt möjligt.
så började min hypokondri...

Jag tror att du har låg självkänsla och behöver ständig bekräftelse för att fylla ett inre tomrum. När inte bekräftelsen kommer hela tiden så känner du dig som ingenting, som ett svart hål. Bekräftelsen gör att du blir någon och syns och fylls av något, även om det är flyktigt och ÄVEN om bekräftelsen får du är dålig. Jag tror dessutom att dålig bekräftelse fungerar bättre än bra eftersom all bra bekräftelse går att tvivla på och därför försvinner direkt igen. Jag tror definitivt att du bör jobba på din självkänsla och förstå att du är värdefull, och att du måste lära dig bekräfta dig själv så att du inte stjälper hela ditt liv och får andra att se negativt på dig och må dålig av dig då du i stort sett gör dig själv till en självuppfyllande profetia om undergång. Det här som håller dig tillbaka tror jag är din rädsla både för att misslyckas, men även för att till och med lyckas, eftersom du enbart har EN trygg plats inom dig och att det är bakom den mur du själv byggt upp som skydd mot omvärlden. DET är så väldigt farligt... Ett första steg kan vara att gå till vårdcentralen och be om remiss till antingen kurator eller psykolog, om du känner att det här är något du inte kan hantera och få rätsida för på egen hand. Kanske måste du gå tillbaka i tiden och analysera varför det har blivit såhär. Kanske är det något annat du behöver. Viktigast är att du kan programmera dig själv rätt så att det här inte fortsätter.

Lycka till!