Någon med barn som har erfarenhet av dominant hund

Har haft dominant hanhund och har just nu dominant hane - dock numera "utplockad". Det första jag undrar är - exakt HUR tar du/ni tag i hunden när hon morrar?

Rent spontant så tycker inte jag att ni har något problem (fast det är alltid vanskligt att ge tips över internet när man inte har full insyn i situationen).

Morret är en varningssignal = jag litar inte på dig i den här situationen, ge mig utrymme.

Tar man bort/korrigerar den signalen så kan det lätt gå till att hunden går till nästa steg. Nafs, hugg m.m. Det är alltså BRA att hunden morrar, den måste ju oxå få uttrycka sig, eller hur?!

Försök att se till att hunden får äta i fred och att bebisen inte kan tränga in hunden på ställen där den inte kan komma ifrån själv.
Med tiden kommer nog hunden förstå sig på bebisen (barn har ett skumt rörelsemönster tycker hundar) och det kommer att lösa sig av sig självt.

Men fortsätt gärna att involvera barnet i matning, träning m.m. det är bara bra
Se till att hunden har en fredad plats där den kan lägga sig utan att barnet når hunden. Ni kan även skicka dit hunden om ni märker att den är besvärad.

Hoppas att allt löser sig för er

Mirilla skrev 2008-12-20 19:19:17 följande:

Självklart får hunden äta ifred dvs. utan att våran dotter varken rör maten eller hunden, men jag måste kunna lita på henne så att hon inte skulle få för sig något. För vad händer om jag för ett ögonblick inte har full koll? Just nu ger vi hunden mat och är med hela tiden. JAg begär inte att hunden ska acceptera att dottern är precis bredvid hunden, men hon måste ju få röra sig eller? Det är inte heller lätt att hålla en 9-månaders stilla och att  få henne att förstå att hon inte ska röra hunden är väl omöjligt i dagsläget.
Har även pratat med min instruktör i tävlingslydnad som även är uppfödaren till min hund och hon tycker inte heller att en hund ska morra. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att avbryta det.
Gämfört med nafs och hugg så är det absolut bra att hunden morrar, men i mina öron låter det som att det skulle vara en påbörjan till det om det inte avbryts, eller?
Med ta tag menar jag ta tag i hunden säger åt henne att det inte är accepterat i det här huset, lägger ner henne på golvet och där får hon ligga tills hon är lugn igen vilket inte tar så lång tid. Kan då tillägga att vi inte är elaka mot henne och inte skriker eller så. Vet att detta inte är populärt hos alla eller rent djurplågeri hos vissa, men vi har kört det förut då vi fick hjälp med kloklippning som tidigare var katastrof med morr och även hot i form av att försöka hugga. Idag ligger hon snällt, det tar 3 minuter att klippa och hon säger inte ett ljud så vi har fått det att fungera tidigare.

Jag hoppas också på att det ska försvinna med tiden, men när man sitter här mitt i situationen är det inte lätt. Kan det vara så att det blir bättre när hon börjar gå? Tänkte om hunden ser henne mer som en av oss och som ledare när hon mer rör sig mer som oss. För det är ju dit jag vill nå, min dotter ska vara lika mycket ledare för min hund som min man och jag. Jag har också förstått att deras rörelsemönster känns lite läskigt för hunden och nu ålar hon ju på golvet.

Har försökt att ha en plats åt hunden lite avskilt under trappan, men hon är sån som helst ligger vid min fötter. Det går bättre och vi brukar ta henne dit när man ser att hon jagar upp sig.

Hej igen!
Att morret skulle vara en påbörjan till något är ju helt riktigt! Det är därför det är viktigta att man inte korrigerar bort den signalen. För tänk vad hunden gör då som nästa steg som sen blir det första om hon inte får morra. Då kan de gå direkt på nästa (t ex nafs) om de inte kan gå undan.
Därför tycker jag personligen att morrandet är en förträfflig signal och man ska lyssna på sin hund.

Man får ju dessutom passa sig så att man inte gör någon grej av t ex maten för då kan det bli värre med vaktande.
Om vi skulle ta till såna metoder på vår hund skulle vi nog förstärka hans inställning. För oss är det mycket bättre att låta hunden försvinna ur situationen (t ex till sin korg).

Vi har oxå en son (snart 9 månader) och jag vet hur fort det kan gå nu när vår kille kryper i 180 helt plötsligt.
Märker jag att vår hund blir alltför närgången, besvärad m.m. så platsar jag honom i hans korg. Där slappnar han av gött.
Som tur är så har vi haft två trappsteg upp till där korgen finns och sonen har inte kunnat komma upp där, tills igår... så nu är lugnet slut

Hoppas i alla fall att allt löser sig för er

Personligen ser jag inte korrigering som djurplågeri så länge det är av lagom grad anpassad efter hund. Använder det själv. Däremot vet jag att hundar kan vara olika känsliga för korrigering vid olika tillfällen, och därmed reagera olika. Man kan även höra på morret om det är lek, ogillande, lite allvar eller totalt allvar. Vissa hundar får även in beteendet när de "vet" att de gör fel (dvs läser av husse/mattes kroppspråk) att de morrar i "förebyggande syfte" för att de vet att bestraffning är på G.
Har uppfödaren varit och kollat på er hund? Det kanske kan vara något då hon vet hur föräldrahundarna är, verkar besitta en del kunskap, etc. Vill faktiskt inte ge några tips eftersom jag inte träffat er och er hund, men råder er att ta kontakt med någon som vet och kan hund och kan se er hund "in action" vid matutdelning.

En tanke..

När du korrigerar hunden, så kan det förstärka hennes morrande!

Förstår inte varför du ska ta tag i hon och lägga ner hon på marken alls..
Självklart ska ditt barn med få röra sej i erat hem, men din hund känner sej trängd, och det är en sak ni måste träna på!
Att hon känner sej trängd/vill vara ifred, försvinner inte för att du korrigerar henne, däremot kan det göra att hon döljer det bättre tills en dag då det smäller.

Jag skulle föreslå att du gör byter övningar med henne.
Tar hennes ben och belönar henne med ett annat ben, ger hon lite mat i en skål och går dit och tar maten och ger hon en ny skål med mat istället.
Tex.. du går fram och tar hennes skål med mat, ställer den på bänken och ger hon en ny skål med mat.
Så att hon inser att hon faktiskt får belöning för att ni får ta saker ifrån henne!
En hund gör bara det den får fördel av.

Sedan det här med tjafs om ledare, antar du menar att ni ska vara "alfa" skippa det helt. Vi är inte hundar, en hund är inte korkad och tror att vi är det heller

självklart ska en hund lyssna, men vad ser du helst?

Att en hund lyssnar för att den vet att den för fördel av det, och gör det för att den själv vill.

Eller att en hund lyssnar för att den vill slippa undan bestraffningen.

Typ A la Cesars metod.. belöningen är uteblivigt bestraffning, förstår inte hur man vill träna på det sätter..

Tack för era svar, jag ska tänka igenom det och anpassa efter våran hund.
Ang "alfa" har jag ingen aning om vad det är, men för mig är det viktigt att jag är ledaren och det vet min hund.
Kan förstå att korrigeringen kan förstärka hennes morrande.
Att hon morrar när hon känner sig trängd och inte kan ta sig därifrån kan jag ta (utan att det finns mat i närheten), men att hon morrar över sin mat ser jag inte som samma sak. Det är vaktande och det är det jag tycker är obehagligt, tänk om det går över på något annat om hon nu vaktar maten. Kan tillägga att våran dotter leker med hundens leksaker, kan ta leksaker från hunden och tugga på hennes ben utan att våran hund säger någonting. Det är alltså bara mat som är problemet. Hon har även visat lite sånt beteende när vi har ätit färdigt och går ut i köket med resterna och dottern ligger på golvet.
Hon har precis samma beteende mot våran dotter som hon har mot våra katter och det är det som skrämmer mig.