Finns ett i Skedala.
Det man hört är att innehavaren inte tar vissa raser (typ större hundar med mycket "motor")
Det kan vara både positivt och negativt hur man väljer att se på det
Finns ett hundpensionat i Tolarp, mitt ute i skogen. Han ta alla raser. Dom bor i vanliga boxar (ombyggt stall) och blir rastade i hundgård. Dom hundar som inte går ihop med andra blir rastade själva
Finns ett i Slöinge. Vet inte så mycket om det. Ligger i ett vanligt villaområde (byggt i barackmoduler)
Själv får jag panikångest av att tänka på att lämna bort min hund. Men det är mest jag som lider av det.
Oavsett vad man hört så är det oftast ok. Man måste vara väldigt medveten om att det aldrig kan bli som i ett hem. Hundarna bor i kennlar och blir rastade ett par gånger om dagen. Hur man än vrider och vänder på det, hur mycket innehavaren än engagerar sig och slår knut på sig själv så handlar det i grund och botten om en förvarign tills ägaren kommer tillbaka.
Vet man det och förstår hur det ser ut på ett pensionat brukar det inte bli några problem.
Det klassika är ju annars att hundägaren är väldigt besviken och så uppstår det sådana absurda historier som Lilac dream pratar om.
Hundar skäller, det är deras sätt att kommunicera. Hundar kommer naturligt att skälla på varandra när dom står i kennlar och inte på ett naturligt sätt kan göra upp om rangordningen i (den tillfälliga) flocken
Till sist: hundar har inget tidsperspektiv.
Dom vet att matte är inte här nu, men dom vet inte att det tog 7 dagar och 14 timmar till matte kom tillbaka.
Hundar vet att matte är borta, när sedan matte kommer är det jätteroligt.
Matte (eller husse för den delen) vet exakt hur länge dom är borta 7 dagar, 14 timmar, elva minuter och trettiotvå sekunder.
Matte ringer gärna, orolig, till pensionaten, för att höra hur det går. Hunden har ingen kolla på det vilket är en välsingnelse